Den första utredningen av hållbarhetsmålens totaleffekter på skogsbruket har färdigställts

Ett hållbart skogsbruk är en väsentlig del av ett framgångsrikt Finland i framtiden. Skogarna spelar en nyckelroll i de klimat-, natur- och vattendragsmål som Finland har förbundit sig till. Skogarna är också viktiga för ekonomin: skogsbruket och skogsindustrin stod för knappt 3,5 procent av Finlands bruttonationalprodukt och cirka 17 procent av varuexporten 2024.

Samtidigt måste skogsbruket förbereda sig på klimatförändringarnas effekter, såsom ökad torka och ett växande antal skadeinsekter.

Forskare från Naturresursinstitutet och Finlands miljöcentral har i en utredning beställd av jubileumsfonden Sitra skapat en helhetsbild av de praktiska konsekvenserna för skogarna om målen uppnås och av valens ekonomiska konsekvenser. Det är första gången som miljömålen som helhet och åtgärdernas ekonomiska effekter har utvärderats i denna omfattning i Finland.

”Den centrala frågan är hur vi bäst kan förena framgångsrika hållbarhetsmål med skogssektorns ekonomiska framgång på lång sikt. Sitra är redo att vara en partner i sökningen av svar och utvecklingen av lösningar, så att vi kan säkerställa Finlands välfärd och förmåga till förnyelse”, säger Mariko Landström, ledande expert på Sitra.

Den biologiska mångfalden kan vändas mot återhämtning

Enligt utredningen skulle Finlands mål att vända utvecklingen för den biologiska mångfalden mot återhämtning lyckas i skogarna genom att kombinera skogsbruk som siktar på mångfald med skyddsåtgärder.

Den biologiska mångfalden skulle stödjas avsevärt om mängden död ved och gamla, grova träd i ekonomiskogarna på lång sikt motsvarade 15 procent av nivån i naturskogar. Dessutom bör alla naturliga trädslag på växtplatsen bevaras. I en femtedel av skogarna skulle det behövas kraftigare åtgärder, så att mängden död ved och gamla, grova träd på lång sikt motsvarade 30 procent av nivån i naturtillstånd. De kraftigare åtgärderna skulle riktas till bördiga växtplatser och närheten till skyddsområden. Dessutom skulle de ekologiskt mest värdefulla tio procenten av skogarna skyddas även i södra Finland.

Åtgärderna skulle riktas till bördiga växtplatser och skyddsområdens omedelbara närhet. Dessutom skulle de ekologiskt mest värdefulla tio procenten av skogarna skyddas även i södra Finland.

Friskare vattendrag kan uppnås till exempel genom att minska dikningen och lämna skyddszoner för småvatten, såsom bäckar, utanför avverkningar. Kolförrådet kan i sin tur ökas bland annat genom att förlänga skogarnas omloppstider och satsa på träbeståndets tillväxt.

”Åtgärderna har betydande synergier.  Mångfalds- och vattendragsåtgärder stärker också skogarnas kolförråd, vilket gynnar klimatet, och förbättrar skogarnas resiliens”, säger specialforskare Sampo Pihlainen från Finlands miljöcentral.

Hållbarhetsåtgärder påverkar virkesproduktionen

Åtgärder som tryggar skogarnas mångfald och vattendragens tillstånd dämpar riskerna för torka och insektsskador, vilket kan gynna skogsägarna. Dessutom gynnar åtgärderna samhället genom att stärka skogarnas andra viktiga ekosystemtjänster, såsom översvämningsskydd och positiva hälsoeffekter.

I utredningen utvärderades även hållbarhetsåtgärdernas direkta effekter på virkesproduktionen. Enligt grova modelleringar kan naturens och vattendragens tillstånd förbättras avsevärt och klimatneutralitetsmålet nås genom åtgärder som leder till en avverkningsvolym som är cirka tio miljoner kubikmeter (cirka 15 %) lägre än nuvarande nivå. Detta skulle innebära en nivå på 60–65 miljoner kubikmeter. Resultatet bör tolkas som riktgivande – den möjliga avverkningsnivån beror till exempel på hur väl man lyckas minska utsläppen inom andra sektorer och hur skogens tillväxt utvecklas.

Med industrins nuvarande produktionsstruktur skulle detta innebära en produktionsminskning på cirka 10 procent inom skogsindustrin. Inom energiproduktionen skulle användningen av fasta träbränslen sjunka med knappt en femtedel. De ekonomiska konsekvenserna skulle bli mindre om virket i Finland kunde förädlas till produkter med högre mervärde än idag. Då skulle en mindre mängd virke ge en större ekonomisk nytta.

I utredningen identifierades också betydande osäkerhetsfaktorer och informationsbehov. Aktuell information räcker inte för att modellera i hur stor utsträckning skogsvård som strävar efter mångfald skyddar virkesproduktionen mot skaderisker orsakade av klimatförändringarna. Det behövs också mer information om hur mycket hållbarhetsåtgärderna stärker skogarnas övriga ekosystemtjänster och vad deras ekonomiska värde är – till exempel hur mycket Finland gynnas av renare vatten.

”Hållbarhetsåtgärderna återspeglas i virkesutbudet och industrin. Eftersom vi inte kan beräkna den ekonomiska nyttan av hållbarhetsåtgärderna framstår förändringarna inte som investeringar utan kostnaderna betonas”, framhåller biträdande professor Jussi Lintunen från Naturresursinstitutet.

Forskarna kartlade möjliga styrmedel

Forskarna utredde också olika styrmedel med vilka förändringarna skulle kunna genomföras.  Man gick igenom ett brett urval av medel, från minimikrav i lagstiftningen till olika stöd och skatter. Det är också möjligt att styra åtgärderna genom skogsbrukets självreglering, såsom certifikat.

Utredningen genomfördes som ett samarbete mellan tiotals forskare. Under arbetet med utredningen bjöds skogssektorns aktörer in till workshoppar för att utvärdera och utveckla åtgärdshelheten och styrmedlen. Dessutom ordnades en medborgarpanel som utvärderade styrmedlens acceptabilitet.

”Vi hoppas att utredningen synliggör de val som samordningen av miljö- och ekonomiska mål kräver. De brister som framkommit gällande informationen om hållbarhetsåtgärdernas ekonomiska fördelar kräver också uppmärksamhet. Mer information i denna nationellt betydelsefulla fråga skulle vara till fördel för beslutsfattandet”, säger Sitras ledande expert Tatu Torniainen.

Finlands miljömål i korthet: Stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2030 och styra naturens tillstånd mot återhämtning. Gott ekologiskt och kemiskt tillstånd i vattendragen till 2027. Klimatneutralitet till 2035 och klimatnegativitet därefter.