Saimenvikaren och en svensk hybridkut kastar ljus över möjlig förekomst av fossila människohybrider

En kall januarimorgon för nästan 90 år sedan hittade man en nyfödd men död kut i en sälbassäng på Skansen i Stockholm. Eftersom det i bassängen fanns bara två gråsälshanar och en vikarhona, förstod djurparkens personal genast ett det var fråga om en ”bastard”, en korsning mellan två arter, alltså en hybrid. Den här hybriden hade drag av bägge arterna, och dess skalle införlivades i samlingarna vid Naturhistoriska riksmuseet i Stockholm.

Nu har forskare vid Helsingfors universitet tillsammans med sina samarbetsparter fastställt genetiskt att skallen i museisamlingarna verkligen är hybriden från Skansen.

Forskargrupper ledda av Petri Auvinen, Jukka Jernvall och Ari Löytynoja vid Institutet för bioteknik vid Helsingfors universitet undersökte också genomiken hos Östersjöns gråsäl och vikaren. Genom att jämföra genomsekvenser från Östersjögråsälar, Östersjövikare och Saimenvikare, kunde forskarna utreda om det har skett hybridisering mellan arterna även i naturen.

Såsom i undersökningar av andra däggdjursarter, inklusive olika människoarter, visade också jämförelserna av DNA-sekvenserna här genetiska spår efter korsningar mellan Östersjöns gråsäl och vikaren.

– Skillnaderna mellan gråsälarnas och vikarnas skallar, och särskilt tänderna, är så stora att paleontologer skulle föra dessa sälarter till olika familjer om de skulle hittas som fossiler. Hybriden i Stockholm är dock en nästan fullständig mellanform utan märkbara missbildningar. När man jämför med andra artpar som kan korsa sig, visar hybriden mellan gråsälen och vikaren att arter som är så här olika kan lyckas korsa sig, berättar forskarna.

Jämfört med Neandertalmänniskan och den moderna människan, är skillnaderna mellan gråsälens och vikarens genom och tänder två gånger större, så det är möjligt att man ännu hittar fler förhistoriska fossil av hybrider av människoarter. Undersökningen visade också att Saimenvikaren, som till skillnad från sin kusin i Östersjön inte har haft andra att para sig med, är genetiskt säregen.

___________________

Yoland Savriama, Mia Valtonen, Juhana I. Kammonen, Pasi Rastas, Olli-Pekka Smolander, Annina Lyyski, Teemu J. Häkkinen, Ian J. Corfe, Sylvain Gerber, Isaac Salazar-Ciudad, Lars Paulin, Liisa Holm, Ari Löytynoja, Petri Auvinen, Jukka Jernvall. Bracketing phenogenotypic limits of mammalian hybridization. Royal Society Open Science 28.11.2018, DOI: 10.1098/rsos.180903