Flygekorrprojektet tar slut, men Esbo samordnar även i fortsättningen byggande och skydd av flygekorren

Det nationella flygekorrprojektet får bidrag ur EU:s Life-program. Projektet gav värdefull kunskap om hur den rödlistade flygekorren kan skyddas i en växande stad.  

”År 2060 kan det bo 20 000 fler människor i Esbo än idag. Men det måste också finnas plats för en mångfaldig natur. I det ambitiösa projektet lärde vi oss att det är möjligt att utveckla staden och skydda flygekorren samtidigt”, säger projektchefen, miljöexpert Laura Lundgren.   

Planeringen av markanvändningen fungerar: flygekorren håller till i för dem avsedda områden 

Ett av målen med projektet var att utreda hur flygekorren kan beaktas i detaljplanen. I Esbo undersöktes hur detaljplanens beteckningar och bestämmelser fungerar i praktiken: bevaras habitaten och förbindelserna även efter byggandet? 

”Uppföljningen visade att flygekorren håller till i just de områden och förbindelseleder som anvisats för den i detaljplanen. Planläggningen förverkligar sålunda skyddsmålen”, säger Lundgren. 

Observationerna avslöjade att flygekorren är anpassningsbar 

Inom det finsk-estniska flygekorreprojektet testade Esbo stad nya skyddsåtgärder och studerade flygekorrens levnadsvanor. Med hjälp av radiosändare insamlades data om flygekorrens rörelser.  

”Det visade sig att flygekorrens habitat är mindre än man trott. Den visade sig också vara mindre kräsen i sin livsstil än man trott. Som boträd duger både tall och lövträd. Till och med äppelträd fick besök av två flygekorrar med radiosändare. Stadens buller och ljus verkar inte störa flygekorren”, berättar Lundgren.  

Till projektets praktiska åtgärder hörde att staden stärkte flygekorrens förbindelseleder genom att plantera träd. EU-stödet sporrade till att bygga hoppstolpar i Finnodalen, så att flygekorren ska ha fler platser att ta sig över Västerleden. 

I Sälviken testade skogsvårdsenheten medel att jämka rekreationsanvändningen och flygekorrens behov. 

”I områden som är viktiga för flygekorren föredrar vi i synnerhet gran och asp och ser till att dessa även i fortsättningen växer i skogen för flygekorren”, berättar skogsskötare Tiina Peippo från stadens naturskötselsenhet.

Skyddsarbetet fortsätter även efter projektet 

Esbo förpliktas av kravet på gynnsam skyddsnivå: i staden ska det även i fortsättningen finnas minst lika många flygekorrar som nu och för unga flygekorrar ska det finnas habitat att sprida sig till. Efter att projektet avslutats fortsätter Esbo att upprätthålla trädplantor och hoppstolpar i minst 20 år och beaktar flygekorren i all planering av markanvändningen och naturskötseln.  

”Skyddsarbete är inte alltid lätt, men genom att göra det lär vi oss. Skyddet av en art är till nytta också för den övriga naturen och för människornas trivsel. Esboborna visar ett glädjande intresse för flygekorrens framtid”, säger Lundgren. 

Staden fortsätter också att utbyta lärdomar med andra länder och städer.  

”Vi gör saker som en del av lokalsamhället och i nära samarbete med stadens enheter.” Esbo deltar i internationella och nationella nätverk, i vilka effektiva sätt att skydda naturen utvecklas”, säger miljödirektör Tarja Söderman. 

Beståndet av flygekorrar i Esbo är starkt 

I Esbo lever uppskattningsvis 1 000–2 000 flygekorrar. Sedan 1995 har man i naturkartläggningar noterat cirka 3 500 boträd. Flygekorren har spridit sig både i skogarna i norra Esbo och i det tätt bebyggda södra Esbo. 

Även om stammen är stark i Esbo, klassificeras flygekorren som sårbar art på nationell nivå. De största hoten mot arten är att habitaten splittras upp och minskar. 

Projektet har fått finansiering ur EUs Life-program. Innehållet avspeglar författarnas åsikter och Europeiska kommissionen eller CINEA ansvarar inte för användningen av uppgifter i materialet. Life är det enda EU-program som uteslutande är inriktat på miljö, naturskydd och klimatåtgärder.