Stamning i fokus i Stefanie Tuurnas ungdomsroman Maamaa

”Romanen Maamaa slog mig med häpnad. (…) Tuurnas musikaliska begåvning återspeglas som en mästerlig rytm i romanen.” – Helsingin Sanomat

I Maamaa möter vi 16-åriga Akira, som stammar så svårt att varje skoldag blir en kamp. När han är ensam med sin diktafon kan han däremot tala friare, och ur hans inspelningar växer romanen fram. Det är en berättelse om mobbning, våld och utanförskap i skolvärlden, men också om fantasi och livskraft.

– Akira går helt i lås i sociala situationer, men när han får vara ensam och tala till sin diktafon minskar stamningen, säger författaren Stefanie Tuurna.

Stefanie Tuurna är pianist, kompositör och musikpedagog. Hon är även verksam som balettackompanjatör vid Finlands nationalopera, ett yrke som kräver både precision och improvisation i stunden. Den erfarenheten präglar också hennes prosa. Kritiker har lyft fram romanens ovanliga flyt och rytm, och trots att huvudpersonen stammar är texten lättläst och framåtdrivande.

Tuurna började skriva Maamaa med ett klassiskt berättarperspektiv i tredje person, där Akira stammade i sina repliker. Men det kändes inte övertygande.
– När jag sedan började skriva berättelsen direkt utgående från hans egna ord föll allt på plats. Jag tror att man som läsare kommer närmare Akira på det här sättet, säger Tuurna. 

Det luftiga formatet är nyskapande, men känns samtidigt bekant.
– De flesta av oss är vana vid att läsa i ett smalt format på mobilen. Det kan vara vänligt för ögat och för koncentrationen, säger Stefanie Tuurna.

Boken är översatt av författaren Kaj Korkea-aho som också var stamningskonsult för den finska originalutgåvan, som utkom på Otava i januari.

Maamaa släpps 21.10 och har recensionsdatum samma dag.
Åldersrekommendation: 12–15 år. 

Kontakta Susanna Sucksdorff för pdf, intervjuförfrågningar och recensionsexemplar. Stefanie Tuurna är tvåspråkig och kan intervjuas även på svenska.