Falkens vrak i Kyrkslätt får ett skyddsområde

Från och med den 31 mars 2026 krävs tillstånd från Museiverket för att dyka inom skyddsområdet. Vraket ligger utanför Porkala udd i mynningen av Finska viken. Skyddsområdet är ett runt område med en diameter på 250 meter med vraket som mittpunkt.

Vraket är inte avsett för rekreationsdykning; dykning vid vraket är endast tillåten i skydds-, uppföljnings- och forskningssyfte. Inom skyddsområdet är det förbjudet att ankra, fiska med metoder som kan skada vraket eller på annat sätt förändra havsbottnen. Det är dock tillåtet att färdas genom skyddsområdet med båt, och skären inom området får användas.

Vasaskeppets lillasyster var snabb och elegant

Falkens vrak hittades 1974 och fram till fjolåret kallades det Varmbådan eller Ugnsvraket (Kulturmiljöns servicefönster www.kyppi.fi). År 2024 identifierade forskaren Niklas Eriksson vid Stockholms universitet vraket som Falken, det berömda Vasaskeppets ”lillasyster”., utifrån en 3D-modell som tagits fram av Finska Marinarkeologiska Sällskapet.

Fartyget Falken byggdes i Stockholm 1630–1631 på uppdrag av Sveriges kung Gustav II Adolf. Fartyget användes aktivt i ungefär två decennier innan det sjönk hösten 1651. Falken var en så kallad pinna – en snabb, bekväm och elegant liten båt. Den liknade en mindre version av Vasa: tre master, skulpturer, en lång för, och kanonöppningar på sidorna. Falken är cirka 35 meter lång från fören till aktern och hade 16–20 kanoner – antalet varierade över åren.

Falken är världens bäst bevarade pinnavrak och utgör därmed också ett fornminne av internationell betydelse. Fartygets nedre del är intakt, och största delen av dess delar verkar ha behållits nära sina ursprungliga positioner på fartyget. Om alla delar dokumenteras noggrant är det möjligt att återskapa en modell av hur fartyget såg ut.

Falken erbjuder en unik möjlighet att studera mindre krigsfartyg från 1600‑talet samt deras konstruktion, funktion och utsmyckning. Genom studier av vraket kan man lära sig mer om skeppsbyggnadsteknik, materialval och fartygets användningsområden. Falken kompletterar på ett betydande sätt kunskapen om den svenska stormaktstidens sjöhistoria och byggandet av mindre krigsfartyg.

Undersökningarna av Falken fortsätter – ny information om vraket och ytterligare resultat väntas

År 2025 undersöktes vrakområdet mer noggrant för att förstå dess struktur och bedöma objektets arkeologiska potential, som en del av forskningsprogrammet Den glömda flottan (2021–2026). Fältarbetet genomfördes under fyra dagar i juni 2025. Forskningsdykningarna bidrog till att klarlägga hur Falken sjönk och hur vrakets struktur har bevarats.

Undersökningarna visade att särskilt aktern har bevarats väl, efter att de stora delarna kollapsat och bildat ett skyddande lager. Samtidigt observerades även beklagliga skador: uppenbarligen har vårdslöshet vid förankring skadat bland annat vrakets galjonsfigur.

Nästa steg är att söka resurser för arkeologiska utgrävningar under ledning av Niklas Eriksson. Kommande undersökningar kommer att bidra till en fördjupad förståelse av skeppsbyggnad, sjöfart och hanteringen av förlisningar i Östersjön under 1600‑talet.

Särskild skyddsåtgärd

Lagen om fornminnen skyddar både fornminnen på land och under vatten. Gamla skeppsvrak är fredade på grundval av ålder. Ett vrak eller en del av ett vrak som kan antas ha sjunkit för mer än 100 år sedan jämställs med ett fast fornminne.

Syftet med ett skyddsområde enligt lagen om fornminnen är att bevara ett betydande vrak och dess föremål så intakta som möjligt som en arkeologisk helhet inför framtida forskning. Fastställandet av ett skyddsområde är en exceptionell skyddsåtgärd i Finland. Tidigare har sex vrak fått ett skyddsområde:

• krigsfartyget St.Nikolai utanför Kotka
• Handelsfartyget som kallas Borstö 1‑vraket i Skärgårdshavet
• handelsfartyget Vrouw Maria i Skärgårdshavet
• ett oidentifierat handelsfartyg i Skärgårdshavet vid Gråharuna
• krigsfartyget Huis ni Warmelo utanför Borgå
• Hästö Busö-vraket i Raseborg.

Med hjälp av skyddsområdena strävar man efter att trygga bevarandet av objekt i olika åldrar och av olika typer som är viktiga för forskningen, så att de på ett mångsidigt sätt återspeglar faserna i Östersjöns marina historia. Förstärkningen av skyddsområdets gränser framhäver vrakets betydelse och ökar medvetenheten om behovet av att skydda vraket även vid fiske och vattenbyggnadsarbeten. Skyddsområdena för vraken övervakas av Gränsbevakningsväsendet och i Finska viken av Finska vikens sjöbevakningssektion.