Uppgifterna om utsläpp av gummikross som används som fyllmedel på fotbollsplaner och betydelsen av de olika transportvägarna har kompletterats med en utredning som genomförts av Finlands miljöcentral. TEKONURMI-projektet, som finansierades av Undervisnings- och kulturministeriet och som genomfördes 2019–2021 på två olika typer av fotbollsplaner i Helsingfors, undersökte mängden och rutterna för mikrogummi som transporterades från planerna ut i naturen och bedömde vikten av olika åtgärder för att minska utsläppen av gummikross.

Strukturen och egenskaperna hos konstgräsplanerna varierar beroende på användningsändamålet. I Finland är planer med gummikross från begagnade bildäck som fyllnadsmedel det vanligaste spelunderlaget för fotboll. Enligt nordiska bedömningar är konstgräsplaner en stor källa till mikroplast. Det har endast gjorts ett fåtal fältstudier baserade på provtagning om gummikrossets spridning i naturen och i vattendrag.

Kross transporteras med dagvatten, arbetsmaskiner och användare av planen

Finlands miljöcentrals utredning kombinerade mätresultaten från Britas idrottspark och Valtti-arenan i Botby gård i en modellering. Dessutom utnyttjade utredningen information som man fått från enkätundersökningen avsedd för planernas underhållare och spelare. Miljöprover samlades in från jordmånen i planernas närmiljö, dagvattenbrunnar och bottensedimentet i utloppsbäckar, snö som plogats från planen och arbetsmaskiner som används för underhåll. Med hjälp av dagvatten- och terrängmodellen bedömdes avrinningsområdenas lutningar, toppflöden samt flödeshastigheten för den vattenföring som rinner ut i dagvattennätet.

Gummikross avlägsnas från planerna till exempel med arbetsmaskiner och spelare. Krosset hamnar i dagvattenbrunnar nära planen, i närmiljön kring planen och med spelarna också utanför området. Dagvatten är en väsentlig transportväg för gummikross, vars betydelse enligt undersökningen inte bara påverkas av väderförhållandena och årstiden, utan också bland annat av dagvattenbrunnens placering på planområdet.

Skillnaden mellan gummikrossutsläppen i Britas och Botby gård är betydande. Enligt de mätningar som gjordes i jordmånen och dagvattenbrunnar och bedömningar som gjordes på på grundval av dem, hamnade i genomsnitt 536 kg gummikross per år i planens närmiljö i Britas och 1 869 kg per år i Botby gård.

Det lönar sig att uppmärksamma utsläppen från fyllnadsmedel i planeringen

”Man kan betydligt minska gummikrossutsläppet från konstgräsplaner,” konstaterar projektledaren och specialforskaren Outi Setälä. ”De bästa resultaten uppnås om utsläppen från fyllnadsmedel redan beaktas när konstgräsplanen planeras och byggs, men utsläppen från befintliga plan kan också minskas.”

Fältet kan utrustas med strukturer och utrustning för att skydda mot att gummikrosset sprids. Dessa är till exempel fångare som installeras i dagvattenbrunnar, barriärer som placeras på planens gräns och filter för dräneringsbrunnar i omklädningsrum och duschrum.

Utsläppen kan påverkas genom att förbättra praxisen för användningen, underhållet och service på planerna samt genom att informera och anvisa användare av planet.

Forskarna konstaterar att man borde fästa särskild uppmärksamhet vid frågam vid planeringen av planområden, så att gummikrosset inte hamnar i dagvattenledningar med regnvatten. Rengöring av arbetsmaskiner och förvaring av snö på planerna och i närheten av dem borde göras på ett skyddsområde, varifrån krosset inte hamnar i dagvattennätet.

SYKE:s samarbetspartner i utredningen var WSP Finland Ab, Helsingfors stad och Finlands Bollförbund. Överinspektör Jarkko Rantamäki från Regionförvaltningsverket i Västra och Inre Finland och anläggningschef Tero Auvinen vid Finlands Bollförbund deltog i projektets styrgrupp.

SYKE har också flera andra pågående undersökningar kring mikroplast. I år kartläggs bland annat mikroplast i nio sjöar i östra Finland.