HPV-test är effektivare och lika säkert som gynekologiskt cellprov vid screening för livmoderhalscancer

En studie som utfördes av HUS och Finlands Cancerregister visar att HPV-screening är en effektivare och lika säker metod för att förebygga livmoderhalscancer som det traditionella gynekologiska cellprovet, det vill säga cytologisk screening.

HPV-testet och det gynekologiska cellprovet är båda cellprov från livmoderhalsen. Båda tas på samma sätt vid en gynekologisk undersökning antingen på ett laboratorium, eller av en hälsovårdare eller läkare på mottagningen. Med det gynekologiska cellprovet observeras redan uppkomna cellförändringar.

Med HPV-testet söker man efter HPV-virus, det vill säga humant papillomvirus som senare kan orsaka cellförändringar. Med HPV-testet hittar man alltså förstadier till cancer tidigare och kan på så sätt möjliggöra längre intervaller mellan screeningarna i fortsättningen. Studien bekräftar den nuvarande uppfattningen att HPV-screeningen är bättre än screening med gynekologiskt cellprov.

I studien jämfördes HPV-baserad och cytologisk screening under två screeningomgångar inom det finländska nationella screeningprogrammet 2012–2022. Inom undersökningen togs alltså ett HPV-prov av en patient vid två olika tidpunkter. Materialet omfattade över 1,1 miljoner kvinnor och sammanlagt 1,57 miljoner screeningar. Uppföljningsdata sträckte sig till oktober 2024.

Vid HPV-testet upptäcks förändringar tidigare än vid gynekologiskt cellprov

Vid HPV-screeningen upptäcktes förstadier till cancer hos 0,92 procent av kvinnorna och vid screeningen med gynekologiskt cellprov hos 0,35 procent. Vid HPV-screeningen hänvisades 3,37 procent av kvinnorna till kolposkopi, det vill säga undersökning av livmodermunnen och vid det gynekologiska cellprovet 0,98 procent. Under den andra screeningomgången minskade förstadiefynden med 60 procentenheter hos kvinnor som screenats med HPV-testet, medan antalet kvinnor som screenats med gynekologiskt cellprov minskade med endast sex procentenheter.

HPV och screening med gynekologiskt cellprov har tagits i bruk vid olika tidpunkter på olika håll i Finland. Därför skilde sig kvinnorna något från varandra i fråga om bakgrundsvariablerna. Forskarna granskade fynden också genom att standardisera dem som deltagit i screeningen i fråga om ålder, screeningsår, utbildning och region.

Med beaktande av bakgrundsvariablerna var fynden motsvarande. Antalet remisser till kolposkopi var tredubbelt för kvinnor som screenats med HPV-testet och antalet observerade förstadier 2,2-faldigt. Om det första HPV-testet var negativt observerades förstadier till cancer under den andra screeningomgången efter fem år endast hos 0,2 procent.

”Resultatet visar att man med HPV-testet hittar förstadier till cancer med god träffsäkerhet, även sådana som man inte har observerat vid screening med gynekologiskt cellprov. Dessutom är ett negativt HPV-test mer tillförlitligt än ett negativt gynekologiskt cellprov”, säger doktorand och läkare under specialistutbildning Iiris Turunen.

Ett negativt HPV-resultat kan förlänga intervallet mellan screeningarna på ett tryggt sätt

Hos kvinnor som fått ett negativt resultat förblir risken mycket liten i åtminstone fem år. Därför kan det i framtiden vara bra att förlänga intervallet mellan screeningarna särskilt för kvinnor över 50 år.

”Resultatet visar att HPV-screeningen fungerar. Särskilt om testet är negativt finns det inget behov av att ta extra prov mellan massundersökningarna. Det är sannolikt inte längre motiverat att ta ett gynekologiskt cellprov av någon som första screeningtest”, säger docent och klinisk lärare Ilkka Kalliala.

I och med HPV-screeningen har antalet remisser till kolposkopi ökat betydligt.

”Eftersom olika HPV-genotyper har olika risker att utvecklas till cancer, kan man i fortsättningen avhjälpa det ökade antalet remisser genom att införa det noggrannare HPV-testet som också ger information om olika HPV-genotyper. Kvinnor som har konstaterats ha en HPV-typ med lägre cancerrisk kan således tryggt följas upp en längre tid innan de hänvisas till kolposkopi och på så sätt undvika onödiga fortsatta undersökningar”, säger utvecklingschef Veli-Matti Partanen från Finlands Cancerregister.

I studien konstaterades dessutom att antalet remisser till kolposkopi var färre under den andra omgången HPV-screening. Detta visar att man i början av screeningen även observerar sådana förstadier som inte upptäckts med gynekologiskt cellprov.

”När HPV-screeningarna blir etablerade kan man förvänta sig att antalet kolposkopier småningom börjar minska redan av denna anledning”, förklarar Turunen.

Studien grundar sig på uppgifterna i Finlands massundersökningsregister och omfattar hela landets befolkningsbaserade screeningprogram.

Livmoderhalscancer är globalt den fjärde vanligaste cancerformen hos kvinnor. Cancern utvecklas långsamt genom förstadier. Den viktigaste enskilda bakgrundsfaktorn är en långvarig papillomvirusinfektion, det vill säga HPV.

Kvinnor i åldern 25–65 kallas var femte år till den avgiftsfria screeningen för cancer i livmoderhalsen. För 30-åringar och äldre kvinnor görs ett HPV-test. För kvinnor under 30 år görs ett gynekologiskt cellprov.

På universitetssjukhuset är forskning en del av vården: vi bedömer och utvecklar kontinuerligt vården utifrån vetenskaplig evidens och patienterfarenheter. HUS har nära forskningssamarbete med medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet. Vi publicerar årligen cirka 2 400 referensbedömda studier som vi lyfter fram i våra nyheter.

HUS medietjänst betjänar media måndag–torsdag kl. 10–16, fredag kl. 10–15 på numret 050 427 2875 eller per e-post viestinta@hus.fi.