Finlands skarvpopulation minskade med sju procent

Sommaren 2026 räknades cirka 29 780 skarvbon i Finland. Den häckande populationen minskade med cirka sju procent från föregående år, det vill säga med drygt 2 000 bon. Även antalet bebodda kolonier minskade tydligt.

”Skarvens häckande population sjönk från nivån under de två föregående åren. Både 2024 och 2025 räknades cirka 32 000 skarvbon i Finland. Den stränga vintern kan ha bidragit till minskningen, eftersom skarvar observerades lida av vinterstormarna i olika delar av Östersjön”, säger specialforskare Kim Jaatinen vid Finlands miljöcentral.

Bottenhavet blev det största häckningsområdet

Sommaren 2026 räknades cirka 12 300 skarvbon i Bottenhavet, cirka 10 200 i Finska viken, cirka 3 400 i Skärgårdshavet, cirka 2 000 i Kvarken och cirka 1 750 i Bottenviken.

För första gången fanns det klart flest skarvbon i Bottenhavet. Antalet bon i området ökade med cirka tusen från föregående år. Samtidigt minskade antalet bon i Finska viken med drygt tusen.

I Skärgårdshavet minskade antalet bon med mer än en fjärdedel, det vill säga med cirka 1 300 bon. Även i Bottenviken minskade antalet med cirka 550 bon och i Kvarken med cirka 200 bon.

I inlandet häckade skarven liksom under de senaste åren endast i en koloni i Päijänne-Tavastland. Där räknades drygt 20 bon.

Antalet kolonier minskade tydligt

I år observerades häckande skarvar i 53 olika kolonier, vilket är 14 färre än 2025. Bon påträffades på sammanlagt 96 skär eller öar. Föregående år fanns det 103 bebodda skär och öar. Dessutom häckade skarvar på 12 sjömärken, linjetavlor eller fyrar.

Inga helt nya kolonier hittades i år, men befintliga kolonier tog några nya öar i bruk för häckning.

Flest kolonier övergavs i Karleby. Fyra kolonier längre ut i skärgården blev tomma och områdets skarvar koncentrerades till en koloni närmare kusten. Havsörnarnas predation kan ha bidragit till förändringen.

I Raumo häckade fortfarande fler skarvar än i någon annan kommun i Finland. I landets största koloni i Raumo hamn räknades cirka 6 400 bon, cirka 150 färre än året innan.

Antalet bon ökade mest i Björneborg. I stadens tre kolonier fanns sammanlagt cirka 5 750 bon, cirka tusen fler än 2025. I Borgå minskade antalet bon däremot mest: där räknades cirka 1 930 bon, cirka 750 färre än föregående år.

Storskarven är framöver en viltart

Den 1 september 2026 övergick storskarven från att vara en art som är fridlyst enligt naturvårdslagen till att vara en året runt fredad viltart enligt jaktlagen. Samtidigt inleddes så kallad skyddsjakt: storskarv får jagas med stöd av allmänt undantag bland annat inom 300 meter från fiskeredskap. Skyddsjakt på storskarv är framöver möjlig under perioden 1 augusti–28 februari.

I och med att storskarven blev en viltart övergår ansvaret för uppföljningen av skarvpopulationen från Finlands miljöcentral till Naturresursinstitutet.

Långvarig uppföljning visar förändringar i populationen

Finlands miljöcentral har följt utvecklingen av skarvpopulationen sedan arten återvände till vår häckfågelfauna på 1990-talet. Skarven försvann från Finland och hela Östersjöområdet i början av 1900-talet till följd av förföljelse. Den första nya häckningen i Finland konstaterades 1996, då det fanns omkring tio häckande par. År 2009 fanns det redan omkring 16 000 par.

Populationen ökade kraftigt fram till mitten av 2010-talet och därefter långsammare, tills den nådde sin hittills högsta nivå 2024. Den långvariga uppföljningen har gett ett tillförlitligt kunskapsunderlag för att bedöma förändringar i skarvpopulationen och för beslut som gäller arten.

Över 40 fågelskådare deltog sommaren 2026 i inventeringen, sökandet och inspektionen av skarvkolonier. Finlands miljöcentral tackar alla som deltog i uppföljningen för deras värdefulla arbete.