Budgetförslaget för år 2027 ger kortvarig lättnad för domstolarna – utsikterna från 2028 och framåt är fortfarande kritiska

Tilläggsfinansieringen ger en viktig lättnad för nästa år och möjliggör uppskjutande av betydande personalminskningar. Det löser dock inte domstolsväsendets långsiktiga finansieringsproblem.

De anslagsminskningar som överensstämmer med den offentliga ekonomiska planen för 2027–2030, som godkändes i april, innebär fortfarande en minskning av cirka 400 personer från domstolarna fram till 2030. Den nu föreslagna tilläggsfinansieringen ändrar inte det totala behovet av minskningar, utan flyttar dess fokus från år 2027 och framåt. Utsikten från och med år 2028 är således fortfarande mycket oroväckande.

”Det är viktigt att regeringen har erkänt domstolarnas svåra situation och föreslagit tilläggsfinansiering. Med hjälp av den kan betydande personalminskningar skjutas upp till år 2028. Det handlar dock om en tillfällig lättnad, inte en lösning på domstolarnas finansieringsproblem," säger Pasi Kumpula, Domstolsverkets överdirektör.

”Domstolarna är en betydande användare av statlig makt, tillsammans med regeringen och riksdagen. Domstolarnas andel av statens utgifter är mindre än 0,5 procent. Att säkerställa deras tillräckliga resurser bör vara möjligt även i svåra ekonomiska situationer.”

Den långvariga underresurseringen av domstolarna och annan rättsvård identifierades redan i statsrådets redogörelse som färdigställdes 2022. Baserat på den stärktes resurserna fram till 2025 och fler domare och annan personal kunde anställas vid domstolarna.

Samtidigt har antalet mål och ärenden som inkommer till domstolarna ökat, och de långa handläggningstiderna på grund av målanhopning har inte förkortats tillräckligt. Enligt Domstolsverkets bedömning måste personalresurserna åtminstone bibehållas på nuvarande nivå för att målanhopningen och handläggningstiderna inte ska öka ytterligare.

Att säkerställa domstolarnas funktionsförmåga under de kommande åren kräver både tillräcklig och långsiktig finansiering samt reformering av lagstiftningen. Lagstiftningen om rättegångsförfarandet och domstolarnas verksamhet måste möjliggöra en ändamålsenlig användning av begränsade resurser.

I slutändan handlar det om rättsskydd. Domstolsväsendet måste under alla omständigheter ha sådana resurser att den grundlagsskyddade rätten till rättegång inom rimlig tid kan genomföras.