FFC:s Jarkko Eloranta: En försvarsskatt borde införas i Finland

– Endast en del av befolkningen har berörts av nedskärningarna och försämringarna. Regeringen har motiverat sina åtgärder med att de offentliga finanserna måste fås i balans. Snart kommer samma grupp att drabbas av nya försämringar, som kommer att motiveras med ökade försvarsutgifter. Hur deltar de som tjänar mest och äger mest i de ökade försvarsutgifterna? Jag föreslår att en förmögenhetsbaserad försvarsskatt ska införas som en dellösning.

Eloranta påpekar att den starka försvarsviljan i vårt land till stor del bygger på en enighet bland folket. Det är känslan av att vi alla på riktigt sitter i samma båt som ger upphov till den här enigheten. Enigheten håller inte om folk upplever att de som står på övre däck tar med sig livbåtarna och bordssilvret när de lämnar skeppet.

– En förmögenhetsskatt på en eller två promille är en liten utgift jämfört med till exempel kostnaderna för kapitalförvaltning, som de förmögna betalar till fondbolag, bankirfirmor och motsvarande. Vanliga löntagare skulle knappt beröras av förmögenhetsskatten, eftersom jag skulle avgränsa den så att familjens bostad, bil och sommarstuga inte omfattas av skatten. Trots det skulle skatten förväntas ge intäkter på omkring hundra miljoner euro per skattepromille. På det här sättet skulle alla delta i att stärka försvaret.

Eloranta anser att man samtidigt kunde införa källskatt på dividendintäkter för allmännyttiga samfund, fonder och utländska investerare.

Vår arbetsmarknadsmodell måste repareras

– Arbetsgivarna har strävat efter flexibilitet och färre strejker genom branschvisa avtal. Resultatet är det motsatta. Arbetsmarknaden har blivit stelare och strejkerna har blivit fler. Ingen arbetstagargrupp har råd att hamna ens en aning efter den allmänna linjen. Den nuvarande modellen innebär att det är omöjligt att ta i kapp andra avtalsbranscher om man någon gång har hamnat på efterkälken, påpekar FFC:s ordförande Jarkko Eloranta.

Eloranta uppmanar organisationerna på arbetsmarknaden att allvarligt fundera på om den nuvarande modellen trots allt är den optimala eller om det skulle gå att hitta en modell som fungerar bättre.

– För några veckor sedan publicerades en högklassig expertrapport om lönebildningen i Norden. I rapporten utvärderades också den svenska modellen, som arbetsgivarna och regeringen i Finland har lovordat. Slutsatsen i rapporten är att den är stel och inte tar tillräcklig hänsyn till förändringar i ekonomin och arbetskraftsbehoven.

Enligt Jarkko Eloranta behöver Finland en viss flexibilitet i lönebildningen och utvecklingen av anställningsvillkoren. Annars går det inte att lösa problemen, och de kommer bara att förvärras med tiden.

– Det behövs flexibilitet, vare sig det handlar om att åtgärda eftersläpningen av löner och anställningsvillkor, beakta behoven inom branscher med arbetskraftsbrist, främja lönejämställdhet eller lösa andra branschspecifika problem. Södra kajen, räck upp handen och medge att ni hade fel. Och börja jobba med att bygga upp en ny och bättre arbetsmarknadsmodell. Den nuvarande modellen är misslyckad och leder bara till stagnation och stelhet.