Lapsiasianeuvottelukunta: Eriarvoistuminen ja osattomuus lapsen oikeuksien esteinä

Tiedote 31.8.2020. 

Lapsiasianeuvottelukunta käsitteli kokouksessaan lapsen oikeuksien toteutumisen merkittävimpiä esteitä Suomessa ja evästi kansallisen lapsistrategian tekijöitä. Ensiarvoisen tärkeänä neuvottelukunta piti haavoittuvassa asemassa olevien lasten ja nuorten aseman parantamista ja eriarvoistumiskehitykseen puuttumista. Apuna tilanteeseen nähtiin lasten osallistamisen, lapsivaikutusten arvioinnin sekä oikein kohdistettujen palvelujen varmistamisen. Lapsiasianeuvottelukunta painotti vastuun jakamista: jokaisen on edistettävä lasten oikeuksia.

* * * * *

Pressmeddelande 31.8.2020.

I sitt möte behandlade barnombudsmannadelegationen de största hindren för att tillgodose barnets rättigheter i Finland och informerade skaparna av den nationella barnstrategin. Delegationen ansåg att det är av största vikt att förbättra situationen av barn och unga i sårbar ställning och att ingripa i utvecklingen av ojämlikheten. Barnens delaktighet, bedömning av konsekvenserna för barn samt säkerställande av välriktade tjänster ansågs underlätta situationen. Barnombudsmannadelegationen betonade delning av ansvar: alla ska främja barnens rättigheter.

* * * * *

Eriarvoisuus ja osattomuus lasten arjessa 

Lapsiasianeuvottelukunnan kokouksessa 24.8. eri ministeriöt, hallinnonalat, järjestöt ja tutkimustahot yksilöivät lapsen oikeuksien toteutumisen esteitä Suomessa. Puheenvuoroissa ongelmana pidettiin eriarvoistumiskehitystä ja siihen kiinnittyvää osattomuutta. Lasten hyvän kasvun edellytykset poikkeavat alueellisesti toisistaan, ja resurssien vähäisyys ja palvelujen pirstaleisuus vaikeuttavat perheiden arkea.

"Hyvinvointiyhteiskunta ei pysty korvaamaan turvallisten ihmissuhteiden merkitystä lapselle. Sen vuoksi perheitä on tuettava ja kannettava vastuu lapsista, joiden huolenpidossa on ongelmia", toteaa lapsiasiavaltuutettu Elina Pekkarinen. 

Erityisesti haavoittuvassa asemassa elävien lasten tilannetta pidettiin huolestuttavana. Eriarvoistumista lisäävät esimerkiksi vähemmistöasema, lapsiperheköyhyys ja päihde- sekä mielenterveysongelmat perheissä. Kuitenkin perheiden rooli on hyvinvointivaltion rakenteiden taipuessa kasvanut. Niinpä perheiden erilaiset lähtökohdat korostuvat: kaikki perheet eivät pysty kannattelemaan lapsiaan nykytilanteessa. Näin ollen myöskään lapsen oikeudet toteudu täysimääräisesti.

"Luonteva polku lasten ja nuorten omaan osallisuuteen on huolellinen lapsivaikutusten arviointi sekä riittävä tieto. Nyt lasten osallisuus toteutuu puutteellisesti. Haasteemme on lisäksi yhdenvertaisuuden toteuttaminen kaikessa toiminnassamme, sillä tällä hetkellä kaikkien lasten ja nuorten osallisuusoikeus ei toteudu", sanoo Lastensuojelun Keskusliiton toiminnanjohtaja Hanna Heinonen.

Lapsistrategia ratkaisujen rakenteena

Ongelmien lisäksi lapsiasianeuvottelukunta havaitsi nykytilanteessa monia mahdollisuuksia ja ratkaisuvaihtoehtoja. Osallisuutta voidaan vahvistaa lapsia ja nuoria kuuntelemalla sekä ottamalla heidän näkemyksensä aidosti huomioon päätöksenteossa. Kun tiedon puutteeseen tartutaan tietopohjaa vahvistamalla ja jäntevämmällä tutkimuksella, taataan lapsivaikutusten arvioinnille aiempaa paremmat edellytykset. Yksinäisyyttä ja syrjäytymistä tulee vähentää tulevaisuudenuskoa vaalimalla sekä perheiden tai vertaisryhmien kaltaisia turvallisia yhteisöjä vahvistamalla. Moniammatillista yhteistyötä vahvistamalla on mahdollista luoda palvelujärjestelmä, joka kohtaa jokaisen lapsen ja nuoren yksilönä. Oleellista on pystyttää rakenteita, joilla lapsista ja nuorista voidaan pitää huolta. Kansallisen lapsistrategian avulla perustetaan kauaskantoinen ja hallituskaudet ylittävä pohja lapsipolitiikalle.

* * * * * 

Ojämlikheten och lottlösheten i barnens vardag

I barnombudsmannadelegationens möte den 24 augusti identifierade olika ministerier, förvaltningsområden, organisationer och forskningsinstanser hinder för tillgodoseendet av barnets rättigheter i Finland. I inläggen ansåg man att problemet är utvecklingen av ojämlikheten samt lottlösheten som hör till den. Förutsättningarna för barnen att få en bra uppväxt varierar mellan regioner och bristen av resurser och fragmenteringen av tjänster försvårar familjernas vardag.

"Välfärdssamhället kan inte ersätta betydelsen av trygga relationer för ett barn. Därför måste familjerna få stöd och ansvar måste tas över barn som lider av brister i omsorgen", konstaterar barnombudsman Elina Pekkarinen.

Särskilt situationen av utsatta barn ansågs vara oroande. Ojämlikheten förvärras av till exempel minoritetsställning, fattigdom bland barnfamiljer samt psykiska och missbruksproblem inom familjen. Familjernas roll har likväl blivit större när välfärdsstatens strukturer har vikit sig. Då framhävs familjernas olika förutsättningar: inte alla familjer kan stödja sina barn i den nuvarande situationen. Därför kan heller inte barnets rättigheter tillgodoses fullvärdigt.

"Noggrann bedömning av konsekvenserna för barn samt tillräckliga kunskaper skapar en naturlig väg till att inkludera barn och unga. I nuläget realiseras barnens delaktighet bristfälligt. Dessutom har vi som utmaning att förverkliga jämlikheten i hela vår verksamhet, eftersom alla barn och unga inte får sin rätt att vara delaktig tillgodosedd i dagsläget”, säger verksamhetsledare Hanna Heinonen från Centralförbundet för Barnskyddet.

Barnstrategin som struktur för lösningar

Utöver problemen såg barnombudsmannadelegationen många möjligheter och alternativa lösningar i den nuvarande situationen. Delaktigheten kan förstärkas genom att lyssna på barn och unga samt att genuint ta hänsyn till deras åsikter vid beslutsfattande. När man tar itu bristen på kunskaper genom förstärkning av kunskapsbasen och effektivare forskning, garanterar man ännu bättre förutsättningar för bedömningen av konsekvenserna för barn. Ensamheten och marginaliseringen ska minskas genom att inge tro på framtiden samt genom att förstärka trygga gemenskaper såsom familjer eller grupper av likställda. Genom att förstärka mångprofessionellt samarbete kan man skapa ett servicesystem som bemöter varje barn och ungdom som individ. Det viktigaste är att skapa strukturer där barn och ungdomar kan tas hand om. Med hjälp av en nationell barnstrategi skapar man en långtgående grund för en barnpolitik som sträcker sig över regeringsperioderna.

* * * * *