HD: Kreditgivarna bröt mot prisregleringen av konsumentkrediter

Två bolag som erbjuder konsumentkrediter hade mot en särskild avgift erbjudit konsumenterna tjänster med vilka man bland annat hade kunnat påskynda behandlingen av kreditansökan, lyfta krediten snabbare samt ändra betalningstidtabellen.

Konsumentombudsmannen ansåg att uppbärande av avgifter för dessa tjänster ledde till att det maximibelopp för kreditkostnader som föreskrivs i konsumentskyddslagen överskreds. Konsumentombudsmannen yrkade att bolagen skulle förbjudas vid vite att fortsätta eller upprepa förfarandet. Bolagen hade motsatt sig ett förbud och ansett att avgifterna inte omfattades av prisregleringen och att kreditkostnadstaket således inte hade överskridits.

Högsta domstolen hänvisade till Europeiska unionens rätt och konstaterade att definitionen av kreditkostnader är vid. Högsta domstolen granskade innehållet i varje tjänst separat och kom fram till att avgifterna för dessa tjänster utgjorde kreditkostnader, vilket innebar att det maximibelopp som föreskrivs i konsumentskyddslagen hade överskridits. Det var fråga om avgifter som konsumenten skulle betala med anledning av kreditförhållandet. Huruvida tjänsten var frivillig eller obligatorisk saknade därmed betydelse. Avgifterna var även kända för kreditgivarna eftersom de baserade sig på deras egna villkor och prislista. Således uppfyllde avgifterna definitionen av kreditkostnader. Högsta domstolen ansåg att det i båda ärendena förelåg grunder att vid vite förbjuda bolaget att fortsätta förfarandet.