Norrback, Ollikainen och Ingo - Skriftligt spörsmål om skyddsjakt på trana

– Jordbrukarna står ofta utan fungerande verktyg för att skydda sin skörd. När skadorna riskerar att bli omfattande och ekonomiskt betungande måste vi säkerställa att lagstiftningen ger tillräckligt handlingsutrymme, säger Norrback.

I Finland tillämpar vi en strikt dispensmodell för skyddsjakt på trana, där tillstånd endast kan beviljas från fall till fall. Trots att modellen syftar till att säkerställa artens bevarandestatus, innebär den i praktiken att dispensansökningar ofta hanteras långsamt och beviljas restriktivt. Samtidigt förlorar många av de skrämselmetoder som förespråkas sin effekt när fåglarna vänjer sig vid dem. I Sverige tillämpas skyddsjakt enligt två spår: dels genom tillstånd hos länsstyrelsen, dels genom att markägare kan utöva skyddsjakt på egen hand under vissa givna villkor.

– Många jordbrukare har påtalat detta och de har i praktiken sett att endast skrämseltaktiker inte alltid är tillräckligt för att begränsa de skador som tranorna kan åstadkomma. Jag ser framemot ministeriets svar på huruvida de anser att nuvarande praxis är tillräcklig för att jordbrukare ska kunna skydda sina grödor, säger Ollikainen. 

I spörsmålet efterfrågas bland annat om regeringen anser att nuvarande regler fungerar i praktiken, om processen för dispens kan förenklas vid återkommande skadesituationer, samt om det finns skäl att utreda en tydligare modell för skyddsjakt, liknande den svenska, som skulle göra markägarnas handlingsmöjligheter snabbare och mer effektiva.

– Klimatförändringen för med sig nya utmaningar och till dessa hör ett ökat antal flyttfåglar. Förutom de akuta problemen med eskalerande skördeförluster för oss jordbrukare har också smittorisken ökat då fågelmängden i våra odlingar vuxit sig för stor. Finland har då det kommer till produktionsdjur världens striktaste biosäkerhet. Men då det kommer till biosäkerheten kring flyttfåglar tar nuvarande lagstiftning inte tillräckligt ansvar, säger Ingo