Matilda Södergrans nya diktsamling utforskar gränserna mellan människa och natur

Södergran samlar och tillvaratar omgivningen, men visar samtidigt på diktens paradox: att skrivakten riskerar att förminska eller förvränga det som skildras. Resultatet är ett nätverk av dikter – solitära men ändå sammanlänkade – som tillsammans öppnar för en helhet där människans roll blir mindre central.

Intervju med Matilda Södergran

Det verkar som att din närmiljö är starkt närvarande i dikterna. Var bor du?
– Jag bor på landet utanför Söderköping sedan ett antal år tillbaka. Den vilda och den odlade växtligheten, det otämjda och det tämjda djurlivet, finns precis utanför dörren. Jag rör mig mycket i de motsatsförhållandena också i mina dikter, försöker sudda ut polerna och dra dem närmre varandra.
 
Du har gjort bokens pärmbild själv. Hur kom idén till?
– Jag började för några år sedan intressera mig för bokbinderi och pappersmarmorering och fastnade framför allt för den japanska marmoreringstekniken suminagashi. Det är en i grunden väldigt enkel teknik. Genom att nudda vattenytan i karet med en bläckfylld pensel skapas mönster som sedan kan manipuleras genom att till exempel blåsa på ytan. Det slog mig att jag kunde testa ljuda ut en dikt över vattenytan och se vilka mönster som bildades av diktens akustiska egenskaper. Som ett försök att se om dikten kan översättas till bild. En av dessa ”diktbilder” blev omslaget till Den svalkan.
 
Du skriver om risken att språk och blick kan förvränga det du vill beskriva. Hur hanterar du det dilemmat?
– Det är en balansakt. Att vilja närma sig något och verkligen se något, innebär ju också att vi filtrerar det genom vår egen förståelse och våra egna begränsningar. Beskrivandet är ett slags förvandlingsakt på så vis – så fort vi börjar sätta ord på något förändras det för oss. Men alternativet, att inte se och inte skriva alls, är mycket värre.
 
Du är både poet och översättare. Hur påverkar översättandet ditt eget skrivande?
– En effekt översättandet haft på skrivandet är instinkten att vara mer tydlig och fullständig, att vilja uttolka tvetydigheter. Det pågår alltså en dragkamp mellan översättaren och poeten i mig. Men det är också mycket möjligt att det var samma tendenser som fick mig att börja skriva mer prosa.

Matilda Södergran (f. 1987) är författare och översättare, uppvuxen i Korsnäs i Finland och numera bosatt i Sverige. Hon har utkommit med lyrik, prosa och essäistik och har belönats med bland annat Sveriges Radios Lyrikpris (2019) och Längmanska kulturfondens författarpris (2022). Hennes dikter är översatta till flera språk.

Den svalkan har recensionsdatum 14.10. 
För intervjuförfrågningar, pdf och recensionsexemplar, kontakta undertecknad.