Mynten befäste den svenska makten i det medeltida Finland

– Då Finland blev en del av Sverige var mynten för det vanliga folket ett av de mest konkreta tecknen på den nya makten, med sina bilder på kronor och krönta huvud. Det var inte precis överallt man såg bilder av det slaget och mynten var ett effektivt sätt för att sprida information. Mynten symboliserade från första början den nya statsmakten och fungerade på en konkret nivå som en gemensam nämnare mellan gemene man och överheten, som utgjordes av kyrkan och kronan, säger Frida Ehrnsten som är intendent på Myntkabinettet i Nationalmuseum.

Frida Ehrnsten har forskat i myntbruket i den östra rikshalvan i det medeltida svenska riket. Hon har undersökt myntbruket under tidsperioden 1200–1560 dels genom att studera bevarade skriftliga dokument, dels genom att studera mynt som hittats i marken under arkeologiska utgrävningar eller av en slump. En del av mynten som Ehrnsten analyserat har hittats redan under 1800-talet, andra helt nyligen. Det är första gången de här fynden och myntbruket i det medeltida Finland kartlagts i den här omfattningen.

Mynten blev nytt sätt att värdera omgivningen

Myntfynden avspeglar förändringarna inom den medeltida politiken, ekonomin och samhällsordningen.

– Via mynten introducerades ett helt nytt sätt att värdesätta omgivningen. Rikedom och fattigdom kunde nu mätas i pengar och mynten blev ett allmänt godkänt verktyg för detta.

Tidigare hade rikedom främst baserat sig på markegendom, men genom mynten uppstod så småningom ett nytt och mera enhetligt system för att mäta välstånd och förmögenhet.

Mynt i sig var inget nytt utan hade använts redan under vikingatiden, men då endast i form av vägt silver.

– De medeltida mynten var helt annorlunda, både i fråga om hur de såg ut och hur de användes. På grund av brist på silver var de mycket mindre och hade inte ett lika stort metallvärde som de tidigare mynten, säger Ehrnsten.

Myntbruket spreds långsamt

Analysen av myntfynden visar att myntbruket i Finland spred sig från de sydvästra delarna av landet och kustområdena mot inlandet under en tidsperiod på cirka 350 år. Men spridningen följde inte geografiska mönster, utan till en början var myntbruket bundet till kyrkliga miljöer. Lite senare började mynten förekomma på slotten och till exempel i Åbo stad.

Under medeltiden hade de svenska mynten ingalunda monopol i den östra rikshalvan. Speciellt i Nyland och Karelen användes livländska mynt allmänt. Livland var ett område i nuvarande Lettland och Estland som styrdes av Livländska orden. Att växla pengar förekom redan på den här tiden.

Ännu under 1200-talet och början av 1300-talet använde allmogen mynten främst som gravgods eller som offer i kyrkorna, och var på så vis mera symboliska objekt än betalningsmedel. Det är mot slutet av 1300-talet som mynten mer allmänt började förknippas med handeln. Men det var först vid skiftet mellan 1400- och 1500-talet som myntbruket ser ut att ha spridit sig till alla delar av Finland och också till alla olika samhällsskikt.

För sin avhandling har Ehrnsten gått igenom ett arkeologiskt fyndmaterial som omfattar över 15 000 mynt. Myntfynden ger en konkret bild av penningsbruket på gräsrotsnivå, vilken inte går att få genom att begränsa sig till bevarade skriftliga dokument.

Filosofie magister Frida Ehrnsten disputerar vid Helsingfors universitets humanistiska fakultet den 16 november med doktorsavhandlingen ”Pengar för gemene man? Det medeltida myntbruket i Finland.” 

 

Kontaktuppgifter:

Frida Ehrnsten, FM

Intendent på Myntkabinettet, Finlands nationalmuseum

frida.ehrnsten@helsinki.fi/
frida.ehrnsten@kansallismuseuo.fi

Tel: +358-50-4629679