Tillsynen över bärplockning i anställningsförhållande: arbetsgivarna följer inte upp verkliga arbetstider

Under plockningssäsongen 2025 gjorde arbetarskyddsmyndigheten sammanlagt 20 besök vid plockarnas bärlager för att intervjua arbetstagarna. Utifrån dessa besök inledde man en omfattande tillsyn av 15 företag efter plockningssäsongen där man övervakade lön och arbetstider utifrån handlingarna. Tillsynen pågår delvis fortfarande, därför är antalet observerade försummelser ännu inte känt. I detta meddelande framkommer däremot inspektörernas kvalitativa observationer från tillsynen. Alla företag inom branschen var inte föremål för tillsynen, så observationerna kan inte spegla situationen inom hela bärbranschen.

De registrerade arbetstiderna motsvarade inte inspektörernas observationer

Vid inspektionerna framkom konflikter mellan arbetsgivarens timbokföringar, vad arbetstagarna berättade och vad inspektören observerade vid plockarnas bärlager.

Det var vanligt att arbetet inleddes varje dag på en heltimme och avslutades så att arbetsdagen blev exakt 8 timmar. Inspektörerna ansåg att det inte var trovärdigt att bärplockarna hittade en bärplockningsplats så att arbetet kunde börja på minuten varje dag.

Inga ersättningar betalades för körsträckorna enligt kollektivavtalet

I flera företag hade man kommit överens om att föraren skulle få en fast ersättning för antingen en eller två körtimmar varje dag, oberoende av den verkliga körtiden. Förarna arbetar också som bärplockare. Deras övertidstimmar registrerades eller ersattes inte, även om körtiden överskred bärplockningstiden på åtta timmar.

Om resan till bärplockningsplatsen överskrider 80 kilometer ska plockarna få ersättning för restiden. Inspektörerna känner inte till om någon har fått ersättning. Utifrån intervjuerna med arbetstagarna har bärplockningsplatsen ibland varit belägen upp till 200–300 kilometer från bärlagret.

Arbetsgivaren övervakade inte att uppgifterna var korrekta

Det kan också vara kulturella faktorer bakom de felaktiga uppgifterna, tror överinspektör Merja Laakkonen från arbetarskyddsavdelningen vid Tillstånds- och tillsynsverket.

”Om arbetstagarna är noggrant insatta i att arbetsdagen inte för överskrida åtta timmar antecknar de åtta timmar, oberoende av hur många timmar de arbetat. Om arbetsgivaren säger att körsträckan får vara högst 80 kilometer berättar inte bärplockarna att de måste köra 200 kilometer för att hitta bär. Detta väcker frågan om arbetstagarna förstår varför de följs upp och vad det innebär för deras förtjänster”, funderar Laakkonen.

Arbetsgivarna kunde ha övervakat att uppgifterna var korrekta till exempel genom att kontrollera körda kilometer i bilarna samt genom att registrera bärplockarnas avfärds- och återkomsttider. Detta gjordes dock inte i de granskade företagen.

”Arbetsgivarna sade att den angivna siffran grundar sig på förtroende och att de inte kan övervaka detta. Faktum är att det finns metoder”, berättar Laakkonen.

Enligt myndighetsuppgifterna lämnade arbetstagarna bärlagret tidigt på morgonen och återvände sent på kvällen, precis som tidigare år.

”Det är alltså klart att arbetet utförts mer än åtta timmar per dag eller att körsträckorna är anmärkningsvärt långa – eller både och”, konstaterar Laakkonen.

När arbetstidsbokföringen är opålitlig kan man inte heller säkerställa att ackordprissättningen är korrekt.

Timlistor hade ändrats i efterhand

Tillförlitligheten i de arbetstidsbokföringar som erhållits vid inspektionerna försämrades också av att många ändringar hade gjorts i dem i efterhand.

”I allmänhet antecknar bärplockarnas billag sin arbetstid i timlistan. Man hade klistrat lappar på dessa timlistor i efterhand och skrivit nya tider på dem”, berättar Laakkonen.

Flera oklarheter och varierande rutiner i löneutbetalningen

Vid de granskade företagen observerade man flera motstridigheter mellan arbetstidsbokföringen och lönebokföringen, både i fråga om bärplockare och stödpersonal.

Vid löneutbetalningen har man dessutom observerat varierande praxis. Företagarna kunde till exempel betala förskott till bärplockarna i Finland medan den egentliga lönebetalningen var i Thailand. Samtidigt gavs endast en lönespecifikation för hela säsongen.

I vissa fall anmälde ett finländskt företag lönerna till inkomstregistret, men betalade inte lön direkt till arbetstagaren. I stället gick pengarna via det thailändska bolaget.

Enligt kollektivavtalet för landsbygdsnäringar är arbetsgivaren skyldig att betala slutlönen för avresan, om arbetsgivaren senast två veckor före anställningens avtalade slut har fått kännedom om att arbetstagarens flyg till hemlandet avgår inom fem arbetsdagar från det att anställningsförhållandet upphör. 

”Detta förverkligades åtminstone inte i mina egna tillsynsobjekt, utan lönen betalades in på arbetstagarens konto först när hen var i hemlandet. Jag vet dock inte hur stor betydelse det har för arbetstagaren om lönen betalas på avresedagen eller först senare. Om det är något oklart i lönebetalningen är möjligheterna till rättvisa lika svagt i praktiken”, berättar Laakkonen.

Tillräckliga resurser reserverades inte för arbetsledningen

Vid inspektionerna fick arbetarskyddsinspektörerna uppfattningen att åtminstone en del av arbetsgivarna hade strävat efter att sköta ärendena rätt – i synnerhet de som är medlemmar i Landsbygdens Arbetsgivareförbund.

”Genomförandet haltar fortfarande. Det verkar som om en del inte har förstått att skötseln av arbetsgivarens skyldigheter kräver mer arbetsledningsresurser av företagen än verksamheten enligt den tidigare bärlagen”, bedömer Laakkonen.

Tillsynen över säsongsarbetarnas rättigheter är utmanande

Det är inte lätt att garantera säsongsarbetarnas rättigheter. Arbetstagarna kan ha en vilja att gå med på mycket dåliga villkor eftersom förtjänsterna är eller verkar vara bättre än i hemlandet.

”Det är nästan omöjligt för inspektören att ingripa om den anställda inte berättar om det verkliga läget. Arbetstagaren kan bli varse om verkligheten först efter hemkomsten då det är svårt att söka rättvisa. Vi utvecklar som bäst metoder för att hjälpa arbetstagarna att berätta om problemen för arbetarskyddsmyndigheten i ett så tidigt skede som möjligt”, berättar Laakkonen.