HD: Det arvode som skulle förordnas för försvararen var inte skäligt på det sätt som förutsätts i rättshjälpslagen

En advokat som förordnats till svarandens försvarare i ett brottmål hade yrkat att det av statens medel betalas ett arvode om 130 euro per timme till advokaten för biträdandet av svaranden i hovrätten.

Högsta domstolen konstaterade i sitt beslut att då man jämför timarvodet på 110 euro med det arvode som normalt faktureras i motsvarande ärenden och då man beaktar kostnaderna för produktion av rättstjänster och utvecklingen av den allmänna kostnads- och lönenivån visade dessa tydligt att timarvodet var mycket lågt. Det arvode om vilket föreskrivs i 6 § i förordningen om arvoden hade redan år 2014 varit förhållandevis lågt med beaktande av produktionskostnaderna för advokattjänster och jämfört med andra priser för advokattjänster, och arvodet hade inte justerats efter år 2014 för att motsvara ökningen i kostnaderna eller utvecklingen av löner. Med beaktande av dessa omständigheter kunde det timarvode om 110 euro som hade betalats till försvararen med stöd av förordningen om arvoden inte längre anses vara skäligt på det sätt som förutsätts i 17 § rättshjälpslagen.

Eftersom tillämpningen av bestämmelsen i 6 § förordningen om arvoden stred mot 17 § rättshjälpslagen skulle man med stöd av 107 § grundlagen låta bli att tillämpa bestämmelsen i förordningen. Till försvararen betalades arvode i enlighet med dennes yrkande på 130 euro per timme. 

Till den del som det var fråga om försvararens arvode behandlades ärendet på förstärkt avdelning. 

Ärendets diarienummer i HD: R2023/321