Diskrimineringsombudsmannen föreslår tiotals lagändringar för att förbättra likabehandling samt förverkligandet av grundläggande och mänskliga rättigheter

Diskriminering är allmänt förekommande i Finland och djupt rotad i samhällets strukturer, praxis och attityder. Likabehandling måste främjas konsekvent inom samhällets alla delområden och strukturer som upprätthåller diskriminering och hindrar förverkligandet av lika rättigheter måste avvecklas.

– Vi är fortfarande långt ifrån ett samhälle präglat av likabehandling. Särskilt etniska och religiösa minoriteter, som till exempel romer, personer med bakgrund i Afrika och muslimer, utsätts för mycket öppen rasism och hatretorik. Många tjänster och arbetsplatser är fortfarande otillgängliga eller oåtkomliga för personer med funktionsnedsättning. Diskriminering undergräver många minoritetspersoners möjlighet att leva ett likvärdigt liv, säger diskrimineringsombudsmannen Rainer Hiltunen.

I Finland har diskriminering länge varit förbjuden i lag. Många som har upplevt diskriminering får ändå inte upprättelse, eftersom det rättsskydd som lagstiftningen erbjuder och dess praktiska utformning inte alltid räcker till för att säkerställa att rättigheterna förverkligas.

– Diskrimineringsombudsmannen ingriper årligen hundratals gånger i diskriminering och ofta upphör diskrimineringen då. Vi saknar ändå ett rättsskyddsorgan som fungerar med låg tröskel som kunde besluta om gottgörelse till den som diskriminerats. För få har möjlighet att söka upprättelse i tingsrätten om risken är att behöva betala 10 000 euro i rättegångskostnader. Rätten till gottgörelse finns på papper men inte i praktiken, konstaterar Hiltunen.

I sin riksdagsberättelse rekommenderar diskrimineringsombudsmannen att den som utsatts för diskriminering ska få sitt rättsskydd förbättrat bland annat genom att Diskriminerings‑ och jämställdhetsnämnden ges rätt att besluta om gottgörelse till den som utsatts för diskriminering och om en påföljdsavgift för den diskriminerande parten, i stället för att som i nuläget enbart ge ersättningsrekommendationer och besluta om vite.

I riksdagsberättelsen lägger diskrimineringsombudsmannen fram tiotals rekommendationer till riksdagen med vilka likabehandling samt grundläggande och mänskliga rättigheter kan stärkas. Riksdagsberättelsen behandlar i bred omfattning olika delar av ombudsmannens behörighet: likabehandling och diskriminering, förverkligandet av utlänningars rättigheter, övervakningen av verkställigheten av avlägsnande ur landet samt arbetet mot människohandel och våld mot kvinnor.

Utländska personers rättigheter ska tryggas genom lagstiftning

Under de senaste åren har utländska personers rättigheter och ställning försvagats avsevärt. I stället för en totalreform av utlänningslagen har lagen ändrats genom ett flertal separata ändringar. Lagen är mer svårtolkad än tidigare och de samverkande effekterna av ändringarna är oförutsägbara.

Diskrimineringsombudsmannen anser att lagstiftningen måste ändras i många avseenden för att utlänningars grundläggande och mänskliga rättigheter ska tryggas fullt ut. Också barnets rättigheter och rättsskydd bör säkerställas. För närvarande innehåller utlänningslagen inte en skyldighet att beakta barnets bästa i första hand, trots att internationella förpliktelser förutsätter det.

– Vi vill inte längre se beslut där en förälder avvisas från Finland och beslutet konstaterar att barnet, som är finländsk medborgare, kan hålla kontakt med sin förälder till exempel via videosamtal. Barnets bästa beaktades inte heller tillräckligt i ett fall där en mamma och två små barn hölls i förvar i nästan åtta veckor, säger Hiltunen.

Diskrimineringsombudsmannen rekommenderar att principen om att barnets bästa ska beaktas i första hand skrivs in direkt i utlänningslagen och mottagningslagen. Också tagande av barn i förvar bör upphöra.

Kompetensen gällande motarbetande av människohandel ska stärkas

Människohandel är en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och en form av brottslighet. Människohandel utgör ofta dold brottslighet, men dess offer är synliga till exempel på arbetsplatser, i läroanstalter eller i social  och hälsovårdens tjänster. Därför ska kompetensen att identifiera och motarbeta människohandel stärkas inom samhällets olika delområden.

Att tvinga till brottslig verksamhet är en form av människohandel som särskilt drabbar barn och unga. Om utnyttjandet inte identifieras bär barnet ensam ansvaret för en gärning som de bakomliggande brottslingarna drar nytta av. Diskrimineringsombudsmannen rekommenderar att politiska program och åtgärder som gäller barn och unga samt ungdomsbrottslighet inkluderar ett starkt perspektiv på identifieringen av och stödet till offer för människohandel.

Uppehållstillstånd borde ge skydd. I praktiken är förutsättningarna för uppehållstillstånd för offer för människohandel så höga att endast få av offren uppfyller dem. Att återvända ett offer till ursprungslandet innebär alltid en risk för att åter bli utsatt. Målsättningen bör därför vara att offer för människohandel inte avlägsnas från Finland. Innan dess är det nödvändigt att sänka tröskeln för att få uppehållstillstånd.

Finland är ett farligt land för kvinnor

Finland har länge varit en ständig underpresterare när det gäller att bekämpa våld mot kvinnor. Våld mot kvinnor identifieras inte konsekvent som ett jämställdhetsproblem som återspeglar samhällets maktstrukturer och skadliga könsroller. Med beaktande av omfattningen och allvaret av våldet mot kvinnor i Finland behövs mer målmedvetna strukturella åtgärder för att minska våldet.

Det bör skyndsamt lagstiftas om myndighetsövergripande, för olika myndigheter bindande riskbedömning och riskhantering av våld. Att säkerställa det våldsförebyggande arbetet och social  och hälsovårdssystemet i välfärdsområdena och kommunerna förutsätter bindande lagstiftning som tryggar ställningen för organisationer som arbetar mot våld. Strafflagen ska ändras så att klandervärdheten i våld i par  och nära relationer tas bättre i beaktande.

Publiceringstillfället för riksdagsberättelsen

Diskrimineringsombudsmannen ordnar ett publiceringstillfälle för sin riksdagsberättelse onsdagen den 25.3. kl. 9.15–11.35. Vid tillfället presenterar ombudsmannen berättelsen och olika teman fördjupas genom kommentarinlägg och en paneldiskussion med riksdagsledamöter. Publiceringstillfället kan följas på distans via webben.

• Mer information om publiceringstillfället.