Mekanismerna bakom ruptur av hjärnaneurysm preciseras – HUS medverkar i en internationell studie

Hjärnaneurysm är ofta symtomfria. Ett rupturerat aneurysm medför en allvarlig och ofta livshotande blödning under araknoidalhinnan, det vill säga en subaraknoidalblödning.

Numera baserar sig bedömningar av rupturrisken för hjärnaneurysm i huvudsak på aneurysmets storlek, läge och form samt patientens individuella riskfaktorer. Det är dock ännu osäkert att ställa prognoser: även små aneurysm kan rupturera, medan en del stora aneurysm länge förblir stabila.

Hjärnaneurysm kan behandlas med mikroneurokirurgi eller endovaskulärt. Med tanke på vårdbeslutet är det viktigt att mera exakt än tidigare identifiera de patienter som har ett biologiskt instabilt aneurysm som kan rupturera.

Studien avslöjar förändringar i kärlväggarna

I den internationella studien, som leddes av University of California, San Francisco, studerades den biologiska bakgrunden till hjärnaneurysm genom att analysera celltyper i artärväggen och interaktionen mellan dem.

I studien analyserades mer än 200 000 enskilda celler från hjärnaneurysm hos människor och från friska blodkärl. Materialet samlades in och analyserades vid flera internationella neurokirurgiska toppcentrum, inklusive HUS.

På basis av resultaten sker det en strukturell omformning av hjärnaneurysmets vägg. De glatta muskelceller som normalt stöder kärlväggen minskar, och i stället ansamlas fibroblaster som bildar ärrvävnad.

Dessa aktiverade fibroblaster ändrar kärlväggens struktur och kan försämra dess förmåga att stå emot den belastning som trycket från blodflödet medför. Samtidigt är förändringarna förknippade med aktivering av ett inflammatoriskt svar: makrofager, det vill säga inflammatoriska immunceller, aktiveras och producerar cytokiner som kan bidra till att försvaga kärlväggens stödstrukturer.

Studien kan precisera bedömningen av rupturrisken

I studien identifierades en skadlig interaktionskedja mellan cellerna där fibroblasternas och inflammationscellernas aktivitet ser ut att förstärka varandra. Det här kan i sin tur förklara varför en del hjärnaneurysm blir biologiskt instabila och kan rupturera.

”Enbart hjärnaneurysmets storlek anger inte hela sanningen om rupturrisken. Den här studien visar att förändringar på cellnivå i aneurysmväggen kan ha avgörande betydelse för varför en del aneurysm förändras och blir farliga”, säger docent och neurokirurg Behnam Rezai Jahromi från HUS Neurocentrum. Rezai Jahromi leder neurokirurgins forskningslaboratorium vid Biomedicum Helsinki.

Resultaten betyder inte ännu att rupturrisken för enskilda patienter kan prognostiseras på basis av cellanalysen. De öppnar dock en ny riktning för forskning, där det biologiska beteendet hos ett hjärnaneurysm i framtiden kan bedömas bättre än i nuläget.

”I framtiden räcker nödvändigtvis inte bara aneurysmets storlek och läge för att göra en riskbedömning. Vi behöver biologiska markörer som anger om aneurysmväggen är stabil eller om det pågår en process som har försvagat den. På basis av resultaten kan vi utveckla metoder för läkemedelsbehandling för att stabilisera aneurysmväggen”, säger Rezai Jahromi.

Studien kan på lång sikt bidra till att utveckla nya metoder för att identifiera riskbenägna hjärnaneurysm och rikta behandlingen till de patienter som har mest nytta av den.

Forskningsartikel: Cerebrovascular vulnerability and fibrosis in human brain aneurysms | Nature Neuroscience

På ett universitetssjukhus är forskning en del av vården: nya forskningsrön gör vårdpraxis mer effektiva och bidrar till att behandlingarna kan riktas rätt. Vi bedriver ett nära forskningssamarbete med Helsingfors universitet och andra högskolor och publicerar årligen cirka 3000 referentgranskade forskningar.

Dagens forskning är morgondagens bättre vård.

HUS medietjänst betjänar media måndag–torsdag kl. 10–16, fredag kl. 10–15 på numret 050 427 2875 eller per e-post viestinta@hus.fi.