Spåren av Tjernobyl i svampar avtar långsamt

I kampanjen, som inleddes förra sommaren och pågick under svampsäsongen, deltog 510 svampplockare och de skickade 875 svampprover till Strålsäkerhetscentralen (STUK). Svamparna hade samlats in från 187 kommuner och omfattade totalt 60 arter. Laboratoriechefen Sinikka Virtanen vid Strålsäkerhetscentralen konstaterar att kampanjen lyckades mycket väl.

Enligt Sinikka Virtanen hade det varit svårt, till och med omöjligt, att samla in material som täcker hela Finland och innehåller så många svamparter utan svampplockarnas aktiva deltagande.

Det fanns så många prover att laboratoriepersonalen vid STUK tidvis hade ganska bråttom med den här kampanjen. ”Utöver svampplockarna ska också de ha ett varmt tack för att kampanjen lyckades. Tack hör också till Marthaförbundet, som spred information om kampanjen via sina egna kanaler, tillägger laboratoriechef Virtanen.

Resultaten visar läget i hela landet

I samband med Tjernobylolyckan 1986 frigjordes radioaktiva ämnen i luften, vilka fördes med luftströmmarna till Finland och slutligen föll ner med regnet. Det viktigaste ämnet ur stråldossynpunkt är cesiumisotopen 137 (Cs-137), som frigjordes i stora mängder vid olyckan och som kvarstår i miljön under lång tid.

Resultaten från kampanjen visar att cesiumhalter i svampar har minskat under de 40 år som förflutit sedan olyckan. Resultatet var väntat, eftersom Cs-137 har en halveringstid på drygt 30 år, vilket innebär att hälften av aktiviteten försvinner under den tiden.

Enheten för aktivitetskoncentration är becquerel per kilogram (Bq/kg). Medianen för aktivitetskoncentrationen i alla undersökta prover var 110 Bq/kg. Aktivitetskoncentrationerna varierade dock beroende på både art och region.

De högsta aktivitetskoncentrationerna uppmättes i svampar som plockats i områden där nedfallet från Tjernobyl var störst, det vill säga i Kymmenedalen, Birkaland och Päijänne-Tavastland, det vill säga de områden som ackumulerade mest Tjernobyl-nedfall. Av de matsvampar som Livsmedelsverket kan rekommendera innehöll sotvaxskivling, skogsriska, blek taggsvamp, rimskivling och sandsopp högst koncentrationer av cesium. Strävsoppar, stensoppar och kremlor hör till arterna med lägst koncentrationer av cesium.

Den rekommenderade haltgränsen för saluförda vilda livsmedel, 600 Bq/kg, överskreds i mindre än tio procent av proverna. Användningen av svampar som livsmedel behöver inte begränsas någonstans i Finland på grund av radioaktivitet. Virtanen ger ett exempel. ”Vi beräknade att de svampar som ackumulerar mest cesium, svartvaxsvamparna, skulle behöva ätas cirka 12 kilogram för att få samma stråldos som man får från kosmisk strålning på en tur- och returflygning från Helsingfors till New York.”

• På kampanjsidan Kampanjen Svamp 2025 finns en länk till resultatrapporten (Svamp 2025 -kampanjen | Säteilyturvakeskus STUK). På sidan finns också en länk till kommunvisa mätresultat.
• Mer information om becquerel och strålning i allmänhet finns på Strålsäkerhetscentralens webbplats: Vad är strålning? | Säteilyturvakeskus STUK