Arbetet på lantgården utvecklar klienternas förmåga att fungera 

På Hakalas lantgård i Orimattila och på Hakamaas lantgård i Nastola bor och jobbar 36 personer med särskilt stöd. De flesta av dem har en dubbeldiagnos,alltså en kognitiv funktionsnedsättning och mentala diagnoser såsom depression, schizofreni, bipolär sjukdom eller en diagnos inom autismspektrumet, ADHD, beteendestörningar, personlighetsstörningar, eller sociala problem eller någon form av beroende. 

– Vår uppgift är att stöda dessa klienters delaktighet och funktionsförmåga. På lantgården kan klienten delta i skötseln av djuren och jobba i skogen, i trädgården, på åkern, med matlagning och städning. Djuren motiverar till en dygnsrytm, arbetet för med sig ansvar för och engagemang i uppgifterna, berättar servicechefen Marja-Riitta Avovaara.   

I sote-lagförslaget tas inte ställning till verksamhet på specialenheter likt den i Orimattila och Nastola. Avovaara är orolig för att landskapen inte vill bevara den här typen av service, där rehabilitering, som stöder sig på naturen, främjar en serviceform som förenar individuell och funktionell service för klienten.  

 – På lantgårdarna kan klienten med handledarens stöd beroende på sin funktionsförmåga och sina styrkor dra nytta av rehabilitering ute i naturen.  Avovaara är mycket orolig för att det här slaget av expertis går förlorad i Finland och att arbetet med att få personer med en kognitiv funktionsnedsättning att bli en del av samhället smulas sönder.  

Klienterna kan bli helt utan experttjänster och handledning. I så fall kan alternativet vara att dessa personer kommer att bo i ett boende i sluten miljö utan stimuli - eller har de fortfarande efter att sote-lagen trätt i kraft rätt till service där de kan vara delaktiga? frågar Avovaara. 

Experterna vid Eteva samkommun, Vaalijala samkommun samt Kårkulla samkommun är inne på samma linje. Den riksomfattande servicen för personer med särskilt stöd borde bevaras, inte avvecklas.   

 – Kunnandet och expertisen räcker inte till för egna enheter i landskapen. Centralisering är det enda sättet att säkerställa god service på expertnivå, säger Avovaara.  

Lantgårdarnas verksamhet ute i naturen ger klienterna en möjlighet att uppleva meningsfullhet i livet och därigenom få del av det välmående naturen erbjuder. Det i sin tur möjliggör en god och rehabiliterande vardag för klienterna. 

Då klienterna deltagit i verkliga lantbruksgöromål har deras koncentrationsförmåga, ansvarsfullhet, självständighet och förmåga att beakta andra ökat. Motsvarande har deras självcentrering, begränsningsåtgärder, rädslor och osakligt beteende minskat. 

  – På lantgården är personalstyrkan stor för att säkerheten ska kunna säkerställas både för klienter och för handledare. Personalen har specialkunnande för att kunna hantera klienter med utmanande beteende, men de har också ofta någon annan examen exempelvis i trädgårds- eller djurskötsel, berättar Avovaara.  

Modellen, som fungerar över landskapsgränserna, möjliggör verksamhet för de mångprofessionella teamen. Med hjälp av dessa team utvecklas individuella effektiva rehabiliteringsprocesser för klienter med de största utmaningarna.