Stigande långräntor och en brantare räntekurva präglade statsobligationsmarknaden 2025

Under 2025 lånade Statskontoret framgångsrikt upp 47,3 miljarder euro i Republiken Finlands namn på de internationella finansmarknaderna. Nettoupplåningen – det vill säga den upplåning som ökade statsskulden – uppgick till 17,8 miljarder euro.

Statsskulden uppgick vid utgången av 2025 till 187,7 miljarder euro, motsvarande 66,7 procent av bruttonationalprodukten (61,2 procent 2024). Vid årets slut var statsskuldens effektiva kostnad 1,86 procent (2,01), den genomsnittliga omprissningstiden 5,4 år (4,9) och durationen 4,2 år (3,9).

Uppgifterna framgår av den översikt som Statskontoret publicerade i dag. Den sammanfattar händelserna inom statens upplåning, kassahantering och riskhantering samt beskriver verksamhetsmiljön på statsobligationsmarknaden under 2025.

• Läs översikten: statsskuld.fi/annualreview2025/

Parlamentarisk enighet om att bryta skulduppgången: en viktig signal till marknaden

Trots att förutsättningarna för statens obligationsutbud visade sig oväntat gynnsamma under 2025 – något globalt handelskrig uteblev och penningpolitiken präglades inte av inflationsoro på någon sida av Atlanten – ledde geopolitiska osäkerhetsfaktorer och staters skuldsättningsutsikter till att räntekurvorna brantade på de europeiska statsobligationsmarknaderna, även för Finland. Räntekurvan brantar när skillnaden mellan långa och korta räntor ökar.

”Ränteuppgången och den brantare kurvan förbättrade investerarnas avkastning, även om Finlands räntedifferens mot Tyskland minskade under året”, säger Anu Sammallahti, direktör för statens skuldförvaltning.

Efterfrågan på finländska statsobligationer förblev solid. I årets första emissioner 2025 noterades till och med rekordstora orderböcker jämfört med de senaste åren.

Även om ränteinvesterare bedömer tillväxtpotentialen i sina placeringsobjekt värdesätter de också en stram och trovärdig finanspolitik. Därför ser Sammallahti den breda parlamentariska överenskommelse som nåddes i Finland i slutet av året som en viktig signal om den framtida finanspolitiska inriktningen.

”Syftet med reformen av det finanspolitiska ramverket är att skapa en målinriktad finanspolitik som sträcker sig över valperioderna och som har som mål att bromsa skuldsättningen”, säger hon.

Finlands offentliga ekonomi står också i övrigt inför stora frågor: parallellt med behovet att vända skuldkurvan lyfts tillväxtutsikter, befolkningens åldrande och långsiktig beredskap fram i den offentliga debatten. Detta syns bland annat i den aktuella diskussionen om pensionssystemet.

Även statens skuldförvaltning är till sin natur långsiktig, och helheten i de offentliga finanserna är viktig också ur investerarnas perspektiv.

”Att förbereda sig för en åldrande befolkning genom att fondera pensionsmedel stärker de offentliga finanserna och därigenom även bilden av emittenten och investerarnas kreditriskbedömningar”, säger Anu Sammallahti.

Statens upplåning och Statskontorets 150-åriga historia

Statskontoret inledde sin verksamhet i januari 1876 som ett nytt centralämbetsverk i storfurstendömet, med uppgift att sköta statens fonder samt betalningar av räntor och amorteringar på statsskulden. Den ännu längre och mångfacetterade historien om statens upplåning presenteras i en artikel i årsöversikten, skriven av Mika Arola, FD och chef inom skuldförvaltningen vid Statskontoret.

Finlands utveckling och statens upplåning har gått hand i hand. Landet har byggts, industrialiserats, utvecklats – och under krigsåren även försvarats – med hjälp av lånefinansiering. Redan i slutet av 1800-talet var statens upplåning starkt internationell: genom att emittera statsobligationer på västvärldens finansmarknadscentrum positionerade sig Finland tidigt som en del av väst och byggde sin berättelse som en självständig stat.

EU-medlemskapet förändrade statens upplåning i grunden när världens näst största obligationsmarknad blev Finlands hemmamarknad. Investerarbasen förändrades radikalt på bara några år när internationella investerare ersatte de inhemska arbetspensionsbolagen. År 2025 innehas endast några procent av Finlands statsskuld av inhemska investerare; kärnan i investerarbasen finns i Norden, Centraleuropa och Storbritannien.

”Upplåningens historia har sedan storfurstendömets tid betonat betydelsen av kreditvärdighet. Efter inträdet i euroområdet har dessutom möjligheten att bredda investerarbasen utan valutakursrisk förändrat förutsättningarna på ett helt annat sätt än tidigare”, sammanfattar Anu Sammallahti.

Nyckeltal för statens skuldförvaltning 2025 (2024 inom parentes):

• Bruttoupplåning: 47,3 miljarder euro (42,8 miljarder euro)
• Nettoupplåning: 17,8 miljarder euro (12,6 miljarder euro)
• Emissioner: 69 (83)
• Genomsnittsränta på Finlands tioåriga statsobligation: 3,02 % (2,85 %)
• Effektiv kostnad för statsskulden vid årets slut: 1,86 % (2,01 %)
• Genomsnittlig omprissningstid: 5,4 år (4,8 år)
• Genomsnittlig löptid: 7,84 år (7,75 år)
• Räntekostnader: 3,0 miljarder euro (3,2 miljarder euro)
• Total omsättning på andrahandsmarknaden: 155,2 miljarder euro (121,3 miljarder euro)