Flyghavre, hönshirs, kavelhirs och andra främmande arter hotar matproduktionen

Flyghavre, hönshirs, kavelhirs och andra främmande arter sprids snabbt. En växt kan producera hundratals frön som bevarar sin grobarhet i marken i upp till tio år.

Ledande landsbygdsombudsman Markku Paija vid landsbygdstjänsterna i Loimaa berättar att man genomfört exceptionellt mycket bekämpning av flyghavre i deras område. Loimaa sköter ensam över 10 procent av alla flyghavrekontroller i hela Finland. Vid förra årets kontroll var upp till 600 hektar skiften fria från flyghavre i Loimaa.

– Här finns många utsädesproducenter och de behöver information om att skiftena är rena, därför satsar vi särskilt aktivt på bekämpningen här.

Flyghavre konstaterades vara ett svårt ogräs redan på 1800-talet och systematisk bekämpning har utförts sedan 1970-talet. I dag finns det en flyghavrelag i Finland som förpliktar till övervakning och bekämpning.

Kommunernas landsbygdstjänster ansvarar för flyghavreövervakningen och Livsmedelsverket ansvarar för styrningen av övervakningen.

Cirka 25–35 procent av all åkerareal i Egentliga Finland är förorenade skiften. Markku Paija har arbetat i Loimaa i 17 år och under den tiden har situationen hela tiden förbättrats.

– Tidigare fanns det mycket förorenade gårdar här, men vi har aktivt hjälpt till. Livsmedelsverket erbjuder en bekämpningsplan. Den medför inga kostnader för jordbrukaren och på samma gång får jordbrukaren ett utomstående rådgivningsbesök. Kostnaderna för bekämpningen står dock jordbrukaren för, berättar Paija.

Bekämpningsplanen är i kraft i fem år. Under det första året kontrollerar kommunen om åtgärder har vidtagits och under det femte året utförs den andra kontrollen. Om jordbrukaren har följt bekämpningsplanen på sina skiften befrias gården från uppföljning och bekämpningsplanen förlängs inte.

Bekämpningen av flyghavre ingår i villkorligheten för EU:s jordbruksstöd. Om man inte följer bekämpningsplanen kan det leda till stödsanktioner.

Hönshirs och kavelhirs började bli vanligare 2021

Livsmedelsverkets expert Sami Markkanen minns hur hönshirs och kavelhirs började sprida sig i Finland sommaren 2021.

– Då var maj regnig, vilket försvårade sådden. Värmeböljan började i juni och växtbeståndet blev glest. Solen kom åt att värma upp marken direkt eftersom odlingsväxterna inte skuggade den. Sådana förhållanden gynnar sydliga arter, såsom hönshirs och kavelhirs. De växer ursprungligen i den varma, milda och tropiska zonen, varför de inte borde kunna växa här i norr, men det har nu skett. Och problemet blir bara större när klimatet blir varmare, konstaterar Markkanen.

Båda ogräsen har kommit till Finland genom utländskt utsäde eller foder. När fröna har kommit ut på åkern har de spridits med maskiner, djur och översvämningar och problemet har ökat.

– Läget är besvärligt eftersom vi inte klarar oss utan importutsäde. Vi kan inte heller förbjuda utsäde som importeras från utlandet av rädsla för dessa ogräs eftersom de inte är förbjudna inom EU, såsom flyghavre. Medvetenheten har dock ökat och till exempel utsädeshandlarnas förening håller nolltolerans i frågan. Om det framgår för importören att utsädespartiet innehåller hönshirs eller kavelhirs dras partiet tillbaka från marknaden. I vissa fall kan man också försöka sortera bort ogräset från partiet. Det är jättebra! På så sätt kan spridningen dämpas genom egenkontroll även utan lagstiftning, säger Markkanen.

Lagstiftningen kommer knappast att ändra eftersom vissa växter är så vanliga i sydligare delar av Europa att man lärt sig att leva med dem. I Norge har situationen redan blivit mycket dålig och i Finland sprids den först nu. Det finns dock inga säkra uppgifter om spridningens omfattning.

– På webbplatsen vieraslajit.fi finns kartor, men de är inte heller heltäckande. I Finland har man i år inlett det treåriga forskningsprojektet Makera, där man bland annat utreder hönshirsens utbredning och effektiva bekämpningsmetoder. Projektet undersöker också utbredningen och bekämpningsmetoderna för kavelhirs, grå kavelhirs och nattskatta, berättar Markkanen.

Övervakningen kräver samarbete

Flyghavren får vippor i juli, då är den bästa tidpunkten att gå en runda för att säkerställa att den inte finns på de egna åkrarna.  Om du upptäcker flyghavre ska du göra en anmälan i Viputjänsten eller ringa direkt till kommunens landsbygdstjänster.

– Ibland ser även vi flyghavre, men det finns 90 000 hektar i vårt område så vi kan inte upptäcka dem alla. Det effektivaste sättet verkar vara grannövervakning. De värsta situationerna har nästan alltid kommit till kännedom just genom angivelser, berättar Markku Paija.

Grannövervakningen i Loimaa är välmotiverad eftersom det i området finns väldigt många utsädesodlare som kan drabbas av stora ekonomiska förluster av flyghavre.

Övervakningen av hönshirs och kavelhirs är svårare. De har inget eget register och de är knepigare att identifiera.

– Du kan dock ringa oss och be om identifieringshjälp. De har i synnerhet observerats på mångfalds- och landskapsåkrar, säger Paija.

Dessutom kan du söka hjälp på Livsmedelsverkets webbplats. Där finns mycket information och identifikationsbilder av hönshirs och kavelhirs.

Flera bekämpningssätt

Det viktigaste i bekämpningen av främmande arter är att hitta den första växten. Enskilda individer kan rensas bort med rötterna och läggas i en hel sopsäck. Därefter ska säckarna brännas. Efter den första observationen lönar det sig att göra en rensningsrunda med en veckas mellanrum. Om de första individerna hinner tappa sina frön kan problemet bli enormt följande år.

Kemisk bekämpning är effektiv och numera är bekämpningsmedlen förmånligare. För att bekämpa hönshirs och kavelhirs fungerar samma ämnen som för flyghavre. Slåtter och plöjning hjälper knappt alls. Hönshirsens växtpunkt ligger under markytan och därför förstörs den inte genom slåtter, utan växterna utvecklar korta stjälkar med nya vippor efter slåttern.

Mer information:

• Markku Paija, ledande landsbygdsombudsman, Loimaas landsbygdstjänster
• 050 061 5655
• etunimi.sukunimi@loimaa.fi