Österbottniska klassikerna Nelimarkka, Myntti och Vionoja dragplåster i Karlebys sommar

Bossigast klarar se altti. I det gamla österbottniska ordspråket utkristalliseras en orubblig tro på och stolthet över det egna kunnandet. Ordspråket är aktuellt och den österbottniska identiteten är åter framme i allt från film till Eurovisionen – stolt kryddad med dialekt och en framhävd attityd. K.H.Renlunds museums sommarutställning lägger fokus på tre österbottniska bossiga – Eero Nelimarkka, Eemu Myntti och Veikko Vionoja.

I K.H.Renlunds museums sommarutställning i Rooska gården går Eero Nelimarkkas (1891–1977), Eemu Mynttis (1890–1943) och Veikko Vionojas (1909–2001) österbottniska själsliga landskap en dialog med nuet. Europas pulserande konstliv gav de resande konstnärerna vägkost för utvecklingen av deras uttryckssätt i en internationellare riktning. Samtidigt är temperamentet som vuxit fram på de inhemska slätterna starkt närvarande. Utställningen får besökaren att dryfta över vad den österbottniska identiteten har varit och vad den är nu.

Utställningen är den första mera omfattande där man vid sidan av Karlebys egen stolthet Veikko Vionoja får se verk av Eero Nelimarkka och Eemu Myntti. Utställningen består av 54 verk, målningar, teckningar och grafik från inhemska museer, privata samlingar och Karleby stads konstsamling som K.H.Renlunds museum administrerar. Utställningen har kuraterats av museidirektör emerita Anne-Maj Salin i samarbete med K.H.Renlunds museums arbetsgrupp.

”Ett konstverk skapas så att konstnären samlar sina åsikter till en bål som elden i konstnärens temperament bränner” – Eemu Myntti

Utställningen Bossigast klarar se allti betonar att den österbottniska identiteten är mycket mer än ett geografiskt läge. Att vara österbottning innebär attityd, identitet och övertygelse. Utställningen ger en översikt över tre österbottniska konstnärer, tre målare och tre temperament. Eero Nelimarkka, Eemu Myntti och Veikko Vionoja kom alla från Österbotten. Tre konstnärer från slätterna och finländska konstens klassiker vilka tillägnat sig det gedigna med att skapa konst. Olika till uttrycksformen men likadana till den konstnärliga övertygelsen. Vionoja och Nelimarkka har etablerat sin ställning som skildrare av det österbottniska landskapet och livsmiljön. I sina målningar återgav de ett själsligt landskap som fortfarande upplevs som österbottniskt: hög himmel och låg horisont samt en grå, sorgsen och ibland övergiven gård. Likväl återspeglas vardagens idyll, lyckostunder och sommargrönskans prakt i deras verk. Mynttis slätter och värld är annorlunda. De sprakar som ett fyrverkeri. Det är lika exotiskt och romantiskt i Laiho som på Rivieran. 

”Man kan bara skildra sådant som fyller hjärtat helt” – Veikko Vionoja

Ett själsligt landskap är också ett minne. Det kan vara Ullava, Ylistaro, Vasa, Alajärvi, Alahärmä, Helsingfors, Paris, Cagnes, Nice eller Florens. Alla av utställningens tre konstnärer reste utomlands för att ta intryck av och undersöka världskonst. Myntti var 1910–30-talens målare som återgav tidens moderna och mondäna livsmiljöer och söderns färgprakt. Tidsperiodens passionerade livsrytm pulserar i Mynttis verk som färgmättade penseldrag. Nelimarkkas modernism, känsliga och lyriska konst från 1910–20-talen byttes

snabbt om till stark, stabil och allvarlig konst som andades fosterländskhet. Nelimarkka gav det österbottniska landskapet ett ansikte och skapade dess bildidentitet med fönsterinteriörer, folklivsskildringar, vintriga eller bördiga åkerlandskap samt jämnt flytande österbottniska älvar. Vionojas fönster mot slätter, vemodiga interiörbilder och reflekteringar från Kyro älv syntes redan under hans framgångsrikaste period på 1960–70-talen som nostalgiska skildringar av det gångna landsbygdslivet och en svunnen värld, även om de i själva verket innehåller mycket aktuellt och djupt konsttänkande. De tar intryck av modern abstrakt konststil och klassiska målarkonstens idéer. I Vionojas konst har tiden stannat och bilden tillhör ingen tidsperiod.

”…och så föddes kärleken som har hållit till dessa dagar.” – Eero Nelimarkka

I alla tre konstnärers produktion finns många personliga självporträtt som skildrar konstnärslivet och öppnar konstnärens själ, samt också ett galleri av kvinnoporträtt som återspeglar sin tid och har typiska inslag för konstnären. I Vionojas målningar framgår kvinnofigurerna som oidentifierbara gestalter som isolerat sig i sin egen interna värld samt som skörtisters mörkt betonade hustrur, men också i porträtt och akademibilder samt skisser. Kvinnorna i Nelimarkkas verk avspeglar åter lyrisk känslighet, moderlig ömhet och vardaglighet. De personliga verken av hustrun Saima utgör en väsentlig del av Nelimarkkas produktion. I Mynttis verk av kvinnor glöder däremot madonnor med svanhals och erotiska evor som nödvändigtvis inte ser ut som sina modeller eller smickrar dem utan är personstudier med stark stämning.

Bossigast klarar se allti – Eero Nelimarkka, Eemu Myntti och Veikko Vionoja

23.5–24.8.2025 

Rooska gården, nedre våningen, Långbrogatan 39

Utställningens texter på finska, svenska och engelska.

I samband med utställningen:

Lö 14.6.2025 guidning av kurator kl. 17.30 på finska och 18.00 på svenska i samband med evenemanget Sommaröppning på museigårdarna. Fritt inträde till evenemanget och guidningarna. Guidningarnas längd 20 min.