Ringduvan har blivit jägarnas favorit – jakten börjar den 10 augusti

Duvfångsten började öka i början av 2000-talet. Innan dess uppgick bytesmängden till cirka 100 000 – 150 000 fåglar per år. Efter 2010-talet har bytesmängden stabiliserats till 250 000 fåglar per år.  Under toppåret 2020 uppgick bytesmängden till över 300 000 fåglar. De största bytesmängderna fås i södra och västra Finland, där ringduvorna trivs särskilt i kantzoner och skogsdungar kring åkrar. Ringduvan har anpassat sig väl till det förändrade odlings- och kulturlandskapet och är idag en vanlig syn även på gårdar och i trädgårdar i tätorter.

– Den rikliga förekomsten och de relativt enkla jaktarrangemangen har gjort ringduvan till en favorit bland jägarna. För duvjakten krävs varken stora vildmarker eller dyr utrustning. Det räcker att ha tillgång till åkerkanter och skogsdungar, säger jaktchef Jörgen Hermansson på Finlands viltcentral.

Säsongen för duvjakt är kort och intensiv, och de största bytesmängderna fås oftast under de allra första dagarna och i början av säsongen, säger Hermansson.

Rikta jakten mot fåglar i flock

Ringduvan kan häcka flera gånger under en sommar, och en del av fåglarna kan fortfarande häcka när jaktsäsongen börjar. För att säkerställa att jakten är etisk och undvika att häckningen störs ska jakten riktas mot flockar, som huvudsakligen består av ungar och fåglar som redan avslutat häckningen.

Identifiera arterna rätt - skogsduvan är fridlyst

I flockar med ringduvor kan också den mer sällsynta, fredade skogsduvan förekomma. Skogsduvan är mindre än ringduvan och saknar de för ringduvan karakteristiska vita fläckarna på vingarna. Dessutom är dess flygstil annorlunda. Det är viktigt att jägarna försäkrar sig om identifieringen av arten innan skottet avlossas.

Ringduva (Columba palumbus)

Kännetecken:  Den största av våra duvarter. Grundfärg blågrå. På vingens ovansida en vit tvärstrimma. På halsen en vit sidofläck som saknas hos den juvenila fågeln. På stjärtspetsen en bred svart markering. Flykten sker med klippande vingslag.

Vid flygning ser halsen och stjärten längre ut än hos skogsduvan. Kuttret är ett ljudligt, dovt och mångstavigt hoande läte.

Förekomst:  I närheten av odlingar. Rikligast i den södra hälften av landet, men har brett ut sig ända till Lappland.

Reproduktion:  Lägger i april-maj 2 vita ägg i ett skört bo av ris. Boet i allmänhet i en grandunge. Producerar i allmänhet en andra kull.

Föda:  Korn, ärter, frön, knoppar, blad, bär och animalisk föda.

Flyttning:  Vårflyttningen sker i mars-april och höstflyttningen i september-oktober. Rör sig om hösten i stora flockar.