I rapporten identifierades endast några få direkta stöd inom energi- och trafiksektorerna som är skadliga för klimatet eller den biologiska mångfalden: det regionala transportstödet, stöden för flygverksamhet och stödet för arbetskraftskostnader för handelsfartyg. Direktstöd innebär egentliga penningöverföringar från den offentliga sektorn till företag och hushåll. Direktstöden är skadliga för miljön om det orsakas mer olägenheter på grund av stödet än utan det.

Även arealbaserade jordbruksstöd kan anses vara skadliga för miljön om de ökar röjningen av åkrar och ineffektiv användning av befintliga åkrar. Skogsbruksstöden har utvecklats i en mindre skadlig riktning, men de innehåller fortfarande element som potentiellt är skadliga för miljön.

”Det är utmanande att granska jordbruksstöden, eftersom de bildar en omfattande helhet och jordbruket har både positiva och negativa miljökonsekvenser”, säger specialforskare Sampo Pihlainen vid Finlands miljöcentral.

En del av de merkostnader som utsläppshandeln orsakar ersätts numera till energiintensiva industribranscher med elektrifieringsstöd. Elektrifieringsstödet är en lindrig förbättring jämfört med det tidigare kompensationsstödet för indirekta kostnader inom utsläppshandeln. En förutsättning för att få stöd är att stödet åtminstone delvis används för utsläppsminskningar, men detta villkor och övervakningen av det bör skärpas. Stöden för förnybar energi är nyttiga med tanke på klimatet, men i stödvillkoren borde man bättre än i nuläget beakta till exempel markanvändningens miljöolägenheter och effekter för den biologiska mångfalden.

Skattefrihet för trädbränslen det viktigaste skattestödet som är skadligt för klimatet och den biologiska mångfalden

Med skattestöd avses en beskattning som är lägre än jämförelsenivån. Det är svårare att identifiera skattestödens belopp och storlek än direktstöden, eftersom jämförelsenivån i olika bedömningsmetoder bestäms på olika sätt.

I Finlands miljöcentrals färska rapport om att identifiera skattestöd som är skadliga för klimatet utnyttjade man metoden för effektiv CO₂-utsläppsstyrning för första gången i Finland. Forskarna ansåg att denna metod var mest motiverad, eftersom jämförelsenivån i den är det ekonomiska värdet av klimatolägenhetens omfattning. Om skattenivån är lägre än olägenhetens värde är det fråga om ett skattestöd som är skadligt för miljön. Rapportens upphovsmän rekommenderar att man vid identifieringen av skadliga skattestöd i större utsträckning beaktar miljöolägenheter såsom naturförlust, som för närvarande inte beskattas alls.

När man kartlade skattestöden för energi- och trafiksektorn gick det fram att priset som skapas av beskattningen och utsläppshandeln på verksamhet som orsakar olägenheter för klimatet i huvudsak är tillräckligt. Forskarna identifierade dock också brister inom dessa sektorer.  Det viktigaste skattestödet som är skadligt för miljön i Finland är skattefriheten hos trädbränslen.

Vid bedömningen av de totala konsekvenserna av stöden ska man sträva efter att utreda om deras socioekonomiska mål uppnås på ett ekonomiskt och ekologiskt hållbart sätt. Utmaningar orsakas både av att få miljökonsekvenserna jämförbara och eventuella motstridigheter i fråga om påverkan på klimatet och mångfalden.

Rapporten presenteras vid ett evenemang för intressentgrupper 11.10. kl. 9.00–10.30.