Finländarna arbetar till och med ålderspensionen allt oftare – arbetslösheten bland lågutbildade före pensionsövergången halverades

År 2017 gick nära 60 procent i ålderspension från arbete, när andelen år 2006 var just under 40 procent. Bland lågutbildade och dem med arbetaryrken pensionerades lite mindre än hälften med ålderspension från arbete år 2017, när nära tre av fyra lämnade arbetslivet före pensionsåldern för drygt tio år sedan.  

Enligt Pensionsskyddscentralens nationalekonom Satu Nivalainen har arbetslöshet bland lågutbildade före ålderspensionen också nära halverats under granskningsperioden.  

Nivalainen uppskattar att det är 2005 års pensionsreform som ligger bakom utvecklingen eftersom arbetslöshetspensionen slopades och åldersgränserna för arbetslöshetsslussen höjdes i den.  

– Det är överraskande att de ändringar som gjorts i arbetslöshetsslussen så här märkbart har ökat på förvärvsarbete bland lågutbildade till och med ålderspensionen. Samtidigt har de socioekonomiska skillnaderna i arbetslösheten jämnats ut eftersom arbetslösheten bland högutbildade före ålderspensionen inte har minskat, konstaterar hon.

Slutdelen av arbetsliven har förlängts inom den offentliga sektorn, men inte inom den privata sektorn 

Inom den offentliga sektorn har arbetsliven bland löntagarna som fortsatt i arbete till och med ålderspensionen varit kortare än inom den privata sektorn under hela tidsperioden 2006–2017. Inom den offentliga sektorn har arbetsliven ändå förlängts mer än inom den privata sektorn. Det är uttryckligen i slutdelen av arbetsliven som förlängningen skett: arbetsåren i åldern 53–68 år har ökat.  

Enligt Nivalainen har det varit just inom den offentliga sektorn som ålderspensioneringarna från arbete skett senare. Senare pensionsövergångar har ett samband med att offentliga sektorns yrkesbaserade pensionsåldrar före 63 års ålder har minskat och de personliga pensionsåldrarna över 63 år har ökat.  

– Däremot har pensionsövergångarna inom den privata sektorn inte börjat ske senare och arbetsliven har inte förlängts i slutdelen i praktiken alls efter år 2006, säger Nivalainen.  

I 2005 års reform ändrades pensionsåldern till att bli flexibel så att pensionen kan börja tas ut mellan 63 och 68 års ålder. Förhoppningen med den s.k. bonustillväxten som tjänades in efter 63 års ålder var att locka fler att fortsätta arbeta längre.  

– Om bonustillväxten fungerat som det var tänkt borde dess inverkan ha setts just inom den privata sektorn. 

Framför allt högutbildade har dragit nytta av den s.k. bonustillväxten 

De socioekonomiska skillnaderna i arbetslivens längd har minskat åren 2006–2017 eftersom arbete till och med ålderspensionen har blivit allmännare bland lågutbildade och dem med arbetaryrken.  

De lågutbildade har ändå fortsatt arbeta efter den lägsta pensionsåldern allt mera sällan. Däremot har pensionsövergångarna bland högutbildade och dem som har en god ställning i arbetslivet senarelagts tydligt. 

– Det är alltså de högutbildade och de som har det väl ställt som i synnerhet har dragit nytta av bonustillväxten efter den lägsta pensionsåldern. Det här har kunnat öka de socioekonomiska skillnaderna i pensionernas nivå. 

I undersökningen har man studerat socioekonomiska skillnader i pensionsövergångarna och arbetsliven efter 2005 års pensionsreform och före ikraftträdandet av 2017 års pensionsreform.  

Forskningspublikationen (på finska): Sosioekonomiset erot: vanhuuseläkkeelle siirtyminen ja työurat 2006, 2011 ja 2017

Närmare: 

Nationalekonom Satu Nivalainen, 029 411 2151, satu.nivalainen@etk.fi