Kritisk personalbrist i småbarnspedagogiken i Helsingfors

”Särskilt inom den svenskspråkiga småbarnspedagogiken är personalbristen redan så utmanande att vi med tanke på de språkliga rättigheterna inte kan uppfylla alla våra skyldigheter enligt lag. I januari 2020 kommer vi att befinna oss i den situationen att ungefär hälften av de familjer som söker sig till svenskspråkig småbarnspedagogik måste erbjudas småbarnspedagogisk vårdplats i ett finskspråkigt daghem. Situationen komplicerar familjernas vardag, och vi betraktar det som en klar risk att problemet i fortsättningen ytterligare kommer att breda ut sig”, konstaterar borgmästare Jan Vapaavuori.

För närvarande finns det i Helsingfors småbarnspedagogik totalt 233 vakanta befattningar för lärare inom småbarnspedagogik och 291 för barnskötare inom småbarnspedagogik. Personal rekryteras aktivt, men antalet sökande är oroväckande lågt.

Problemet med tillgången på personal har krisat till sig till följd av flera kombinerade faktorer. En förklarande orsak är den länge otillräckliga finansieringen av utbildningsplatser. Antalet lärare med småbarnspedagogisk inriktning som årligen utexamineras från Helsingfors universitet svarar inte ens tillnärmelsevis mot det växande behovet. Läget har försämrats också för barnskötarnas vidkommande.

Lagen om småbarnspedagogik, som trädde i kraft år 2018, innebar ännu utöver allt annat att behörighetskraven skärptes så att det relativt sett behövs mer högskoleutbildad personal än förut. Staten ökade ändå inte i detta sammanhang utbildningsvolymen för lärare i småbarnspedagogik så att den skulle ha svarat mot behovet.

Staden har också för egen del med sina beslut förvärrat personalbristen då den har velat höja deltagandet i småbarnspedagogik. I Helsingfors har småbarnspedagogiken redan sedan i fjol varit gratis för femåringar. Också personaldimensioneringen är högre än det som krävs i lag. ”Det har emellertid varit en viktig linjedragning med tanke på personalkontinuiteten”, konstaterar Vapaavuori.

Akuta åtgärder som hör till statens befogenhetsområde är påkallade i synnerhet för att lösa följande problem:

1) Helsingfors behöver undervisnings- och kulturministeriets tillstånd för att kunna börja verka som anordnare av utbildning som syftar till grundexamen i pedagogisk verksamhet och handledning, så att särskilt studerande som redan har gått in i arbetslivet ska kunna få en studieplats nära hemorten. Ministeriet har trots upprepade ansökningar inte beviljat tillstånd, vilket har förvärrat och förlängt arbetskraftsbristen.
2) Man bör inrätta och snabbt starta upp flexibla utbildningsgångar som möjliggör examensinriktad fortbildning för olika yrkesgrupper.
3) Man bör öka antalet nybörjarplatser både när det gäller Helsingfors universitets lärarutbildning med inriktning på småbarnspedagogik och i fråga om utbildningen i huvudstadsregionen av barnskötare inom småbarnspedagogik på såväl finska som svenska.
4) Man bör utarbeta ett program för att öka branschens dragningskraft i samarbete med staten och de stora städerna.

I syfte att höja branschens och sin egen arbetsgivarställnings dragningskraft har staden inom sina befogenheter bland annat höjt småbarnspedagogikpersonalens löner och utökat andra former av premiering. Man har utvidgat möjligheterna till fortbildning, och lärare inom småbarnspedagogik som är i början av sin bana har möjlighet till mentorskap. Man har förbättrat tillgången på vikarier, och rekryteringen har utvecklats i förutseende riktning och så att den sker över flera kanaler. Därutöver erbjuder staden långvariga tjänstebostäder. Småbarnspedagogikens Lärarförbund utsåg sålunda hösten 2019 Helsingfors till årets kommun inom småbarnspedagogiken.

”Staden har vidtagit många åtgärder för att lösa problemet, men den har misslyckats när det gäller att hantera problemet på ett övergripande sätt. Vi borde ha lyckats väsentligt bättre, särskilt i vår intressebevakning i förhållande till staten och utbildningsanordnarna samt när det gäller att förutse följderna av olika beslut”, säger Vapaavuori.

Man bör nu gripa sig an personalbristen inom småbarnspedagogiken på ett mera helhetsinriktat sätt, och man bör få till stånd ett tätare samarbete mellan staden, staten och högskolorna. ”Det finns i Finland ett brett samförstånd om att utöka småbarnspedagogikens roll och betydelse. Politiska beslut omvandlas ändå inte av sig själva till konkret verklighet. Alla parter har bidragit med sin beskärda del till den situation som har uppstått, och att rätta till den kräver konkreta åtgärder av såväl staten, högskolorna som städerna. I avsikt att förbättra stadens egen verksamhet och samordning har jag tillsatt en särskild Task Force-grupp för att lösa den akuta krisen och för att intensifiera kontakten med centrala samarbetspartner. Konsekvensen av lägets allvar är att ingen märkbar snabb korrigering är att vänta”, säger borgmästare Vapaavuori.

Helsingfors Task Force-grupp påbörjar sitt arbete omedelbart. Stadens kanslichef Sami Sarvilinna fungerar som gruppens ordförande. För resultatet av sitt arbete rapporterar arbetsgruppen direkt till borgmästaren.