Den kommande EU-förordningen kommer att styra hunduppfödningen i en mer kommersiell riktning, mot stora kennelenheter

I juni i år röstade Europaparlamentet om ändringar till kommissionens förslag till förordning, som nu har gått vidare till så kallade trilaterala förhandlingar inom EU. Finska Kennelklubben är oroad över att harmoniseringstrycket nu leder oss till att ta itu med problem med metoder som inte på bästa sätt främjar hela hundbeståndets välbefinnande och som inte tar hänsyn till kulturella och lokala skillnader inom EU.

För att stöda uppföljningen av hela hundbeståndets välbefinnande behövs så mycket information som möjligt om alla hundars ursprung

Förordningen förutsätter att alla EU-länder har ett hundregister till vilket hundens mikrochip och ägaruppgifter rapporteras. Ett sådant register är till konkret nytta för att förebygga valpfabriker när registret innehåller så mycket information som möjligt om bakgrunden för alla hundar som är inskrivna i registret (ägare, chipnummer, eventuellt kennelnamn, uppfödarens namn, ursprungsland, födelsedatum och föräldrar).

All denna information förs in i registren hos de nationella kennelklubbarna. Med hjälp av kennelklubbarnas register är det möjligt att bekräfta bakgrunden hos registrerade hundar flera generationer bakåt och även att samla in hälso- och stamtavleuppgifter om hundar som används i avel samt information om hur hundar används i avel.

Antalet rashundar som är registrerade i kennelklubbar i förhållande till det totala hundbeståndet varierar kraftigt i olika EU-länder. Över 70 procent av hundpopulationen i Finland är registrerad i Finska Kennelklubben, medan andelen i vissa EU-länder till och med kan vara mindre än 10 procent.

Det är också problematiskt att hundar i framtiden endast kan id-märkas av en veterinär. Det råder brist på veterinärer i Finland och avstånden är långa, så det är mycket svårt att genomföra detta krav. Finska Kennelklubben har nästan 500 utbildade id-märkare, som hittills har id-märkt ett betydande antal finska hundar. I och med förslaget till EU-förordning skulle denna möjlighet tas bort. Notan för detta betalas av hundägarna.

Den nordiska modellen för hunduppfödning erkänns inte i tillräckligt lång utsträckning i förslaget

Enligt förslaget till förordning ska yrkesmässig hunduppfödning övervakas noggrant. En uppfödare som föder upp fler än två kullar per år måste ha ett tillstånd från myndigheterna, och myndigheten ska inspektera uppfödarens lokaler innan tillståndet beviljas. Bara inom Finska Kennelklubben finns cirka 700  sådana uppfödare. Tillsynsveterinärernas resurser kommer inte att räcka till för att genomföra dessa inspektioner.

Europaparlamentet anser att förordningen inte skulle gälla uppfödare som föder upp endast en kull per hushåll under en 18-månadersperiod om de inte lägger ut kullen till försäljning. En uppfödare eller person som håller hundar och som föder upp högst två kullar per år behöver inte tillstånd av myndigheterna, men en tillsynsveterinär kan göra ett djurskyddsinspektionsbesök hos en sådan person en gång om året utan förhandsanmälan.

Speciellt i de nordiska länderna sker det en hel del småskalig uppfödning inom kennelklubbarna, vilket innebär att uppfödaren har ungefär en till tre kullar under året. En liten uppfödare kan på nära håll följa kullens utveckling och socialträna valparna väl. Detta är viktigt eftersom hundar spelar en allt viktigare roll i samhället och som familjemedlemmar.

I länder där andelen hundar registrerade i kennelklubbar är hög i jämförelse med hela hundpopulationen, såsom Finland, skulle den nya förordningen i sin nu planerade form driva ned den småskaliga uppfödningsverksamheten. Alla små uppfödare är inte redo att bli yrkesmässiga hunduppfödare, redan på grund av att kraven som ställs på kennellokaler vid sådan verksamhet inte är realistiskt genomförbara i småskaligt uppfödningsarbete hemma.

Om den nya förordningen styr den europeiska hundaveln mot en mer kommersiell riktning och mot stora enheter, finns det en risk för att en del av Kennelklubbens småskaliga uppfödningsarbete avtar och upphör helt och hållet eller överförs utanför den organiserade uppfödningsverksamheten, varvid övervakningen av hunduppfödning försvåras. Kennelklubben anser att detta inte främjar hundens välbefinnande.

Myndigheternas tillsynsresurser skulle sannolikt inte räcka till i Finland

Enligt förslaget till förordningen ska alla EU-länder ha omfattande resurser och tillräckligt med tillsynsveterinärer till sitt förfogande för att övervaka hundars välbefinnande. I ett litet land som Finland är det inte förnuftigt, eller ens möjligt, att använda samhällets resurser till att inspektera enskilda småaktörers lokaler och verksamhet i stället för att rikta resurserna effektivt på uppfödare som verkar i en gråzon eller på valpfabriker.

Mycket stränga avelsregler kan inte tillämpas på hela hundpopulationen

I den nya förordningen definieras överdrivna exteriöra drag som inverkar på hundens välbefinnande och som bör undvikas i fortsättningen. Fram till 2030 ska förordningen kompletteras med bestämmelser på lägre nivå som definierar dessa rasspecifika överdrivna drag mer exakt. På nationell nivå skulle hunduppfödningen kunna regleras ännu strängare.

Enligt den ståndpunkt som Europaparlamentet röstat igenom skulle hundar med sådana överdrivna rasegenskaper förbjudas att delta i utställningar, prov och tävlingar. Detta skulle väsentligt påverka möjligheter att utöva fritidsaktiviteter med hundar, vilket i sin tur direkt påverkar hundars välbefinnande.

Med tanke på hundars välbefinnande har olika förbud i olika länder visat sig vara mycket ineffektiva i praktiken. Det finns en risk för att avel av raser med överdrivna exteriöra egenskaper helt kommer att hamna utanför den organiserade hundverksamheten, vilket kommer att försvåra tillsynen ytterligare.

Eftersom hunduppfödningens utmaningar varierar mellan EU-länderna är det klokast att se till att politiken på EU-nivå inte blir för sträng. I praktiken kan dessa krav i stor utsträckning kontrolleras endast i fråga om registrerade rashundar i avels- och fritidsverksamhet som bedrivs av kennelklubbar. Utanför den organiserade hundverksamheten är det mycket svårt att övervaka i synnerhet avelsbestämmelserna. Lagstiftning som styr hundaveln kraftigt bort från organiserad hundverksamhet, och som i vissa länder gör att största delen av hundars fortplantning är helt utom kontroll, främjar inte hundens välbefinnande i praktiken.

Man bör lyssna på kennelklubbarnas åsikter och utnyttja bästa praxis

Vid utarbetning av avelsbestämmelser för hundar är det mycket viktigt att rådfråga de nationella kennelklubbarna. I synnerhet de nordiska kennelklubbarna har utvecklat goda praxis för styrning av hundavel, med hjälp av vilka man i praktiken har kunnat främja hundars välbefinnande mycket snabbt. Det mest kostnadseffektiva sättet att kontrollera hunduppfödning är under de nationella kennelklubbarna. Det är inte ändamålsenligt att EU försöker harmonisera hunduppfödningen utan att ta hänsyn till de mycket olika utgångspunkterna i EU-länderna.

Många EU-länder har redan antagit eller håller på att anta förordningar som begränsar avel. I Finland bereder en arbetsgrupp, som tillsatts av jord- och skogsbruksministeriet, för närvarande en avelsförordning som kompletterar lagen om djurvälfärd, och Finska Kennelklubben är representerad i denna arbetsgrupp. Arbetsgruppens mål är att med hjälp av förordningen kunna fastställa begränsningar som gäller hela hundpopulationen och på så sätt verkligen påverka alla hundars välbefinnande.

Mer än 230 hundraser har för närvarande ett obligatoriskt hälsoprogram i Finska Kennelklubben som ett villkor för att registrera en kull. För närvarande behöver oregistrerade hundar inte genomgå hälsoundersökningar och de övervakas inte.