KORRIGERAT // Tal av republikens president Sauli Niinistö vid öppnandet av den 67:e insamlingen Gemensamt ansvar den 7 februari 2016

//Korrigering i sjätte stycket//

Tal av republikens president Sauli Niinistö vid öppnandet av den 67:e insamlingen Gemensamt ansvar den 7 februari 2016

Framtiden tillhör de unga, säger ett gammalt och samtidigt tidlöst talesätt. Men hur ter sig denna framtid, om alltför många i stället för framgångar och delaktighet stöter på övergivanden och utanförskap?

Intäkterna från insamlingen Gemensamt ansvar används i år till att förebygga utslagning av unga såväl här hemma som utomlands. Av intäkterna kanaliseras 60 % utomlands till utvecklingssamarbete och katastrofhjälp genom Kyrkans Utlandshjälp.

I hemlandet är Finlands Souter särskilt insamlingsmål för insamlingen Gemensamt ansvar. När man frågat finländska ungdomar om vad som orsakar utslagning, är det bristen på vänner som angetts som den viktigaste orsaken. Med intäkterna från insamlingen Gemensamt ansvar startar Finlands scouter en verksamhet där bland annat mindre bemedlade barn och barn med invandrarbakgrund tas med i scoutverksamheten. Med hjälp av de insamlade medlen understöder man också sisuscouting, alltså scoutverksamhet för barn och unga med funktionsnedsättning, så att allt fler barn och unga med utvecklingsstörning, sensorisk funktionsnedsättning eller rörelsenedsättning får bli en del av scoutrörelsen. I bästa fall får man med hobbyn en gemenskap där man kan växa upp, och där man hittar vänner för livet. Scouterna betonar vikten av att ta ansvar för sig själv, för andra människor, för samhället och för miljön. Det här är värden och mål som passar alla och överallt, oberoende av tid och rum.

Det utländska insamlingsmålet i år är flyktinglägret Rwamwanja i Uganda. På lägret bor det 60 000 människor. Med de medel som samlas in bygger man en yrkesskola, och därmed skapar man framtidsutsikter för de unga som bor på lägret. Det finns mycket att göra, eftersom Uganda är ett av världens yngsta länder när det gäller befolkningen.

* * *

I Finland har vi upp till tiotusentals utslagna unga. Att bli utslagen från samhället sker inte på ett ögonblick, utan ofta är det en lömsk utveckling som tar flera år. Den ena dörren efter den andra har slutit sig, och till sist orkar man inte ens försöka hitta ännu en utväg. Ofta talar man om de utslagna som en anonym skara, man upprepar hur var och en av dem kostar samhället över en miljon euro. Ändå har alla dessa unga sin egen speciella bakgrund, och sin egen historia. Var och en av dessa unga är värdefull, och nästan alla skulle ha något att ge och få när det kommer till studier, hobbyer, arbetsliv - i gemensamma ting som hör till ett gott liv. Det är klart - vi har inte heller som ett land råd att förlora en enda människa som kunde räddas.

Jag har sagt att det finländska samhällets styrka nu och i framtiden grundar sig på enhetlighet, på att alla får vara med. Finlands framtid beror dock i allt högre grad på det som händer runt om oss. I och med den flykting- och invandrarström som prövar Europa har det för oss finländare blivit allt tydligare hur viktigt det är med meningsfull sysselsättning och framtidstro. Över en miljon människor, varav en stor del unga män, har kommit till Europa för att finna en säkrare framtid. Tiotusentals människor har kommit också till Finland, och flera är på väg. Dock finns det inte obegränsat av det goda. Vi kan bara hjälpa dem som verkligen flyr för sina liv. Finland är inte en ö. Därför är det utöver ett gemensamt ansvar också ett gemensamt intresse att hjälpa människor även annanstans, att bygga upp svaga länder så att de blir starkare och stabilare, att göra framtiden tryggare. Också kyrkans årliga storinsamling bär sitt strå till denna stack.

* * *

Insamlingen Gemensamt ansvar skulle inte vara möjlig utan frivilliga. Över 40 000 talkoarbetare, vardagsänglar som de kallas, deltar igen. Det är ett fint sätt att hjälpa. Vi behöver inte alla förvandlas till vardagsänglar, men vi kan alla tillgripa vardagsmetoder. Må det vara en slant i insamlingsbössan, ett "hur går det?" som frågas i rätt tid, eller en utsträckt hand när allt är som svårast - helt vanliga saker, men ett människolivs riktning kan hänga på så litet.

Jag vill tacka alla som på ett eller annat sätt medverkar i insamlingen Gemensamt ansvar. Härmed förklarar jag den 67:e insamlingen Gemensamt ansvar öppnad. Jag hoppas att medborgarna och samfunden deltar aktivt i insamlingen. Hjälp behövs - kanske mer än någonsin.