Helsingfors förvaltningsdomstol gav ett beslut i ett ärende som gällde punktbeskattning vid distansförsäljning av alkoholdrycker

Via en webbplats på finska hade ett tyskt bolag sålt punktskattepliktiga alkoholdrycker till privatpersoner.  Produkterna, som bolaget hade sålt, hade transporterats från Tyskland till Finland av ett utomstående transportföretag, till vilket köparen hade betalat transportkostnaderna. I samband med köpet hade det på bolagets webbplats rekommenderats vissa transportföretag och givits uppgifter om transportkostnaderna för köparen. Skatteförvaltningen hade påfört bolaget punktskatt på alkoholdryckerna.

Förvaltningsdomstolen skulle avgöra huruvida bolaget indirekt hade avsänt eller transporterat alkoholdryckerna i den mening som avses i artikel 36.1 i punktskattedirektivet, vilket skulle innebära att det var fråga om distansförsäljning och att bolaget var punktskattepliktigt för produkterna i Finland.

Förvaltningsdomstolen uppsköt ärendets behandling i ett tidigare skede och begärde om förhandsavgörande från Europeiska unionens domstol (EG-domstolen) angående tolkningen av det tillämpbara punktskattedirektivet 2008/118/EG vid tidpunkten för händelsen. EG-domstolen avgjorde förvaltningsdomstolens begäran om förhandsavgörande i sin dom av den 19 december 2024 i mål C‑596/23.  

EG-domstolen konstaterade i sin dom att artikel 36.1 i direktivet, vilken avser distansförsäljning, ska tolkas så att säljaren är betalningsskyldig för punktskatten i en annan medlemsstat när säljaren agerar på ett sådant sätt att den vägleder köparen vid köparens val av vilket företag som ska ansvara för avsändandet och/eller transporten av alkoholdryckerna genom att föreslå och underlätta anlitandet av vissa företag för transporten av dryckerna. Den omständigheten att köparen hade ingått två separata avtal, det ena med säljaren och det andra med transportföretaget, saknar betydelse för bedömningen av ärendet.

Helsingfors förvaltningsdomstolens beslut

Helsingfors förvaltningsdomstol ansåg i sitt beslut, som det meddelade idag, att bolaget var i egenskap av distansförsäljare enligt artikel 36.1 i punktskattedirektivet och 79 § i punktskattelagen punktskattepliktigt för de till Finland sålda alkoholdryckerna. Förvaltningsdomstolen avslog bolagets besvär över Skatteförvaltningens beslut.

På basis av erhållen utredning ansåg förvaltningsdomstolen att när bolaget hade föreslagit och underlättat anlitandet av vissa transportföretag hade det på detta sätt väglett köparen, som var etablerad i en annan medlemsstat, vid dess val. Bolaget hade således indirekt medverkat vid avsändandet eller transporten av alkoholdryckerna. Det saknade betydelse för bedömningen av ärendet att det hade varit möjligt för köparen att organisera transporten av de köpta dryckerna genom att välja något annat transportföretag än de som säljaren rekommenderade. Med tanke på uppfyllandet av kriterierna för distansförsäljning saknade även det betydelse att på bolagets webbplats hade angivits att köparen är skyldig att se till att skatten betalas i Finland.

Beställning av beslut

tietopyynnot.helsinki.hao@oikeus.fi
Beslutsnummer: 4008/2025