Personer med depression har hög självmordsrisk efter sjukhusvård

Självmordsrisken för patienter med depression är som störst under de tre första dagarna efter psykiatrisk sjukhusvård. Risken är 330 gånger större än för den övriga befolkningen. Självmordsrisken fortsätter ännu att vara stor efter de första dagarna, men minskar stadigt med tiden. 

Bara en liten minoritet av alla patienter med depression vårdas på ett psykiatriskt sjukhus, majoriteten vårdas inom öppenvården.

”Ofta hänvisas patienter till sjukhusvård uttryckligen på grund av faran för självmord. Studien visar tydligt att faran inte alltid är över när sjukhusvården upphör. Övergångsskedet mellan sjukhus och öppenvård är en kritisk tidsperiod”, säger HUS överläkare i psykiatri och professor vid Helsingfors universitet Erkki Isometsä.

I en omfattande finländsk studie kartlades självmord som skett efter sjukhusvård bland patienter med depression. Patienterna i studien är sådana som fått en depressionsdiagnos och på grund av den fått psykiatrisk sjukhusvård. Studien som genomförts som ett samarbetsprojekt har publicerats i den internationellt ansedda vetenskapspublikationen JAMA Psychiatry.

Studien grundar sig på registeruppgifter om alla personer som i Finland fått psykiatrisk sjukhusvård 1996-2017, det vill säga på sammanlagt 193 197 vårdperioder för 91 161 patienter med depression. Av dessa patienter avled 1 976 till följd av självmord under uppföljningen som pågick som längst i två år.

Under den 22 år långa tidsperiod som studien omfattar har dödligheten till följd av självmord i sin helhet minskat betydligt i Finland och även dödsfallen till följd av självmord bland patienter med depression.   

Depressionens svårighetsgrad och tidigare självdestruktivitet påverkar självmordsrisken

Den höga risken för dödsfall till följd av självmord efter psykiatrisk sjukhusvård då patienten övergår till öppenvård är redan känd sedan tidigare. Det omfattande material som den nu publicerade studien grundar sig på gav en mera exakt bild av riskskeden i vården.

Studien ger också viktig information med tanke på kliniskt beslutsfattande när det gäller riskfaktorer för dödsfall till följd av självmord samt tidsfönstren för dem. På kort sikt framhävs i synnerhet depressionens svårighetsgrad och karaktären hos tidigare självskadebeteende. Dessa faktorer har inte kunnat kartläggas i tidigare studier för tidsperioder då risken är mycket hög.

”Jag anser att studien starkt indikerar att ett nära samarbete mellan sjukhuset och öppenvården är viktigt. Det är också väsentligt att säkerställa att behandlingen av depressionen på sjukhuset har gett resultat”, säger Isometsä.

I studien har det inte varit möjligt att kartlägga faktorer i anknytning till den vård som patienterna har fått. Bland observationerna i studien framkommer dock kontinuitetens stora betydelse då en patient med depression övergår från ett psykiatriskt sjukhus till öppenvård.

Studiens förstnämnda författare är avdelningsöverläkare Kari Aaltonen från HUS Psykiatri. I studien deltog också professor Erkki Isometsä från HUS Psykiatri och Helsingfors universitet, biträdande professor Christian Hakulinen från Helsingfors universitet och Institutet för hälsa och välfärd, professor Reijo Sund från Östra Finlands universitet och professor Sami Pirkola från Tammerfors universitet.

Länk till forskningsartikeln: Variations in Suicide Risk and Risk Factors After Hospitalization for Depression in Finland, 1996-2017