Efterlängtade femte deckaren om Anna Glad är här!

Du har levat med Anna Glad i närmare tio år. Hur har ni haft det?

Jovars, riktigt trevligt. Anna går mig på nerverna ibland, och antagligen skulle hon tycka att jag var en riktig viktigpetter, men för det mesta är det som att hänga med en gammal vän när jag skriver om henne.

Minns du ännu hur hon kom till?

Jag hade skrivit nästan halva Blå villan (den första boken i serien) när jag körde fast och lade hela projektet på hyllan i ett år. Problemet var att jag inte fick någon ordning på Anna Glad. Hon hade ett namn, ett utseende och en ålder, men jag kände inte henne och därför gick skrivandet trögt. Men efter pausen klev hon bara fram och var otroligt tydlig! Lite hafsig, lite impulsiv, väldigt förtjust i pizza och whiskey, en romantiker i grund och botten och ganska tilltufsad av livet. Och på den vägen är det. 

Inställningen till genrelitteratur har ändrats under er tid tillsammans, har det påverkat ditt arbete med Anna Glad?

Jag försöker stundvis ta till både skygglappar och öronproppar när debatter om litterär kvalitet och genrer tar fart, för även om dessa diskussioner är livsviktiga blir det ofta så att just deckargenren lyfts fram som ett exempel på riktigt usel litteratur. Det håller jag inte med om (surprise), visst finns det gott om dåligt skrivna deckare på marknaden, men det samma gäller väl också de creddigare genrerna. Låt mig pynja på med mina deckarintriger så stör jag inte dem som rakryggade slår sig ner och än en gång påbörjar Den Stora Finlandssvenska Romanen. 

Serien om Anna Glad har kallats för Strömsö Noir, vad tycker du om epitetet?

Jag skrattade hjärtligt första gången jag hörde termen! Den är ju mitt i prick. Idyll och finlandssvenskhet möter svärta. 

Hur bygger du upp dina pusseldeckare? Vet du själv från början vem som är skyldig?

Det brukar jag tro i början, men ibland visar det sig att jag har fel. Vanligtvis utgår jag från 3-4 lösryckta idéer, det kan vara en person, en scen, en plats, ett tema. Så börjar jag fundera på hur jag kan få dessa att hänga ihop på något sätt, och småningom växer intrigen fram. 

Ett tema i Så dör du nöjdare är alkohol och alkoholism. Du har valt att inleda varje kapitel med en snapsvisa. Var hittade du dem, hur valde du dem?

Jag har själv suttit och skrålat snapsvisor under studietiden, så de flesta kunde jag ju utantill. I mina tidigare böcker har jag kryddat kapitel med ramsor, julsånger och vaggvisor, förvånansvärt ofta hittar jag mörka och lite morbida aspekter i de mest gladlynta sammanhang. Samma sak gällde snapsvisorna, detta euforiska lovprisande av spriten och ruset. Jag tyckte det blev en ironisk kontrast till det tema boken kretsar kring. 

Blir det ett farväl till Anna Glad nu, eller finns det ett hopp om att vi ännu får träffa henne?

Jag har hela tiden haft siktet inne på att det ska bli fem böcker i serien. Jag vill inte riskera att börja upprepa mig själv, och i de fem böcker jag nu skrivit känns det som att jag lyckades säga det jag ville ha sagt. Så det här kan mycket väl vara den sista boken i serien, åtminstone blir det nu en paus. 

Tidigare delar i serien om Anna Glad
Ungen min får du aldrig
För han var redan dö
Den åttonde tärnan
Blå villan

Så dör du nöjdare har recensionsdag 25.6. PDF fås på begäran av undertecknad.