Utredning: Personal inom ungdomsarbetet lämnas utanför det riksomfattande arbetet för att förebygga ungdomsbrottslighet

Ankarverksamheten är ett av de viktigaste sätten att förebygga ohälsa och brottslighet som symptom bland unga i Finland. Det är en multiprofessionell arbetsform som fått stor spridning och erbjuder unga stöd i rätt tid för att förbättra deras välbefinnande och förebygga brott. 

Verksamheten samordnas av Inrikesministeriet och arbetet baserar sig på samarbete mellan sakkunniga inom polisen, social- och hälsovården och ungdomsväsendet. Kommunförbundet deltar i nationella samarbetsgrupper för utveckling av ungdomsarbetet och ankarverksamheten.

Kompetensen inom ungdomsarbetet utnyttjas inte fullt ut överallt

Enligt utredningen lämnas ungdomsarbetet i många kommuner utanför ankarverksamheten eller också deltar ungdomsarbetet bara i begränsad omfattning. Orsaker till detta är bland annat utmaningar i kommunikationen, problem med att identifiera de olika rollerna och resursbrist inom både ungdomsarbetet och polisen. Samtidigt ses dock ungdomsarbetet som en viktig och uppskattad partner inom ankarverksamheten. Ungdomsarbetarna anses ha god kännedom om de ungas vardag, fenomen och omgivning samt sänka tröskeln för unga att delta i verksamheten. 

Trots det förverkligas ungdomsarbetets roll inte på ett ändamålsenligt sätt överallt, inte heller i de fall där ungdomsväsendet skulle ha resurser att delta i ankarverksamheten. I synnerhet i små kommuner upplever man att informationen, resurserna och möjligheterna att delta koncentreras till de stora städerna.

Samma utmaning syntes tydligt också i den enkät som gjordes för ett år sedan och på nationell nivå verkar situationen inte ha förbättrats sedan dess.

– Ungdomsarbetet bidrar till ankarverksamheten med unik kunskap om de ungas liv, olika fenomen och utmaningar i vardagen. Genom att bättre utnyttja ungdomsarbetets expertis kunde man avsevärt förbättra modellens verkningsfullhet. Eftersom resurserna är knappa i många kommuner, behövs mer modigt samarbete över sektor- och kommungränserna, säger projektkoordinator Tatu Keitaanniemi.

Förebyggande arbete får för lite uppmärksamhet

Målet med ankarverksamheten är att ingripa i problem så tidigt som möjligt. Utredningen visar dock att praxisen ofta koncentreras till situationer där oron och problemen redan har eskalerat till brott eller våld och lett till polisanmälningar och/eller barnskyddsanmälningar. Av utredningen framgår att det är klart vanligast att unga hänvisas till verksamheten via polisanmälningar och barnskyddsanmälningar. 

De som svarade på enkäten efterlyser vägar till stöd med låg tröskel, bättre möjligheter att hänvisa unga till verksamheten och större fokus på tidigt ingripande. De anser att en straff- eller barnskyddsprocess inte borde vara den primära eller enda vägen till ankarverksamheten.

Behov av en tydligare verksamhetsmodell och gemensam praxis

I många kommuner är det oklart hur ankarverksamheten fungerar inom det egna området, vem som kan hänvisa unga till verksamheten, hur man utbyter information och vilka roller de olika aktörerna har.

Social- och hälsovårdsreformen, förändringar i resurserna och lokala skillnader i verksamheten har ökat osäkerheten om tillvägagångssätten. En del av dem som besvarade enkäten uppger att de har märkt att verksamheten har inskränkts eller avtagit under de senaste åren. 

De som svarade på enkäten efterlyser åtgärder för att stärka de gemensamma verksamhetssätten, utveckla kommunikationen och öka kännedomen om den riksomfattande verksamhetsmodellen. Målet är att säkerställa att unga får stöd på lika villkor oberoende av var de bor. 

– Grundtanken bakom ankarverksamheten är mycket stark: att yrkespersoner inom olika sektorer ska förena sin kompetens för de ungas bästa. För att verksamhetsmodellen ska kunna svara på de nuvarande utmaningarna på bästa möjliga sätt behövs en gemensam uppfattning om målen, tillräckliga resurser och ett fungerande samarbete mellan alla centrala aktörer, säger Elsa Mantere.

– Kommunförbundets mål för nästa regeringsperiod är att säkra permanenta och tillräckligt resurssatta samarbetsstrukturer för myndighetssamarbete som främjar trygghet för de unga, till exempel genom att säkerställa att ankarverksamheten är täckande. Därtill måste arbetet för att motverka organiserad brottslighet i ett tidigt skede stärkas genom att utveckla myndigheternas informationsutbyte och genom en gemensam lägesbild och mångprofessionellt samarbete, särskilt på lokal nivå, säger Tatu Keitaanniemi.