Radioaktiva ämnen fortsätter att minska

Resultaten för 2024 visar att de artificiella radioaktiva ämnena i miljön framför allt härrör från olyckan i Tjernobyl 1986 och från kärnvapenprov i atmosfären på 1950- och 1960-talet, och deras mängd i miljön har minskat i jämn takt.

Under år 2024 observerades små mängder artificiella radioaktiva ämnen i sex prover som samlats in från utomhusluften. Dessa ämnen härstammade inte från kärnvapenprov eller Tjernobylolyckan, och deras ursprung kunde inte med säkerhet utredas. 

Strålningsexponeringen för finländare orsakad av konstgjorda radioaktiva ämnen i miljön under 2024 var mindre än 0,02 millisievert (mSv), vilket är mycket lite jämfört med finländarnas genomsnittliga årliga stråldos på 5,9 mSv. Merparten av finländarnas strålningsexponering kommer från radon i inomhusluften, det vill säga från naturens radioaktivitet.

Resultaten för 2024 visar att det under året inte inträffade några sådana utsläpp av radioaktiva ämnen i miljön som skulle ha haft några skadeverkningar på människors hälsa eller på miljön i Finland.

Tjernobyls cesium hittas fortfarande

De enda betydande källorna till konstgjorda radioaktiva ämnen är årtionden gamla. Radioaktiviteten från kärnvapenförsök i atmosfären på 1950- och 1960-talet och kärnkraftsolyckan i Tjernobyl 1986 mäts fortfarande i miljöprover, även om halterna är lägre för varje år.

I livsmedel observerades i några prov av skogssvamp aktivitetskoncentrationer av cesium-137 (Cs-137) som överskred 600 Bq/kg. Det rekommenderas att inte överskrida denna halt när vilt, skogsbär och skogssvamp samt insjöfisk släpps ut på marknaden. Användningen av livsmedel är dock trygg och inte heller en riklig användning av skogssvamp orsakar en betydande exponering för strålning. 

I proverna som samlats in från Östersjön syns fortfarande Cs-137 som härstammar från olyckan i Tjernobyl. Liksom i andra miljöprover håller radioaktivitetshalterna i prov som samlats in från Östersjön på att sjunka.

Tillförlitlig information om miljöns tillstånd

Strålsäkerhetscentralens (STUK) miljöövervakningsprogram är utformat för att även små förändringar i miljöns radioaktivitet ska kunna upptäckas och, vid behov, åtgärdas. Eftersom strålning förekommer överallt, påträffar STUK den också överallt. Enligt direktören Pia Keski-Jaskari ger noggranna mätmetoder och ett välgenomtänkt program för miljöövervakning av strålning en tillförlitlig bild av radioaktiviteten i den finländska miljön: 

”Programmet för strålningsövervakning är upplagt så att man med hjälp av det kan upptäcka små förändringar av radioaktiviteten i miljön och reagera på dessa samt uppskatta de strålningsdoser som människor utsätts för och planera och ge råd om hur doserna kan minskas. Med hjälp av programmet upprätthålls expertis och beredskap att snabbt och korrekt reagera på avvikande strålningssituationer.”

Strålningsövervakningen görs genom att mäta doshastigheten för extern strålning i realtid med hjälp av strålningsövervakningsnätet, kontinuerlig insamling av utomhusluft och nedfallsprover samt genom periodiska provtagningar av ytvatten, dricksvatten, mjölk, livsmedel och avloppsslam. Dessutom omfattar övervakningsprogrammet övervakning av radioaktiva ämnen i människokroppen och övervakning av radioaktivitet i Östersjön.