Utredning: Stor brist på experter inom markanvändnings-politik i kommunerna – processerna sårbara för påverkansförsök

Kommunförbundet publicerade 26.8.2026 en finskspråkig utredning om kommunernas markanvändningspolitik. Enkäten som ligger till grund för utredningen besvarades av totalt 61 kommuner vars sammanlagda befolkning motsvarar 50 procent av befolkningen på det finländska fastlandet. Dessutom intervjuades 15 sakkunniga i kommunerna.

Brist på experter inom markanvändningen i kommuner av alla storlekar

Enligt utredningen råder det brist på experter inom planläggning och markpolitik i kommuner av alla storlekar. I kommuner med färre än 10 000 invånare finns det sällan ens resurser motsvarande ett årsverke. I många små kommuner räcker resurserna inte till för en programbaserad eller strategisk markanvändningspolitik, utan arbetet fokuserar ofta på enskilda fall.

– Situationen är mycket oroande. Eftersom kommunernas markanvändningspolitik i allt högre grad har blivit en drivkraft för tillväxt och livskraft, behöver varje kommun ha tillgång till expertis inom markanvändningspolitik, antingen genom egen kompetens eller via mellankommunalt samarbete. Lagstiftningen bör stödja en långsiktig markanvändningspolitik och säkerställa att kommunernas självstyrelsebaserade planmonopol bevaras, betonar Pirjo Sirén, direktör för enheten Samhälle och Miljö.

Antalet invånare i en kommun är dock inte den enda faktorn som avgör resurserna för markanvändningspolitiken. Behovet av planläggning och markpolitik bestäms i första hand av regionens utvecklingspotential, marknadssituationen, verksamhetskulturen och markägandets struktur.

– Utredningen stöder uppfattningen att markanvändningspolitiken fortfarande är en central del av den kommunala självstyrelsen. Denna grund påverkas dock av flera samtida utvecklingstrender, såsom brist på resurser och kompetens, markägarnas ökade inflytande i samhället samt risken för att kommunens handlingsutrymme minskar till följd av de samverkande effekterna av den reviderade lagstiftningen, betonar utvecklingschefen Laura Suurjärvi.

Ökat beroende av konsulter kan undergräva kommunernas självstyrelse

I små kommuner förlitar man sig i stor utsträckning på konsulter inom planläggningen. Att anlita konsulter löser inte bristen på experter, eftersom även beställningen av konsultuppdrag och ledningen av arbetet kräver sakkunnig styrning.

I små kommuner där exempelvis en viss anställd slutar, eller där man har begränsade möjligheter att sätta sig in i planläggningsärenden kan detta bidra till ökad sårbarhet i verksamheten och beroende av externa konsulter. Det kan leda till situationer där kvaliteten och konsekvensen i beredningen av planläggningsbeslut försämras, samtidigt som risken ökar för att utövandet av offentlig makt glider över till privata aktörer.

– Samarbetsstrukturerna mellan kommunerna bör utvecklas så att man kan ta del av expertis från en annan kommun eller så att kommuner kan samarbeta mer flexibelt än i dagsläget. Planläggning och markpolitik innebär utövning av offentlig makt, där myndighetens ansvar inte kan läggas ut på en privat part, säger planeraren Karri Wickman, som sammanställt utredningen.

Markanvändning och planläggning sektorer där det finns risk för korruption

Det finns risk för påverkansförsök i samband med kommunernas beredning och beslut inom markanvändningen.

Förutom kommunalförvaltningen har även aktörer inom regionförvaltningen (NTM-centralerna, Trafikledsverket och landskapsförbunden), markägare och företag inflytande över markanvändningspolitiken.

Markanvändningsbeslut är nästan alltid förknippade med betydande ekonomiska värden och en omfattande prövningsrätt. En plan kan höja markvärdet, bana väg för stora investeringar och företag eller avgöra riktningen för kommunens tillväxt de kommande åren. 

Statsrådets strategi mot korruption identifierar bland annat byggsektorn, offentlig upphandling, markanvändning och planläggning samt politiskt beslutsfattande som riskområden.

Utredningen visar att markägarna i många situationer kan styra planeringens riktning, takt och möjligheter. Markägarnas inflytande är starkare i synnerhet i kommuner med mindre än 6 000 och fler än 20 000 invånare.

I stora kommuner kan markägarnas roll vara särskilt framträdande, då deras verksamhet kan innebära sådana ramvillkor som kräver samordnande åtgärder från kommunens sida. I små kommuner uppfattas markägare inte alltid som inflytelserika och fristående aktörer, trots att de kan ha en mycket betydande roll i praktiken.

Företagens inflytande verkar ha samband med att markanvändningen i många kommuner är allt närmare kopplad till ekonomiska investeringar, utvecklingen av den lokala sysselsättningen samt livskraftspolitiken.

– Företagen är kommunernas viktigaste samarbetspartner, och deras roll i kommunens näringspolitik upplevs ofta som positiv och till och med nödvändig. Företagens ställning kan emellertid också bli problematisk, till exempel om ett enskilt företag utgör kommunens i stort sett enda och viktigaste bas för skatteintäkter och arbetstillfällen. Företagets möjlighet att utvidga eller begränsa sin verksamhet skapar ett indirekt men tydligt förhandlingstryck på kommunens överväganden kring markanvändningen. Kommunen måste då noggrant se över i vilka frågor den kan vara flexibel till företagets fördel och i vilka den inte kan det, säger Karri Wickman.

– Om kommunen inte har kapacitet att bedöma ett projekts konsekvenser, kostnader, tidsplan eller förhållande till de strategiska målen, kan beslutsfattandet komma att styras på externa aktörers villkor. Detta kan försvaga såväl kommunens ekonomiska ställning som kommuninvånarnas förtroende för att lösningarna tjänar det allmänna intresset, säger Anne Jarva, utvecklingschef på Kommunförbundet.