Kostnadsplaneringen av statens IT-investeringar bör göras smidigare och uppföljningen av fördelar bör effektiviseras

Kostnadskontrollen fungerar i regel bra, men de använda processerna för ekonomisk planering är för osmidiga för IT-utveckling

När investeringar bereds är uppfattningen om den utvecklade helheten vanligen ännu oklar, vilket gör att kostnadskalkylerna också är inexakta. I beredningsmaterialet om investeringar bör det därför på ett tydligt sätt lyftas fram vad föreslagna kostnadskalkyler bygger på och hur tillförlitliga de kan anses vara. Problem som uppstår under projekt kan också vara en orsak till att kostnadskalkyler överskrids. Vid sådana problem är den som leder projektet tvungen att ta ställning till huruvida fokus i utvecklingen läggs på kostnader, tidsplan eller resultat.

Kostnader följs upp och beräknas regelbundet i utvecklingsskedet. Kostnadsplaneringen och kostnadskontrollen försvåras dock av att de använda processerna för ekonomisk planering inte nödvändigtvis stödjer de metoder som tillämpas vid IT-utveckling. Kostnadskalkyler som krävs till och med flera år tidigare är i regel främmande med tanke på den smidighet som behövs vid utveckling.

Investeringar motiveras med fördelar, men realiseringen av fördelar följs inte upp

Finansministeriet och de ministerier som styr sina förvaltningsområden följer endast sporadiskt upp fördelarna med IT-investeringar. Finansministeriet har beviljat till exempel flera betydande utvecklingsprojekt anslag för främjande av produktiviteten, men fördelar har inte rapporterats och rapportering har inte heller krävts.

Eftersträvade fördelar bör lyftas fram starkt under hela utvecklingsskedet, och nyttoanalyserna bör uppdateras vid behov. Dessutom bör man skapa sig en tillräckligt bra uppfattning om realiserade fördelar, eftersom investeringar ursprungligen har motiverats med fördelar. Totalt sett ska målet för ledningen av utvecklingsprojekt vara att möjliggöra och stödja realisering av fördelar som eftersträvas genom investeringar.

Vid revisionen identifierades förutom olika utvecklingsobjekt även god utvecklingspraxis som ämbetsverken skulle kunna dela med sig av och utnyttja i större omfattning. Exempel på sådan praxis är Skatteförvaltningens formbundna utvecklingsprocess, Försvarsmaktens förfarande för prioritering av utvecklingsområden i PVSAP-systemet för styrning av verksamheten, Social- och hälsovårdsministeriets prissättningsmodell baserad på funktionspunkter för genomförandearbete i Valtimo-projektet och de tväradministrativa samarbetsgrupperna inom Inrikesministeriets förvaltningsområde.

Meddelande och ställningstaganden

Revisionsberättelsen (på finska)