Försäkringsdomstolen har meddelat flera beslut gällande beloppen för ersättning för lidande på basis av brottsskadelagen angående försök till grov utpressning som hör ihop med dataintrånget i Vastaamo

I sina beslut konstaterade försäkringsdomstolen att försöken till grov utpressning hade kränkt ändringssökandenas frihet och därmed hade ändringssökandena till denna del rätt till ersättning för lidande på basis av brottsskadelagen. Beloppet på ersättningen för lidande i enlighet med brottsskadelagen bedöms uttryckligen på basis av det försök till grov utpressning som tillräknats gärningsmannen. Däremot kan man i fastställandet av ersättningsbeloppet för lidande i enlighet med brottsskadelagen inte ta i beaktande att de patientuppgifter som varit föremål för utpressningen har publicerats på internet, för till denna del har det varit fråga om kränkning av privatliv, det vill säga spridande av information som kränker privatlivet, och för sådan typ av kränkning är det inte möjligt att få ersättning för lidande på basis av brottsskadelagen.

Försäkringsdomstolen skulle bedöma beloppet för lidandet som kränkningen av frihet som ifrågavarande försök till grov utpressning hade varit ägnad att orsaka med beaktande särskilt av kränkningens art, den kränktes ställning, förhållandet mellan den som gjort sig skyldig till kränkningen och den kränkte samt kränkningens offentlighet. Bedömningen av beloppet för lidandet skulle utgå från grunder som kan bedömas objektivt och utgångspunkten var omfattningen av det lidande som en kränkning av det slag som i fallet i fråga skall bedömas typiskt orsakar. Dessutom konstaterade försäkringsdomstolen att även om rekommendationerna av delegationen för personskadeärenden inte är bindande för försäkringsdomstolen så har försäkringsdomstolen i sin rättspraxis sedvanligt tagit stöd av dem i tillämpliga delar och därmed i ersättningsbedömningen strävat till enhetlig rätts- och ersättningspraxis i vilken man i likartade fall strävar till lika stora ersättningar. Således tillämpade försäkringsdomstolen ersättningsskalan i nämnda rekommendationers kapitel III som gäller lidande som orsakats av en kränkning, punkt 1.13 utpressning (600–2 400 euro).

Försäkringsdomstolen fann att ändringssökandens frihet hade kränkts i de försök till grov utpressning som skulle bedömas, genom att på avstånd med utpressningsmeddelande som skickats med privat e-post hota om att publicera personens väldigt känsliga person- och patientuppgifter samt besöksanteckningar på internet, ifall personen inte betalar 200 eller 500 euro som bitcoins inom 24 timmar eller 48 timmar.

Enligt försäkringsdomstolen bedömning framkom det gällande kränkningens art inte om gärningens varaktighet, tillvägagångssätt och omständigheterna när gärningen begicks eller värdet av den ekonomiska förmån som eftersträvats några omständigheter som skulle höja ersättningsbeloppet. Försäkringsdomstolen fann att kränkningens art också framkom i innehållet av hotet som använts i gärningen, det vill säga där det hotats om att publicera känsliga person- och patientuppgifter på internet. Detta ansåg försäkringsdomstolen att redan som utgångspunkt talade för ett större ersättningsbelopp än den nedre gränsen i ersättningsskalan i rekommendationerna av delegationen för personskadeärenden. I vissa av ärendena innehöll dessutom de dokument med patientuppgifter som utpressaren haft i sin besittning sådana uppgifter om de teman som diskuterats i terapin att det objektivt i vissa fall kunde bedömas att informationen som varit föremål för utpressningen antingen till en viss grad eller betydande grad ännu höjde ersättningens belopp, eller så var informationen till sin art sådan att det på basis av den inte fanns skäl att ytterligare höja ersättningen. Försäkringsdomstolen fann att det inte var befogat att höja ersättningens belopp på basis av den kränktes ställning, förhållandet mellan den som gjort sig skyldig till kränkningen och den kränkte samt kränkningens offentlighet.

Försäkringsdomstolen betonar att den har bedömt ersättningarnas belopp från fall till fall på basis av den utredning som framställts i ärendena. I varje ärende fann försäkringsdomstolen att den av tingsrätten tillräknade gärningsbeskrivningen för försök till grov utpressning, i vilket det hotats om att publicera väldigt känsliga person- och patientuppgifter samt besöksanteckningar på internet, typiskt har varit ägnad att orsaka dess offer betydande lidande. I de ärenden där det ur terapianteckningarna framgick att ändringssökanden i terapin hade behandlat teman som med objektiv bedömning inte var exceptionellt känsliga eller ägnade att orsaka särskild skam bedömde försäkringsdomstolen att lidandet som orsakats av gärningen var betydande och att skäligt och med rättspraxis förenligt belopp för ersättningen för lidande på basis av brottsskadelagen var 1 000 euro. I de ärenden där det ur terapianteckningarna framgick att ändringssökanden i terapin hade behandlat teman som med objektiv bedömning hade varit synnerligen känsliga men inte ägnade att orsaka särskild skam bedömde försäkringsdomstolen att gärningen orsakat dess offer stort lidande, för vilket skäligt och med rättspraxis förenligt belopp för ersättning för lidande på basis av brottsskadelagen hölls 1 500 euro. I de ärenden där det ur terapianteckningarna framgick att ändringssökanden i terapin hade behandlat teman som med objektiv bedömning hade varit synnerligen känsliga och också ägnade att orsaka skam bedömde försäkringsdomstolen att gärningen orsakat dess offer mycket stort lidande, för vilket skäligt och med rättspraxis förenligt belopp för ersättning för lidande på basis av brottsskadelagen hölls 2 000 euro.

I de ärenden som behandlades i försäkringsdomstolen avgjordes ersättningsbeloppet för lidande bara för ändringssökanden i fråga på basis av den i ärendet företedda utredningen och försäkringsdomstolen har inte i samband med avgörandet av en enskild ändringssökandes ärende kunnat ta ställning till hur ersättning för lidande ska bedömas för andra möjliga ändringssökanden.

Beställningar av beslut: vakuutusoikeus@oikeus.fi

Beslutsnummer: 1188/2025, 1434/2025 och 1565/2025