En omfattande utredning av nuläget visar att utmaningarna inom vattentjänsterna i de österbottniska landskapen ökar (landskapen i Österbotten)

I de österbottniska landskapen finns sammanlagt 162 anläggningar enligt lagen om vattentjänster,vilket är cirka 15 procent av alla vattentjänstverk i hela landet.Den landsortsbetonade bebyggelsen och långa avstånd gör det svårare att ordna vattentjänsterna.På grund av detta har det uppstått ett stort antal små vattentjänstaktörer som sköter vattenanskaffningen och vattendistributionen.

Framtidsutmaningen för vattentjänstverken i området är att vatten- och avloppsnäten föråldras och samhällsstrukturen förändras.I glesbygdsområden blir fastigheter tomma när invånarna flyttar till växande tätorter.Behovet av vattentjänster på landsbygden kan dock öka kraftigt när enhetsstorleken på djurgårdar som behöver mycket vatten flerdubblas.

NTM-centralen i Södra Österbotten har gjort en utredning av vattentjänsternas nuläge i området som en del av arbetet med att göra upp vattentjänststrategin för västra Finland 2050:

• Etelä-Pohjanmaan, Keski-Pohjanmaan ja Pohjanmaan vesihuollon nykytilanne 2019 (på finska, Doria)

Resursernas tillräcklighet oroar

Åldrande anläggningar och nätverk medför utmaningar för vattentjänstverken allteftersom nätverkens saneringsskuld och kostnaderna för underhållet ökar.

Dessutom är driftpersonal i bisyssla och personalbrist en betydande faktor som påverkar anläggningarnas driftsäkerhet och kvalitet.På basis av enkäten som utfördes bland vattentjänstverken sysselsätter nästan 60 procent av vattentjänstverken i NTM-centralen i Södra Österbottens område endast 1–3 personer.

”Utmaningen för de regionala vattentjänsternas framtid är att anläggningarna, nätverken och personalen åldras.Samtidigt blir områdets tillväxtcentrum större och resurser går åt till att bygga nya nätverk och vattentjänster.Det finns mycket att göra för att säkerställa vattentjänstverkens drift både när det gäller arbetskraft och ekonomi.”, säger vattenhushållningsexpert Sirpa Lindroos.

Vattendistributionen fungerar väl i normalläge

Vattenledningsnätet i de österbottniska landskapen är tämligen omfattande och avloppsnätet behöver knappast heller utvidgas mer.Behovet av nya nätverk är koncentrerat främst till tillväxtområden, vilket betyder att i framtida investeringar kan man fokusera mer på att sanera och underhålla vatten- och avloppsinfrastrukturen.

Samtidigt som saneringsskulden i nätverken åtgärdas bör även vattentjänsternas driftsäkerhet utvecklas för att vattentjänstverken ska kunna säkerställa tillgången till vatten även i exceptionella situationer.Målet är att ordna vattendistributionen så att områdets kommuner och även små vattentjänstverk skulle vara kontakt med varandra i händelse av störningssituationer.Driftsäkerheten har förbättrats genom att bygga kommun- och landskapsöverskridande förbindelsevattenledningar och överföringsavlopp mellan anläggningarna.

”Det är problematiskt att inte alla, särskilt små vattentjänstverk, har tillräckliga system för att följa upp nätverkens driftsäkerhet.Om driftstörningar upptäcks skulle ibruktagning av ny teknik och exempelvis förbättring av distansövervakningen påskyndas.”, berättar vattentjänstgruppens chef Nico Karlström.