VBO:s donation: Eleverna på Kevätkummun koulu löste uppgifter och övade på känslomässiga färdigheter i skolans egna escape room

En grupp elever på skolan Kevätkummun koulu har hamnat i djungeln. Under ett vårveckoslut har Borgåskolans scen förvandlats till en tät, tropisk djungel, full av jättelika blommor och frukter.  

Medan tigrarna ryter i bakgrunden måste eleverna jobba som ett team för att lösa olika uppgifter. 

Som det brukar vara i rymningsspel ska man även i det här spelet hitta lösningar på problem och klura ut olika sifferkoder till lås. En låst portfölj har nämligen fallit ner i djungeln och den innehåller viktiga förnödenheter för att klara sig. 

Eleverna klurar galant ut de mångsidiga uppgifterna och till slut hörs ljudet av en helikopter på långt håll. För att fånga helikopterns uppmärksamhet ska eleverna tillsammans bilda en SOS-signal. Uppdraget slutfört – helikoptern anländer och eleverna transporteras från djungeln tillbaka till skolvärlden! 

Eleverna med i planeringen

Rymningsspel – så kallade escape rooms – har varit väldigt populära i flera år och de har också använts en del i undervisningen på olika lektioner. På Kevätkummun koulu ville man ändå ordna ett escape room för hela skolan som en gemensam upplevelse.  

På skolan hade man lagt märke till att handelslaget Varuboden-Osla ordnar kampanjen Det egna området till godo och att man via den kunde ansöka om donationer. Via kampanjen fick skolan ett bidrag på 3 000 euro för att förverkliga escape room-idén.  

Skolans skolcoach Mikko Silventoinen och ansvarslärare för elevkårens styrelse Mira Oksman bjöd med ett lokalt escape room-företag för att utveckla konceptet. Eleverna involverades i planeringen från första början. De fick komma med idéer och föreslå uppgifter och teman. Det lokala escape room-företaget valde sedan ut några bland dem och utvecklade dem vidare under vårvintern. I uppgifterna betonades särskilt känslo- och kamratfärdigheter samt gemenskap.  

I varje spel ingick cirka 3–5 uppgifter, som det tog grupperna totalt ungefär 45–60 minuter att lösa.  

”Då man själv hade varit med och planerat spelet var det trevligt att se att gänget tyckte om det. Det bästa var alla dekorationer och stämningen. Det fanns mycket mer dekorationer än jag hade förväntat mig”, berättar Kevin, som går i sjätte klass och också är medlem i elevkårens styrelse. 

Scenens väggar var täckta med mörkgrön presenning. Från sina hem och andra platser hade lärarna hämtat olika typ av rekvisita, så som växter, som passade till djungeltemat. Med hjälp av de här byggde Silventoinen tillsammans med sin fru upp djungeln under ett veckoslut. Under själva spelet hördes olika ljudeffekter från högtalare – bland annat de tidigare nämnda tigrarnas ryt och helikopterljuden. 

Också Lyyli, som går i andra klass, är med i elevkårens styrelse. Precis som Kevin var hon med och planerade rymningsspelet. 

”Det var jätteroligt. Det bästa var då en del hade varit och spelat och kom ut och berättade att det hade varit jätteroligt”, säger Lyyli.  

Mer specifikt än så fick eleverna inte beskriva upplevelsen, för att inte avslöja spelets handling.  

”Eleverna fick lova att inte berätta något. Det var fint att se att det fungerade”, säger skolans rektor Riikkaliisa Simola. 

Stora hjälpte små

De första dagarna drog proffsen på det lokala rymningsspelsföretaget spel för eleverna. Resten av veckan kunde bland annat Silventoinen och Oksman leda dem. 

Eleverna spelade inte tillsammans med sin egen klass. Teamen bestod av olika ålders elever från olika klasser. Totalt spelade 320 elever rymningsspelet under en vecka.  

”Det var ett riktigt pussel att ordna”, beskriver Riikkaliisa Simola.  

Med ett sådant här upplägg fanns det en risk att de äldre eleverna inte skulle kunna motstå frestelsen att spela sitt eget spel. Så gick det ändå inte. 

”Det var härligt att se hur de äldre eleverna beaktade de små”, säger Mira Oksman. 

”I själva verket var det så att de små spelade och vi äldre bara hjälpte till”, tillägger Kevin.  

Både eleverna och skolans personal tycker att rymningsspelet blev en riktig succé.  

”Även om det var ett stort jobb att ordna det skulle vi gärna göra något liknande nästa år. Här stärktes hela skolans gemenskapskänsla”, säger Mira Oksman.  

Eventuellt kunde skolans ansöka om finansiering igen – eller skapa ett nytt rymningsspel själva, nu då de har fått en fungerande mall för det.