Coronapandemin förde myndigheterna samman inom tillsynen över personlig skyddsutrustning

Tullen evaluerade risken hos partier av skyddsutrustning som kom till Finland och informerade den behöriga marknadskontrollmyndigheten, främst RFV och Fimea, om partierna utgående från riskbedömningen. "Med information avses i detta sammanhang de handlingar som medföljde de partier som importerades, bland annat intyg över överensstämmelse med kraven, testrapporter och fotografier på produkter och förpackningar som tagits vid den fysiska kontrollen av varorna. Med hjälp av denna information utförde den behöriga marknadskontrollmyndigheten sina egna kontroller och fattade beslut om partiets överensstämmelse med kraven. Den insamlade informationen skickades till tullsamarbetspersonerna vid regionförvaltningsverken. De bedömde skyddsutrustningens överensstämmelse med kraven", preciserar överinspektör Mari Knuuttila.

Mellan mars och december utvärderade myndigheterna sammanlagt cirka 500 sändningar av skyddsutrustning. Det fanns en hel del oklarheter i de skyddsutrustningar som skulle bedömas. I dessa fall kontaktade myndigheterna utrustningarnas importörer. Största delen av skyddsutrustningarna kunde släppas ut på marknaden efter utredningar. "Den vanligaste bristen var att en adekvat testrapport saknades, vilket gjorde det omöjligt att verifiera utrustningens skyddegenskaper. Omkring fem procent av fallen resulterade i ett tillfälligt förbud mot introduktion på marknaden. I vissa fall vidtog importören frivilliga åtgärder för att dra skyddsutrustningen tillbaka från marknaden", säger överinspektör Mari Knuuttila.

Efter att RFV utfärdat ett förbud mot introduktion på marknaden hänsköts ärendet för behandling till SHM. SHM antingen bekräftade eller slopade RFV:s beslut. Efter att ett parti skyddsutrustning utfärdats förbud, returnerades skyddsutrustningen till avsändaren, eller så förstördes partiet.  Dessa åtgärder vidtogs under tullens övervakning.

Regionförvaltningsverkens marknadskontroll av personlig skyddsutrustning 2020

Andningsskydd är personlig skyddsutrustning. Syftet med produkten är att skydda dess användare. Tillsynen över andningsskydd som är avsedda för yrkesmässig användning ankommer på arbetarskyddsmyndigheterna, dvs. till RFV och SHM.

"På grund av coronavirusepidemin släpptes stora mängder personlig skyddsutrustning ut på marknaden, särskilt andningsskydd och visir, som var avsedda att användas som skydd mot viruset. Av denna orsak genomförde regionförvaltningsverkens ansvarsområden för arbetarskyddet under senare halvåret 2020 ett projekt som gällde personlig skyddsutrustning som skyddar för coronaviruset", konstaterar överinspektör Mari Knuuttila.

I det riksomfattande projektet deltog elva inspektörer, och sammanlagt 70 skyddsutrustningar kontrollerades. Övervakningsobjekten var företag som tillverkar och/eller importerar personlig skyddsutrustning och företag som är specialiserade på försäljning av personlig skyddsutrustning.

"Vi inspekterade också andra företag och nätbutiker som säljer personlig skyddsutrustning. Utöver det fick vi många kontakter från medborgarna om personlig skyddsutrustning som skyddar mot coronaviruset. Vi reagerade på alla kontakter", säger överinspektör Mari Knuuttila.

SHM:s marknadskontroll av personlig skyddsutrustning 2020

Våren 2020 lättade SHM kraven på vissa personliga utrustningar som skyddar mot coronaviruset med stöd av Europeiska kommissionens rekommendation (EU) 2020/403. Skyddsutrustning av detta slag fick endast säljas för att skydda anställda för coronaviruset. Lättnaderna gällde vissa andningsskydd, ögon- och ansiktsskydd, skyddskläder och skyddshandskar.

År 2020 behandlade SHM totalt 50 fall av marknadskontroll av personlig skyddsutrustning. De flesta fallen gällde skyddsutrustning som släppts ut på marknaden med stöd av ministeriets riktlinjer. Utrustningarna var i huvudsak andningsskydd (filtrerande halvmasker) och visir. "Den vanligaste bristen var att adekvata testrapporter saknades, vilket gjorde det omöjligt att verifiera utrustningens skyddande egenskaper", berättar konsultativa tjänstemannen Pirje Lankinen vid SHM:s avdelning för arbete och jämställdhet.

De behandlade fallen ledde till 33 beslut om förbud. En del av fallen handlade om flera produkter. Totalt 11 av besluten ålade importören skyldighet att informera återförsäljarna om att produkten dragits tillbaka från marknaden, och 26 beslut ålade skyldighet att informera kunder som köpt produkten om att produkten tagits ur bruk, dvs. återkallats från marknaden. Om beslutet inte inkluderade tillbakadragande eller urbruktagande, var orsaken i allmänhet att produkten stannat hos Tullen och inte hade släppts ut på marknaden.