Republikens president Sauli Niinistös anförande i generaldebatten i Förenta nationernas 78:e generalförsamling i New York den 20 september 2023

Herr ordförande, Ärade delegater, Mina damer och herrar

För mer än tio år sedan, när jag talade inför generalförsamlingen för första gången som Finlands president, verkade världen komplicerad. I Mellanöstern och Nordafrika hade många nationer genomgått enorma förändringar till följd av en våg av uppror. Europa kämpade med den djupaste finanskrisen i efterkrigstidens historia. Människor runt om i världen drabbades av instabilitet och konflikter.

Men i denna sal var vår gemensamma uppgift att skapa en konstruktiv anda. Att förstå varandra och hitta lösningar på de utmaningar vi stod inför.

Det är därför vi samlas här i New York. Inte bara för att hålla tal. Inte bara för att bli synas. Men för att tillsammans se till att vårt globala samfund går i rätt riktning.

I dag, när jag talar till denna församling för sista gången, måste jag fråga: har vi lyckats med vår uppgift?

Världen har blivit allt mer komplicerad. De globala spänningarna är påtagliga och konkurrensen mellan stormakterna accelererar. Olika världsbilder verkar nu vara på kollisionskurs.

Temat för denna session är ”Återuppbygga förtroende och återuppliva global solidaritet”. Detta får inte förbli tom retorik. Vi måste omsätta dessa ord i praktiken.

***

Vi har alla mycket att vinna på att samarbeta på lika villkor.

De många globala utmaningar vi står inför – från klimatförändringar till pandemier, fattigdom och krig – kan inte lösas av ett enskilt land eller en grupp likasinnade länder. De möjligheter som ny teknik ger utnyttjas även de bäst tillsammans.

Det multilaterala systemet är fortfarande det bästa sättet att möta de utmaningar som världssamfundet står inför. Men detta system befinner sig nu under press. I takt med att den globala verkligheten har förändrats har många börjat ifrågasätta de befintliga strukturerna.

När vi strävar efter att stärka det multilaterala samarbetet måste alla röster höras. Särskilt de kritiska rösterna. I stället för att skynda oss att döma måste vi lära oss att lyssna.

I mitt första anförande här talade jag om den så kallade snabba ekonomiska tillväxten i den globala södern och de enorma förändringar som den förde med sig. Dessa förändringar har varit tydligt synliga under ganska lång tid nu. Länderna i Asien, Afrika och Latinamerika är inflytelserika geopolitiska aktörer. De snabbast växande och mest folkrika ekonomierna i dag finns just i dessa regioner. Detta måste återspeglas i våra debatter.

***

Det är nu mer än ett och ett halvt år sedan Ryssland inledde sitt storskaliga krig mot Ukraina. Rysslands aggression är en direkt kränkning av Förenta nationernas stadga, som vi alla har förbundit oss att följa.

Genom att hjälpa Ukraina stöder Finland, tillsammans med många andra, Ukrainas inneboende rätt till självförsvar. För många finländare väcker Ukrainas kamp för frihet ekon av vår egen historia.

Även vi har kämpat för vår frihet och självständighet mot en fiende som är mycket större och vi har betalat ett högt pris för det. Vi vill inte se världen återgå till ett tillstånd där de stora anser att det är deras privilegium att underkuva de små.

Kriget är riktat mot Ukraina, men det påverkar oss alla, både i princip och i praktiken. Det har allvarliga konsekvenser för hela världen. Kriget i Ukraina får inte bli en av de många utdragna konflikter som vi ser runt om i världen i dag. En fred som respekterar Ukrainas suveränitet och territoriella integritet ligger i allas vårt intresse. Det måste vara målet.

Finland stöder Ukrainas ansträngningar för en rättvis och varaktig fred. Men det får inte enbart vara Ukrainas ansträngningar. Det behövs ett så brett internationellt deltagande som möjligt. Det är viktigt att de diskussioner som nyligen fördes i Jeddah fortsätter. Den öppna debatt som äger rum i dag i säkerhetsrådet är också ett mycket viktigt tillfälle att diskutera och finna vägar framåt.

Att få ett rättvist slut på kriget är viktigt för ukrainarna, men det kan också bidra till att minska spänningarna på ett bredare plan.

***

Vi bevittnar som bäst en urholkning av det internationella systemet för vapenkontroll. Viktiga fördrag har övergivits. Det som finns kvar av dem verkar vara i fara.

Det är svårt att återuppbygga och stärka vapenkontrollen i den nuvarande internationella miljön. Men vi måste förstå att en värld utan gemensamt överenskomna regler och öppenhet är oförutsägbar.

Ny teknik komplicerar bilden ytterligare. Riskerna blir allt större. Vi måste tillsammans ta itu med dessa frågor.

***

Globalt sett har människors känsla av säkerhet minskat till en alarmerande nivå. Det pågår över hundra väpnade konflikter runt om i världen. Människor i Afghanistan, Sudan och Jemen, och i många andra länder, står fortfarande inför enorma humanitära behov. Vi får inte förlora något av dessa nödsituationer ur sikte.

Jag vill berömma och tacka generalsekreteraren för hans vision som beskrivs i den nya agendan för fred. Vi måste prioritera diplomati och utnyttja Förenta nationerna fullt ut.

Finland har länge betonat vikten av de mänskliga rättigheternas universella och bindande karaktär. Mänskliga rättigheter måste respekteras även när våra samhällen drabbas av turbulens. I svåra tider urholkas ofta kvinnors och flickors rättigheter. Vi måste vara agera beslutsamt för att skydda dessa rättigheter.

Som medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter arbetar Finland tillsammans med alla intressenter för att upprätthålla de universella mänskliga rättigheterna.

Inget land är perfekt när det gäller mänskliga rättigheter; vi kan lära av varandra. När någon av oss misslyckas måste världssamfundet se till att ansvar utkrävs för överträdelser.

***

Tidigare i veckan påmindes vi med rätta om att bristen på framsteg när det gäller målen för hållbar utveckling får allvarliga konsekvenser. Både för människors liv och välfärd och för global fred och säkerhet.

Detta är vår mest brådskande uppgift: att säkerställa en hållbar framtid för allt liv på denna planet. Och vi är inte på rätt spår. Vi måste ta våra åtaganden på mycket större allvar.

Om vi halkar efter med ett mål kommer effekterna sannolikt att mångdubblas på andra områden. Klimatåtgärderna är ett tydligt exempel. Viktiga steg har tagits, men mer måste göras. Alla framsteg mot målen för hållbar utveckling kommer att undergrävas om vi inte lyckas begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader.

Klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald är utmaningar som det globala samfundet inte kan undkomma. Den gångna sommaren var – återigen – den varmaste som uppmätts. Vi har sett förödande översvämningar, torka och skogsbränder i alla delar av världen. Vi måste förstå att detta är existentiella frågor.

Det är också viktigt att inse att klimatförändringarna inte behandlar oss lika eller rättvist. De minst ansvariga för dem är ofta de som lider mest.

Vi måste höja vår kollektiva ambitionsnivå. Det finns ett akut behov av nya, kraftfulla åtaganden för att minska utsläppen. Och dessa måste backas upp av snabba och effektiva åtgärder.

***

Generalsekreterare Guterres sade träffande igår att Förenta nationerna skapades just för stunder som denna – stunder av maximal fara och minimal enighet.

Under de år som jag har varit med i denna församling har vi sett enorma utmaningar. Vi har också sett konkreta insatser för att få det multilaterala systemet att fungera bättre när det gäller att bemöta dem.

Ändå misslyckas vi ofta med att leverera. Vi bör alla vända blicken mot oss själva för att finna den grundläggande orsaken till dessa upprepade frustrationer. FN är en summa av sina medlemmar. Det är vår uppgift att se till att detta system håller måttet. Så att dagens akuta behov tillgodoses. Och att framtidens brännande frågor tas upp i rätt tid.

Ömsesidig förståelse och enighet kan ökas endast genom dialog och en genuin vilja att engagera sig. Ingen av oss har råd att avfärda den andres oro. Ingen av oss har rätt att påtvinga andra våra tankar eller föreställningar.

Vi, det globala samfundet, måste vara beredda att möta varandra utifrån en position av ömsesidig respekt. Och med en stark förståelse för vår gemensamma skyldighet att arbeta tillsammans. Om vi gör det är jag övertygad om att vi kommer att upptäcka att vi har mycket mer gemensamt än vi trodde.

Tack.