Riksdagsledamot Kvarnström (SDP): Behovet av terapi försvinner inte vid årsskiftet

-Vi var många som berördes av familjen Hbl skrev om (24.4.2022). Det är fullständigt orätt att en någon först ska nekas viktig terapi för att sedan få rätt i besvärsnämnd för att sedan återigen nekas av FPA. Detta måste få ett slut, säger Kvarnström.

Fallet relaterar till situationer där besvärsnämnden för social trygghet beslutat att FPA nekat medicinsk rehabilitering på felaktiga grunder och att nämnden förutsatt att rehabilitering beviljas, men där den sökande blivit utan rehabilitering på grund av att tiden gått ut. Eftersom behandlingstiderna vid besvärsnämnden kan vara mycket långa kan ett kalenderår passera före avgörandet är klart. Det betyder att en skriftlig rehabiliteringsplan och beviljad rehabilitering för ett år inte längre anses giltig året som följer. Behovet av krävande medicinsk rehabilitering har dock inte försvunnit någonstans, tvärtom kan det ha ökat, och besvärsnämndens beslut måste kunna verkställas oavsett om ett kalenderår passerat.

-Om vi inte löser detta kommer fortsättningsvis många sökande fastna i ett ”Moment 22” där hen alltid kan söka om rehabilitering, få nekande svar och senare upprättelse, och sedan upprepa proceduren, men aldrig ändå få den rehabilitering som personen bevisligen haft rätt till, menar Kvarnström.

Kvarnström har under året varit i kontakt med ansvariga på Folkpensionsanstalten och social- och hälsovårdsministeriet.

-Från ministeriet sade man att en lösning är att behandlingstiderna vid besvärsnämnden för social trygghet blir kortare. Den uppfattningen delar jag fullständigt. Men vi måste också reda upp i byråkratin. Det att man byter almanacka ändrar inte behovet av viktig rehabilitering. Därför gör vi nu en lagmotion, förklarar Kvarnström.

I lagmotionen vill ledamöterna att lagen om Folkpensionsanstaltens rehabiliteringsförmåner och rehabiliteringspenningförmåner ändras så att krävande medicinsk rehabilitering som avses i lagen kan ges oavsett om ett kalenderår passerat och att rehabiliteringstiden förlängs med en tidsperiod som motsvarar den faktiska behandlingstiden av besväret.