Förändringar i axeln vanliga efter 40 - svagt samband med besvär

Resultaten från en nyligen publicerad undersökning publicerades i tidningen JAMA Internal Medicine. Enligt forskarna utmanar resultaten det allmänna tankesättet där bilddiagnostiken ges en viktig roll vid utredningen av symtom i axlarna.  

”Man har länge ansett att symtom i axlarna beror på strukturella förändringar, vilket har gett bilddiagnostiken en central roll. När man hittar avvikelser hänvisas patienten ofta till vård baserat på dessa”, berättar doktoranden Thomas Ibounig, specialist inom ortopedi och traumatologi. 

I undersökningen deltog 602 slumpmässigt utvalda 41–76-åriga finländare, som genomgick en klinisk undersökning och magnetundersökning av båda axlarna. Rentav 99 procent konstaterades ha minst ett avvikande fynd. Av dem konstaterades 25 procent ha en förändring i senorna, 62 procent en partiell ruptur och 11 procent en total ruptur. 

Förändringarna ökade med åldern, men förekomsten var nästan den samma i axlar utan symtom (96 %) och axlar med symtom (98 %). Även totala rupturer var vanliga hos de symtomfria: av dessa konstaterades 78 procent i axlar som inte uppvisade symtom. 

”Förändringar i rotatorkuffen är nästan oundvikliga när åldern stiger, och det att de påträffas vid bilddiagnostik betyder inte automatiskt att man är sjuk eller behöver vård”, säger undersökningens ansvarige forskare, docent Simo Taimela. 

 
Onödiga avbildningar tar resurser från den effektiva vården
 

Enligt Ibounig förklarar magnetundersökningar sällan orsakerna bakom axelsymtomen, framför allt när smärtan har börjat utan en tydlig skada eller om patienten inte har en tydlig funktionell nedsättning. Enligt honom bör man fästa uppmärksamhet vid terminologin: ”Termen ’ruptur’ kan väcka onödig oro och leda till onödiga behandlingar då vår undersökning visar att det oftast bara rör sig om en vanlig förändring förknippad med åldrande.” 

Teppo Järvinen, professor vid Helsingfors universitet betonar den mer omfattande betydelsen av resultaten: ”Den här undersökningen visar varför man måste våga ifrågasätta gällande praxis. Nästan alla uppvisar avvikande fynd, men de förklarar symtomen dåligt. I värsta fall får patienten en feldiagnos och hänförs till vård som i så fall ger endast små fördelar eller som rentav kan vara skadlig.” 

Enligt Järvinen handlar det även om resurser: ”Onödiga avbildningar och behandlingar tar resurser av den effektiva vården. Därför borde man avstå från bilddiagnostik frånsett i fall där det finns en bakomliggande tydlig skada, en betydande funktionell brist eller misstanke om en allvarligare orsak.” 

Forskarna betonar även betydelsen av patientkommunikationen. De anser att neutrala termer, såsom rispning, slitage eller åldersrelaterad förändring, beskriver fynden bättre och bidrar till att undvika onödig oro och överbehandling. 

Länk till forskningsartikeln: Incidental Rotator Cuff Abnormalities on Magnetic Resonance Imaging | JAMA Internal Medicine

Forskningsgruppen FICEBO (Finnish Centre for Evidence-Based Orthopaedics) är verksam vid Helsingfors universitet och HUS. Gruppen är internationellt känd som en pionjär inom kirurgisk forskning och evidensbaserad medicin i Finland.

På universitetssjukhuset är forskning en del av vården: vi bedömer och utvecklar kontinuerligt vården utifrån vetenskaplig evidens och patienterfarenheter. HUS har nära forskningssamarbete med medicinska fakulteten vid Helsingfors universitet. Vi publicerar årligen cirka 2 400 referensbedömda studier som vi lyfter fram i våra nyheter.