SuPers Silja Paavola på Den nationella närvårdardagen den 27 januari: Närvårdaren förtjänar sin lön och uppskattning som produktiv samhällsmedlem

Närvårdaryrket fick sin början ur ett behov, när Finlands Röda Kors Hjälpsysterorganisation grundades år 1941, på fortsättningskrigets andra dag, för att fylla arbetskraftsbristen inom vårdsektorn. Åtta decennier senare är behovet av närvårdare och deras roll i det finländska samhället fortfarande lika kritiskt.

Närvårdarnas omfattande utbildning gör det möjligt för vårdarna att placeras mångsidigt inom social- och hälsovården, liksom även inom fostran. Närvårdarnas yrkeskunskap baseras förutom på en krävande utbildning även på goda interaktionsfärdigheter och yrkesetik.

– Kompetensen hos en närvårdare är ett verktyg för välbefinnande, framgång och till och med ett blomstrande i de tidiga och sena stadierna av livet på individ- och samhällsnivå, säger SuPers ordförande Silja Paavola.

Som yrkesgrupp placeras närvårdare i olika vård- och pedagogiska arbetsuppgifter inom både den privata och offentliga sektorn. De arbetar med barn, ungdomar, vuxna och äldre överallt där människor vårdas och hjälps och spelar därmed en nyckelroll för att hålla samhällets hjul i rörelse.

– Närvårdaren är den som möjliggör andra medborgares arbete, påpekar Paavola. 

Inför Den nationella närvårdardagen, som firas varje år, utmanar ordföranden politiker, tjänstemän och experter inom social- och hälsovården: Betydelsen av närvårdarens arbete för samhället som helhet behöver förstås bättre.

– Även om närvårdarens utbildning och yrke på grund av arbetets mångsidighet, utmanande karaktär och närheten till medmänniskan länge har varit ett populärt yrkesval är det inte fråga om en kall, påminner Paavola. – På Den nationella närvårdardagen är det särskilt viktigt att notera att närvårdaren också förtjänar sin lön och uppskattning som produktiv samhällsmedlem.

Den nationella närvårdardagen har på SuPers initiativ firats sedan 2009.