Få pollinerare på grund av den kalla försommaren

Den senaste månaden har varit rekordvarm, men våren och försommaren var exceptionellt kyliga. Till följd av detta har olika dagfjärilsarter flugit senare än normalt. Även utvecklingen av humlebon gick långsamt och antalet arbetare började öka först i juli.  

De flesta dagfjärilsarter minskade  

Enligt förhandsuppgifterna har det under sommaren funnits fler minskande än ökande dagfjärilsarter. För ungefär en tredjedel av arterna låg antalet individer nära fjolårets nivå. Det totala antalet dagfjärilar minskade dock med endast 13 procent, eftersom några av de vanligaste arterna ökade i antal.

”Fjärilssommaren såg länge riktigt dyster ut. Värmeböljan som började i juli förbättrade delvis situationen, men för de flesta arter kom den för sent”, säger forskare Janne Heliölä vid Finlands miljöcentral. 

Bland vårfjärilarna ökade arterna aurorafjäril, grönsnabbvinge och skogsvitvinge, medan antalet vuxna övervintrande fjärilar som är typiska för våren var få. Bestånden av nässelfjäril och påfågelöga rasade redan i fjol. 

Det kyliga vädret fortsatte i juni, vilket ledde till att antalet dagfjärilar minskade. De flesta arter som är typiska för högsommaren, såsom ängarnas blåvingar och pärlemorfjärilar, förekom i mindre antal än i fjol.  Luktgräsfjärilar och tåtelsmygare, som brukar vara mycket vanliga i juli, ökade dock i antal, vilket ledde till att det totala antalet fjärilar ökade.  

Klöverblåvinge och storfläckig pärlemorfjäril, som i fjol ökade trots att de vanligtvis är fåtaliga, minskade nu avsevärt. Bland flyttfjärilarna har man påträffat ett stort antal amiralfjärilar, medan kål- och rovfjärilar har observerats i ganska normal omfattning. Även en del tistelfjärilar har påträffats. 

Till följd av den kyliga försommaren har man under de senaste veckorna fortfarande påträffat många dagfjärilsarter vars flygperiod vanligtvis redan har upphört vid den här tiden på året. Av samma orsak flyger för närvarande ovanligt många dagfjärilar med tanke på årstiden.

Även humlorna är få, utvecklingen av bona fördröjdes 

Humlebestånden har följts upp först sedan 2019. Redan under den här tiden har man observerat att de årliga förändringarna ofta är stora. Föregående sommar var ungefär genomsnittlig, men nu minskade antalet humlor avsevärt.  Antalet individer minskade hos de flesta arter och individantalet sjönk också på de flesta observationsplatserna. Det totala antalet observationer sjönk med nästan en tredjedel jämfört med i fjol. 

”Den kyliga försommaren fördröjde utvecklingen av humlebon, vilket gjorde att antalet arbetare var lågt långt in i juli. Å andra sidan gjorde det svala och regniga vädret att tillgången på nektarväxter förblev god”, säger Heliölä. 

Antalet observationer av alla de vanligaste humlearterna minskade klart jämfört med året innan. Åkerhumlan förblev den mest observerade arten, men sammanlagt påträffades ändå fler lundjordhumlor och mörka jordhumlor, som är svåra att skilja från varandra. Därefter var hushumlan och ängshumlan de mest talrika arterna. Haghumlor, klöverhumlor och backhumlor, som annars är fåtaliga, observerades i större antal än i fjol. 

Den långsamt framskridna sommaren har gjort att det under de senaste veckorna förekommit rikligt med humlor för årstiden. De nya drottningarna och hanarna har dock redan kläckts, vilket innebär att aktiviteten i bona nu oundvikligen avtar. Efter parningen samlar de nya drottningarna på sig energireserver och söker sig sedan till vintervila. Arbetarna och hanarna dör småningom i takt med att hösten framskrider.  

Vid sidan av medborgaruppföljningarna kommer EU:s gemensamma uppföljning av pollinerare 

Pollinerarna behöver följas upp på lång sikt, eftersom deras bestånd varierar kraftigt främst beroende på väderförhållandena under en enskild sommar. De bakomliggande utvecklingstrenderna kommer fram först i en tidsserie på minst 10–20 år. På lång sikt påverkas våra pollinerande arter framför allt av minskningen av lämpliga livsmiljöer och den globala uppvärmningen. Pollinerare förekommer mest i jordbruksområden, där de har påverkats negativt av att ängarna och vägrenarna har minskat. 

Pollinerare spelar en viktig roll i EU:s miljöpolitik. Hösten 2025 väntas EU anta en förordning om metoder som alla medlemsländer ska använda för att övervaka tillståndet hos sina pollinerande arter från och med 2027. Syftet med denna uppföljning är att bedöma om de tidigare beslutade politiska åtgärderna är tillräckliga för att skydda pollinerare. I Finland främjas dessa mål särskilt med åtgärder i den nationella strategin för pollinerare som färdigställdes 2022.

Uppgifterna om förekomsten av dagfjärilar och humlor grundar sig på Finlands miljöcentrals uppföljning av dagfjärilar i jordbruksmiljön samt uppföljningen av humlor. Båda uppföljningarna bygger på frivilliga observatörers arbete. De beräkningar som presenteras här grundar sig på observationsmaterial som registrerats fram till den 4 augusti och som motsvarar över hälften av sommarens totala antal observationer. De slutliga beräkningarna fås vid årsskiftet. De preciserar beräkningarna särskilt i fråga om sensommararterna, vars flygtid fortfarande pågår.