Uppföljningsstudie klar: Restaurering återför myrvegetation närmare sitt naturliga tillstånd

Studien koordinerades av Finlands miljöcentral, Jyväskylä universitet och Forststyrelsens Naturtjänster. I studien följdes förändringar i vegetationen på restaurerade myrar som tidigare dikats för skogsbruk. Uppföljningen gjordes två, fem och tio år efter restaureringen. Även vegetationen på naturliga och dikade jämförelsemyrar övervakades för att tydligt förstå effekterna av restaureringen.

”Restaurering påverkade myrvegetationen på det önskade sättet. Särskilt vitmossor, som är, typiska för myrar, ökade, medan arter skogsarter, som blivit vanligare på grund av dikning, minskade. För att myrarna ska återgå helt eller nästan till sitt naturliga tillstånd krävs dock betydligt längre tid än tio år,” säger specialforskare Merja Elo från Finlands miljöcentral. ”Ett liknande forskningsupplägg har inte genomförts någon annanstans i världen,” tillägger hon.

Restaurering av myrar innebär att återställa vattenbalansen genom att fylla igen eller dämma dikningskanaler. Restaurering är nödvändig i Finland, där hälften av landets myrmarker har dikats, främst för skogs- och jordbruk. Dikningen, som omfattar 4,7 miljoner hektar, har haft och har fortfarande skadliga effekter på den biologiska mångfalden. Dessutom är dikade myrar betydande källor till växthusgasutsläpp och näringsläckage till vattendrag. Lyckad restaurering av myrar stöder inte bara arbetet för att stoppa förlusten av biologisk mångfald utan bidrar också till klimatmålen och till att minska näringsbelastningen på vattendrag. Att förstå de långsiktiga effekterna av restaurering är särskilt aktuellt nu när nationella restaureringsplaner utarbetas.

”Eftersom Finland är ett land med mycket myrar, har vi ett globalt ansvar för dessa naturtyper. Därför är det viktigt att vi forskar och producerar kunskap om myrnatur som också kan användas i andra länder,” säger Elo.

Resultaten varierar mellan olika myrtyper

Sannolikheten för framgångsrik restaurering var högre på måttligt näringsrika myrtyper, såsom intermediära skogkärr, näringsrika tallmossar och näringsrika öppna kärr. På näringsfattiga tallmossar och näringsfattiga öppna mossar, ledde restaureringen däremot inte alltid till de önskade förändringarna, och vegetationen blev i vissa fall mer lik dikade myrmarkers vegetation.

På dikade myrar, där inga restaureringsåtgärder vidtogs, fortsatte skogsväxter och -mossor att öka under uppföljningsperioden. Även om dikena rensades på vissa områden, förklarar detta inte de systematiska förändringarna som observerades. Det är således osannolikt att dikade myrar återhämtar sig mot ett naturligt tillstånd på egen hand inom en nära framtid, utan aktiv restaurering är nödvändig för att förbättra deras tillstånd.

”Våra forskningsresultat ger värdefull information om vilka faktorer som kan beaktas bättre vid prioritering och behovsbedömning av restaureringsinsatser,” säger Santtu Kareksela, serviceägare vid Forststyrelsens Naturtjänster.

Samarbete möjliggör omfattande och långsiktig uppföljning

Forskningen bygger på ett unikt uppföljningsnätverk för restaurering av myrar, som koordineras av Forststyrelsens Naturtjänster, Jyväskylä universitet och Finlands miljöcentral. Nätverket omfattar 151 platser runt om i Finland, som har följts upp i mer än tio år.

”Vårt uppföljningsnätverk är strukturerat som ett vetenskapligt experiment: myrarnas arter har observerats både före och efter restaureringen, och nätverket inkluderar även naturliga och dikade referensmyrar. Den omfattande experimentella designen bakom nätverket möjliggör produktion av tillförlitliga, evidensbaserade data om restaureringens effekter,” förklarar professor Janne S. Kotiaho vid Jyväskylä universitet.

Uppföljningsnätverket har under årens lopp finansierats och stöttats av Finlands miljöministerium och EU:s LIFE-program (projekten Boreal Myrmarknät LIFE och Hydrologi LIFE). Uppföljningen av platserna fortsätter inom Priodiversity LIFE-projektet.