Psykologen Julia Korkman om vårt opålitliga minne

I ett rättsfall kan ett vittnes minnesbilder vara det centrala beviset. Men minnet är till sin natur formbart, nyckfullt och ibland direkt opålitligt. Kan minnesbilder faktiskt bevisa något bortom rimligt tvivel?

Det här och mycket annat dryftas i rättspsykologen Julia Korkmans bok Minnets makt. Berättelser från rättssalen, som belyser hur vårt minne fungerar. Varför kan två personer minnas samma händelse på helt olika sätt och hur kan vi få fram möjligast tillförlitliga vittnesmål? Korkman granskar de metoder som används i vittnesförhör och kommer med konkreta förbättringsförslag.

Hur medveten är du om att din bok får oss att ifrågasätta oss själva och våra minnen?

– Jag tror det är hälsosamt för folk att ruskas om lite ifall de gått och trott att minnet är pålitligt, och jag hoppas att de personer som i sitt yrke handskas med folks minnesbilder blir mer varsamma.

Vilket är ditt starkaste kollektiva minne?

– Ett av de tidigaste torde vara avrättningen av Nicolai Ceaușescu, som chockerade mig då den visades på tv-nyheterna en julhelg i min barndom år 1989. Jag har också minnesbilder av diskussionerna som följde och att människorna som intervjuades i tv:n var så glada.

Du har sett grymma fall – bland annat styckmord och sexuellt utnyttjande av barn. Hur gör du för att bevisen och förhören inte fastnar i ditt minne och börjar spöka?

– Jag tror att fokus på sak utgör en skyddande faktor. Arbetar jag med ett fall ligger fokus på att göra min bedömning så evidensbaserat och väl som möjligt. Vissa fall tränger dock igenom denna intellektets skyddsmur. För mig var fallet Kevin ett sådant.

Minnets makt. Berättelser från rättssalen har recensionsdatum tisdag 25.10.