Stora vattenmängder, humus och försurning bildar skum i åarna

I åarna i Österbotten bildas skum på grund av stora vattenmängder under flödesperioder, stor strömhastighet och brusande vatten i forsarna, hög humushalt i vattnet och kraftig försurning, som är typiskt för översvämningsperioderna. Skummet samlas i lugnvattnen, bakom hinder och andra liknande platser där vattnen blir kvar att cirkulera. Skummets färg varierar enligt vattenkvalitet från klar färg till gult och mörkbrunt. Ju mer humus och organisk substans det finns i vattnet, desto brunare är skummet. Skummet är i sig ofarligt. Skumbildning är dock vanligt i sura förhållanden, vilket i värsta fall kan leda till exempelvis fiskdöd.

Vattnet skummar kraftigt på strömmande platser såsom forsar. Större vattenmängder i samband med översvämningar höjer strömhastigheten och cirkulationen, vattnet vispas och blandas upp med luft, vilket bildar skum. Ju högre och stenigare fors och kraftigare vattenströmning, desto mer skum bildas.

I humusvatten finns rikligt med små partiklar, som förstärker skumbildningen. Dessutom har humusvattnet låg ytspänning och hårdhet. När vattnets ytspänning minskar, hålls bubblorna bättre och längre samman, vilket ökar skumbildningen. Humus ger också skummet den typiska gula eller bruna färgen.

Försurningen minskar vattnets hårdhet, med andra ord mängden kalcium- och magnesiumsalter. Mindre hårdhet ökar skumbildningen, varför det bildas rikligt med skum i sura vattendrag med mjukt vatten. Humusvattnen är av naturen sura, men i de österbottniska åvattnen, särskilt i närheten av kusten, förstärks försurningen av den sura avrinningen från sura sulfatjordar på ett betydande sätt.

Skumbildning kan utöver i åarna även förekomma vid sjö- och havsstränder och längre ut på grund av vinden. Skumbildningen är dock vanligen mindre och skummet har ljusare färg framförallt på havet och i sjöar med klart vatten.