Arbetsgivarnas ideologiska förhållningssätt gör avtalsrörelsen stelare

Arbetsgivarnas kompromisslösa förhandlingssamordning gör det finländska avtals- och förhandlingssystemet stelare än vad de centrala uppgörelserna någonsin har gjort.

– Arbetsgivarna för inte genuina förbundsvisa avtalsförhandlingar, utan avtalsförhandlingarna inom teknologiindustrin, som har kört fast, hindrar också de andra förhandlingsborden från att röra på sig, beklagar FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.

I dag måndag eskalerade situationen till strejker inom teknologiindustrin, kemiindustrin och mekaniska skogsindustrin. Efter strejkerna inleder arbetsgivaren en lockout inom mekaniska skogsindustrin. Parterna har inte kommit överens om när förhandlingarna eller förlikningen ska fortsätta.

Utöver att arbetsgivarna är kompromisslösa i sin samordning, verkar de också sakna förhandlingsvilja vid många avtalsbord. Enligt FFC:s styrelse leder det till en bekymmersam situation. Nu behövs inte ideologiska läror utan pragmatism och en vilja att hitta lösningar.

– Det är pragmatismen och viljan att hitta lösningar som utgör grunden för vår arbetsmarknadsmodells verksamhet och framgång. Nu har arbetsgivarsidan gett sig ut på en ökenvandring, som det skulle gälla att snabbt återvända från, för att i stället leta efter ett balanserat sätt att uppnå avtal.

Löntagarsidan står inte rådlös. Arbetsgivarnas ensidiga försök att diktera villkoren vid förhandlingsborden leder till intensivare samordning och samarbete mellan fackförbunden. FFC:s styrelse har förbundit sig att följa de principer som den slog fast i september.

– Det är viktigt att åstadkomma en bra spelöppning på arbetsmarknaden – en spelöppning som stöder köpkraftens utveckling och tryggar konkurrenskraften. Alla FFC-anslutna förbunds intresse och vilja är att stödja spelöppnaren, i det här fallet Industrifacket.

Förlängningen av arbetstiden med 24 timmar, som Sipiläs regering tvingade fram, ser som väntat ut att bli den svåraste enskilda frågan under avtalsrörelsen.

– Arbetsgivaren håller hårdnackat fast vid den ineffektiva och konstgjorda förlängningen av arbetstiden och kräver ett oskäligt pris för att avskaffa den.

Eloranta påpekar att det handlar om en sak som infördes i avtalen utan att man gjorde någon bedömning av kostnadseffekten. Arbetstidsförlängningen tillämpas på vitt skilda sätt i olika avtalsbranscher, och för hela samhällsekonomin är dess betydelse närmare noll än de 1,4 procent som arbetsgivaren har fört fram.

Intervjuer med Jarkko Eloranta kan bokas via kommunikationschef Marjo Pihlajaniemi, tfn 0400 969 633